Ordning och reda i Ventspils.

Bilden ovan visar slottet som Livländska/Tyska ordern grundade 1314 vid floden Ventas mynning. Staden fick sina stadsrättigheter 1378.

Ventspils har förstörts många gånger i krig, även svenska armén har bidragit, när vi brände ner den 1701.

Ventspils blommade upp under slutet av 1800-talet och hade en stor befolkning av tysktalande som var ättlingar till grundarna. Efter andra världskriget fanns mycket militär verksamhet i området. Det byggdes även upp en industri med gasraffinaderier och fabriker som tillverkade ammoniak och gödningsmedel.

Företagens behov av arbetskraft medförde en befolkningsexplosion av inflyttade ryssar och från 1950-talet till nu har invånarantalet mångdubblats. Både industrierna och de stora bostadskomplexen där arbetarna bodde uppfördes utan hänsyn till lokalmiljön.

Följden blev att Ventspils var en av de mest förorenade och miljöfarligaste städerna i Lettland. Sista åren på 1980-talet, delade myndigheterna ut gasmasker till barnen för att skydda dem från de täta utsläppen av gifter.

Idag är det egentligen inte särskilt vacker här, när det inte finns några enhetliga områden med bebyggelse, utan istället blandas det friskt mellan gammalt och nytt. Ventspils har ändrat karaktär till följd av världskrigens ödeläggelser och 50 års sovjetstyre.

Det bor 50.000 människor i staden som har tappat 10.000 invånare sedan självständigheten 1991. Det främsta skälet är låga födelsetal. Men också att många ryssar har valt att flytta tillbaka till moderlandet.

En del tvingades bort när de inte ansågs ha förankring i Lettland, eftersom de var stationerade här i Röda armén. Den sågs som en ockupationsarmé av de styrande och därför fick soldaterna inte räknas som medborgare i det nya självständiga Lettland, och skickades istället ut ur landet med sina familjer till Ryssland.

Ortens stora lycka är dess isfria hamn. Här transporteras mängder av olja och gas från Ryssland som kommer via pipelines och järnvägstransporter. Denna handel har gjort att Ventspils är Lettlands rikaste stad.

Och det märks verkligen, samhället påminner väldigt mycket om de återuppbyggda västtyska städerna, eller mellanstora svenska där man har rivit friskt, typ Katrineholm.

Det har lagts ner enorma belopp i att snygga upp de yttre miljöerna, det är stenlagda trottoarer, cykelbanor, nyasfalterade vägar, parkbänkar, lekparker samt rikligt med gatubelysning. Myndigheterna har även stängt de mest miljöfarliga fabrikerna.

Detta gör att staden känns väldigt fräsch, trots alla sina slitna fastigheter. Det är den sovjetiska byggnadsstilen med sina vita tegelstens hyreshus som upptar det mesta av bebyggelsen.

Mannen bakom denna enorma förändring är oligarken Aivars Lembergs som har varit borgmästare här under olika perioder.

Genom en rad olika företag kontrollerar han exporten via Lettland av rysk olja. En del av oljeintäkterna har använts till att rusta upp den kurländska metropolen.

Aivars Lembergs anses vara nationens rikaste person. Om letten också är den hederligaste är nog föga troligt.

Hamnen dominerar totalt. All verksamhet i staden har sin grund i de inkomster och arbetstillfällen som den skapar åt Ventspils.

Jag hann bara uppleva ett dygn i Ventspils, när vi redan tidigt dagen efter fortsatte till Litauen. Boendet var på ett enkelt pensionat i ett idyllisk villaområde strax utanför centrum. På morgonen väcktes hundarna upp, när undertecknad tog en stärkande promenad.

I kvarteret bakom huset, låg gamla slitna arbetarbostäder från förra seklet med kullerstensgator. En helt fantastisk miljö. Jag hade gärna klivit in till någon av husägarna och frågat om deras livsöden. Det bästa med Baltikum, är att det finns många intakta stadsmiljöer kvar, även om de på många håll är enormt slitna.

Jag kommer gärna tillbaka och spatserar på de fina trottoarerna.

Det går att åka färja hit från Nynäshamn. Städer med ordning och reda gillar jag och så är det verkligen här i ett annars rörigt och ibland kaosaktigt Baltikum

Mvh Fredrik

www.ventspils.lv/