Mitt i Tunisien ligger Douz som omges av Saharas öken. Staden har 25.000 invånare samt massor med dromedarer. Den marknadsför sig som porten till Sahara och den urgamla karavanvägen passerar här på sin väg genom öknen till Västafrika. Jag var på en rundresa i Tunisien, egentligen hade undertecknad tänkt att bada och stanna i Sousse, men kom på andra tankar efter att ha pratat med paret bredvid mig på planet ner. De berättade om denna tur, och jag gjorde slag i saken och bokade utflykten. 
Runt staden finns stora oaser som erbjuder svalka i en annars steril och het miljö. När jag kom hit passerades Douz snabbt och gruppen åkte ut till en dromedarfarm. Där hoppade man upp på ett djur och leddes ut i den stora öknen. En dromedar klarar sig utan vatten i upp till två veckor och kan dricka hundra liter vatten vid ett och samma tillfälle. De kallas för öknens skepp. I djurets puckel finns lagrat fett som omvandlas till föda om den uteblir och det räcker i en vecka. Vädret var klart med en skön eftermiddagssol. Landskapet och himlen gav en underbar atmosfär som var i samklang med dromedarens sköna lunk. Efter att ha ridit i en timme vänder vi tillbaka mot farmen och jag ligger längst fram i denna långa karavan av dromedarer med ovana turister på sina ryggar. När undertecknad tittar bakåt, är landskapet förändrat, långt bort syns en sandstorm som blåser upp blixtsnabbt och efter ett par minuter är den över oss och ingen kan se något. Men jag har inte långt kvar att rida. Dromedarerna är vana med sandstormar. Deras ögonlock är genomskinliga, så de ser med stängda ögon. Jag hoppar snabbt av djuret och springer in på gården där man får skydd, de som kommer in sist har sand över hela kroppen inklusive öronen, näsan och munnen. Det var verkligen en annorlunda upplevelse. Efter en halvtimme var allt över och himlen blev vacker igen. Min grupp åkte till hotellet där vi skulle övernatta och jag såg fram emot att ta en dusch. Vattnetkvalitén är inte den bästa i randen av Sahara, därför kändes det som att tvätta sig i saltvatten. På kvällen bjöds det på en stor buffé under en stjärnklar himmel och det var en bra avslutning på en händelserik dag. Dagen efter gick färden vidare och gruppen besökte en dadelodling. Vi stannade även till i Tunisiens enda stad där majoriteten av invånarna är shiamuslimer. Tozeur heter orten och folket var ganska otrevliga där.
Slutligen vill jag nämna något om de goda dadlarna som vi hade riklig tillgång till. De flesta som man äter i Sverige runt jul kommer från Douz. Tunisien står för 7 % av världsexporten. I samband med muslimska fastemånaden Ramadan sägs det vara tradition att äta dadlar med yoghurt som första måltid när solen har gått ned. Numera köper undertecknad alltid dadlar runt jul och smaskar i mig dem och minns Douz. Mvh Fredrik www.tunisia360.com/
