Salaspils är en liten håla som ligger 18 km sydöst om Riga. Staden är mer känd under sitt tyska namn, Kircholm. Här bor 21.000 personer och de flesta pendlar till huvudstaden där jobben finns. Grundad av Tyska ordern. När de föll ihop i slutet av 1500-talet övertog Polen-Litauen området. I närheten låg ett stort läger under andra världskriget, men det tänker jag skriva om vid ett senare tillfälle. Idag ser Salaspils mer ut som ett svensk förort byggd på 1970-talet. Här passerar den stora motorvägen till Riga. Området runt Salaspils, är platt och användes som exercisfält för den ryska armén. Med första världskriget kom fronten att ligga här i två år och mycket av bebyggelsen förstördes. När Lettland tillhörde Sovjetunionen, växte orten kraftigt, med stor inflyttning av ryssar. De är idag 42 % av befolkningen. 
I detta inlägg kommer allt ljus att falla på vår mest hårdförde kung, Karl IX (1551-1611). Han var Gustav Vasas yngsta son och sägs ha ärvt kungens heta temperament mer än någon annan av de övriga av vasasönerna. Efter att ha avsatt sin brorson Sigismund (1566-1632) som svensk kung 1599, flyttade denne tillbaka till Polen. Där vägrade Sigismund att erkänna Karl IX. Därför fanns det en ständig grogrund för fiendeskap mellan Sverige och Polen. Sigismund visste att det svenska folket aldrig skulle erkänna en katolsk kung igen. Därför hamnade deras konflikt här istället. Om vem som ska kontrollera handeln och makten i Baltikum. Båda regenterna ville ha ensamrätten till området. Historikerna brukar benämna konflikten som utbröt mellan dem som det andra polska kriget 1600-29. Det blev en drabbning som sonen till Karl IX fick ärva, nämligen Gustav II Adolf, vår mest berömda krigarkung. Karl IX var ovanlig på så sätt att han alltid tog med familjen på sina krig runt Östersjön. Därför lärde sig Gustav II Adolf krigets konster redan som barn. Karl IX är även känd som den kung i Sverige som förstörde flest arméer i krig. Detta inlägg ska handla om den tredje stora armén som regenten fick totalkrossad här. Nämligen slaget om Kircholm, som stod i Salaspils en ödesdiger septemberdag 1605.
I slaget led Sverige sitt största nederlag genom alla tider, trots att vi var tredubbelt fler, 12.000 man mot Polens knappt 4.000. Förlusten berodde främst på att polackerna nyttjade sitt tungt beväpna kavalleri skickligt och trängde ihop oss så att vi inte kunde använda vår styrka fullt ut. Det dog nästan lika många som vid det berömda slaget i Poltava 1715, närmare 8.000 man. Men i förhållande till hären var förlusterna större här. Detta slag läste vi ingenting om i skolan, men i Polen är det känt som deras Narva. Karl IX höll själv på att stupa, när hans häst dog. Kungen stod ensam på slagfältet. Då dök en svensk ryttare upp. Han hoppade av sin springare och gav den till Karl IX som kunde rida därifrån. Under denna period trodde folket på ödestron, att ens tid var utmätt, d.v.s. den dag man dog var förbestämd av gud och det kunde ingen ändra på. Det var därför de berömda Karolinerna gick upprätta i strid. Soldaternas mod, blev fiendens skräck. Efter fiaskot ändrade svenska kavalleriet sin taktik och började rida i sporrsträck med dragna svärd, som Polens husarer hade gjort här. En strategi som skulle förfinas ytterligare i trettioåriga kriget och ge Sverige enorma framgångar. Hela 1600-talet var annars ett ganska sorgligt kapitel i svensk historia om man ser till det mänskliga lidandet. Var tredje man dog i krig och vi krigade i 87 år under detta århundrade. Många svenska och finska bondsöner slutade sina liv i den baltiska myllan. Men ännu fler kom tillbaka till sina byar i hemlandet, som psykiska vrak och invalider.
Det finns inget som påminner eller berättar om slaget, förutom den stora stenen som är rest i ett bostadsområde intill kanten av den hårt trafikerade motorvägen till Riga. På stenen står det om drabbningen på lettiska och polska. Sverige har inte satt upp den. Vi valde istället att glömma slaget, för i slutände vanns det andra polska kriget av oss. Segern kröntes med ett övertagande av Livland med Riga som blev rikets största stad. Mannen som gjorde det, var Karl IX:s son Gustav II Adolf. Nästan så var kungens sista ord när han dog på Nyköpingshus 1611. Karl IX stönade fram dem innan livets sista suck drogs, "Han ska göra det". Gustav II Adolf var bara sjutton år, men förklarades som enväldigt regent, trots att han var minderårig. År 1621 intog Gustav II Adolf Riga och bekräftade Sveriges överlägsenhet i området. Freden slöts i stilleståndet i Altmark 1629 och Sigismund blev tvungen att erkänna sin kusins rätt till Livland. Vi får hoppas att kungen besökte pappan Karl IX:s begravningsplats i Strängnäs domkyrka och berättade den glada nyheten. Kusinen Sigismund, satt och surade i Warszawa, ett par år efter avtalet dog han i april 1632, några månader senare stupade Gustav II Adolf i Lützen. Mvh fredrikwww.smb.nu/svenskakrig/
