När polske kungen Johan III Sobeiski (1629-96) svarade på österrikarnas rop om hjälp att häva Wiens belägringen, genom att besegra turkarna i ett avgörande slag utanför staden 12 september 1683, var det inte många som anade de följde det skulle få på oss européer, när det gäller våra dryckesvanor. I och med att turkarna lämnade sitt läger i all hast med förråd av mat och vapen, så hittades stora säckar med kaffebönor, dessa tog en lokal köpman hand om och öppnade Europas tredje kaffehus i Wien. Det fanns sedan tidigare ett kaffehus i Venedig, som hade stort handelsutbyte med turkarna, samt ett mindre i London, men det blev aldrig någon succé. Inte förrän österrikarna fick smak på kaffet och spred dessa dryckesvanor vidare till övriga kontinenten via sitt centraleuropeiska imperium. Caféerna började anta sin nuvarande form i slutet av 1800-talet och hade även då sin storhetstid, när de flesta med inflytande inom handel, konst och politik flockades på dem. 
Café Central på Herrengasse 14 är ett av Wien mest mytomspunna och vackraste café. Det öppnades 1860 och blev i slutet av århundrade ett tillhål för många människor med politiska ambitioner och den som kanske är mest känd är Lev Trotskij (1879-1940). Han var stamgäst och sitter fortfarande här, men numera som en docka, strax innanför entrén. Trotskij levde i exil och var ständigt bevakad av tsarens spioner. En historia som sägs ha utspelats här, var när han fick en fråga av en lokal politiker om möjligheten till att det skulle utbryta en revolution i Ryssland och vem som skulle kunna göra det? Då ska mannen ha svarat," Vem ska göra revolution? Kanske herr Trotskij på Café Central". Och nog gjorde han det, och Trotskij räddade även revolutionen genom att organisera Röda armén. Detta möjliggjorde att kommunisterna vann det efterföljande inbördeskriget. Men otacksamheten är världens lön, han kom i onåd med regimen och levde i exil i Mexiko där Trotskij mördades på Stalins order 1940. Trotskij är inte rehabiliterad i dagens Ryssland, utan räknas fortfarande som en landsförrädare.
Här satt undertecknad och fikade med min rumskamrat, en japan som skulle göra Europa på två veckor. Han var tacksam över all historia jag berättade, genom att säga, "tack så mycket att ni berättade detta". Efter den tionde gången blev det lite tradigt att höra det, men japanen var snäll, så jag lät bli att anmärka på honom samt förhöra honom på all ny kunskap han hade lärt sig av mig. När killen stack tidigt på morgonen dagen efter, hade japanen vikt pappersfigurer till mig och lagt dem på min ryggsäck. Han skulle till Milano och sedan vidare till Rom och hem till Japan.
När jag ändå skriver om dryckesvanor vill undertecknad nämna crossainten som ska ha kommit till här i Wien, när bagarna firade polackernas segern över turkarna 1683. Den passar alltid bra till kaffet. Bakverket har formen av en halvmåne, som heter Crescent på Latin. Den var turkarnas symbol för det Ottomanska riket. När Marie Antoinette som var österrikisk prinsessa gifte sig med kronprinsen av Frankrike, Ludvig XVI, sägs det att hon förde med sig delikatessen till det franska hovet. Denna historia är väldigt dåligt underbyggd men likväl spännande enligt mig. Båda avrättades i den franska revolutionen på Place de la Concorde, mitt i dagens Paris 1793 och det är 100 % sant.
Måste också inkludera något om dessa godsaker som visas ovan, i Österrike kallas de för Schwedenbombe och kan liknas med våra Mums-mums. Det är chokladtoppar fyllda med luftig söt äggviteskum. De finns i alla möjliga utformningar och är väldigt populära. Var namnet härrör ifrån vet man inte, men svenskarna var nära att flytta kriget till Wien under det trettioåriga kriget, men även vi misslyckades, när Sverige istället blev tvungna att gå norrut och bevaka våra erövrade territorier. Detta är vårt bidrag till matkulturen här nere på kontinenten.
Berättelsen avrundas med den goda Sachertårtan, som åts på Café Central och inte som det bör på Hotel Sacher, som grundades av tårtans skapare. Frans Sacher var bara 16 år när han kom på denna godbit som är en chokladtårta med aprikosfyllning. Auf Wiedersehen Fredrik http://www.palaisevent.at/
