Stralsund har som de flesta tyska medeltidsstäder tre kyrkor och en av dem bär alltid namnet efter jungfru Maria. Störst i staden är Mariakyrkan och den tänkte jag berätta om i detta inlägg. Katedralen började byggas under medeltiden och tog ett par hundra år att färdigställa. När tornet förstördes i en storm 1495, fick köpmännen fnatt. Nu skulle man ta chansen och bräcka sin främste rival Lübeck genom att konstruera det högsta kyrktornet i världen och därmed även få den högsta byggnaden. Mellan 1625-47 var helgedomen världens högsta och mätte 151 meter över havet, eller som en lokal handelsman sa; "Man kommer en bra bit på väg till himlen". Men inget varar för evigt, en blixt slog ner i tornet. Då blev kyrkan renoverad till det utseende den har idag. Nya höjden blev "bara" 104 meter. Stralsund hade redan tappat lyskraft och tillhörde ett Sverige som hade blickarna riktade österut. Vi hade etablerat oss på allvar i Baltikum. Dessutom var vår maktposition i området redan säkrad i det avtal som skrevs i den Westfaliska freden 1648. Riket ville satsa sina magra resurser där de ger högst utdelning, och det skulle vara att kontrollera handeln på Ryssland, via främst Narva, Pärnu och Riga. De var våra viktigaste städer utanför Sverige. Mycket av pengarna som kunde ha använts här, lades istället på att försköna Narva samt att befästa Riga och Pärnu. Så Stralsunds stora ambitioner som Östersjöns främsta handelsstad var över. Men katedralen är och kommer alltid vara ortens bästa utkiksplats.
Vi gjorde misstaget att sätta i oss en bastant tysk lunch med ett par goda öl, innan besöket i kyrktornet. Alla var proppmätta och lite påverkade när sällskapet gick i spiraltrapporna och klättrade på stegarna. Det var riktig pärs att ta sig upp. Annars brukar det vara ganska lätt att gå upp i torn. Men denna gång fick jag kämpa och bita ihop för att klara uppgiften. Det hela avslutades med att undertecknad stod där uppe och var enormt pissnödig. Jag fick skynda snabbt ner igen och kissa på ett av få minnen från DDR i denna stad, den offentliga betongtoaletten på torget framför katedralen.
Det är intressant att ha ett fågelperspektiv över en stad. Men även att kunna läsa av dess historia genom att se hur den har växt till sig genom århundradena. Tyvärr är Stralsund märkt av de bombningar man fick utstå i andra världskriget. Men genom att bevara de gamla gatunäten vid återuppbyggandet, ser det ganska intakt ut från ovan. Men som sagt var, blåsan gjorde mig påmind om att det var tid att uppsöka herrummet. Jag orkar inte klättra upp här igen, utan sitter hellre nere på torget drickandes öl och avrundar med att titta på det sovjetiska minnesmärket som står illa placerat framför kyrkan. Men Stralsund vill undertecknad återkomma till många gånger, för den är och kommer alltid vara en fantastisk stad i mina ögon.Mvh Fredrik
