Avsnittet ska handla om Svenska Livland, det som idag är övre delen av Lettland och södra Estland. Provinsen kom under svenskt styre vid stilleståndet i Altmark 1629. Polen erkände då Sveriges rätt till Livland. Men innan dess hade Gustav II Adolf erövrat Riga 1621. Staden var den rikaste i hela Östersjöområdet, vår juvel i kronan, på samma sätt som Indien var Storbritanniens i sin krona. Allt land norr om floden Daugava tillföll oss. Redan tidigt fanns planer att helt införliva territoriet med riket. Livland bidrog med 1/3 till den svenska krigskassan och Riga var den största handelsstaden i norra Europa. För letterna blev epoken en tid när de fick inflytande. Första bibeln som översattes till lettiska kom under denna period. Även deras skriftspråk utvecklades. En ABC-bok på lettiska trycktes 1683. Böndernas livegenskap upphävdes och folket fick direkt klagorätt till kungen. Sverige byggde också ut byskolor till den icke tysktalande befolkningen. Kyrkan fick ansvara att barnen lärde sig skriva, läsa och sjunga psalmer. Det var klockaren i varje församling som fick agera lärare i skolan. När riket lämnade Baltikum kunde bonden läsa. Karl XI drog in gods och mark. Efter reduktionen hade kronan 72 % av jordbruksmarken. De stora förlorarna var den balttyska befolkningen som klagade högljutt. När Riga föll 3 juli 1710, upphörde vårt styre här. Formellt avträddes området 1721 i freden i Nystad. Det blev början till en ny guldålder för de tysktalade och en nergång för letterna, som höll i sig fram till att Lettland blev självständigt 1920.
För många letter framstår det svenska styret som en lycklig tid, i en annars hård historia med förtryck från alla håll och kanter. Visst fanns det skönhetsfläckar även under vårt styre, men dem är få om man jämför med vad andra nationer har företagit sig här. Det finns inte många minnesmärken från svensktiden. Dels därför det var en nergång i byggandet, när vi ständigt var i krig och behövde pengarna till att upprätta arméer istället. Men också för att mycket blev förstört i alla krig som drabbade Baltikum under århundradenas lopp. Det vi gjorde i Riga som finns kvar, är delar av den befästning som Erik Dahlbergh lät konstruera under sin tid som generalguvernör i Svenska Livland. Murarna blev en av norra Europas starkaste försvarsanläggning. En ingång i befästningen, kallas fortfarande för svenskporten. Ovanför bodde Rigas bödel. Porten får symbolisera vår tid i Lettland. Genom den går undertecknad vid varje besök i Riga. En skröna säger att den byggdes, för att en svensk generalguvernör som var kraftigt överviktig inte orkade gå runt muren för att komma in i staden. I närheten ligger Riga slott. Där bodde generalguvernören.
Till slut några ord om denna märkliga Erik Dahlbergh (1625-1703). Han föddes i en enkel familj som Erik Jönsson och gjorde en makalös resa, som gjorde honom både berömd och mäktig samt adlig. Peter Englund har skrivit mycket om honom, framför allt i boken, "De oövervinnliga". Det finns så mycket att berätta om mannen, så jag begränsar mig till perioden när Erik Dahlbergh var generalguvernör i Svenska Livland 1696-1702. Tack vare hans insats att befästa Riga, kunde Karl XII flytta ner kriget till Polen under det Stora nordiska kriget 1700-21. Dessutom behöll kronan stadens viktiga intäkter. Ryssland gav sig inte på staden förrän Karl XII satt nere i Turkiet och slickade såren, efter den katastrofala förlusten i Poltava 1709. En rolig anekdot ska vara att Erik Dahlbergh vägrade att släppa in tsar Peter den store i staden, då han skulle resa inkognito på sin bildningsresa till övriga Europa. Händelsen skedde innan kriget bröt ut. Erik Dahlbergh var ingen vän av Ryssland. Detta ska ha gjort regenten så upprörd, att ryssen hade planer på att jämna staden till marken vid ett framtida intagande. Men tsaren lät sig nöjas med att han skulle stegla herr Dahlbergh om denne var vid liv. Men han var död sedan många år, när orten föll 1710. Erik Dahlbergh går främst till historien för att ha övertalat Karl X Gustav att tåga över isarna i stora och lilla Bält 1659. Är du i Riga, passa på och gå igenom porten på din väg till gamla stan. Bilderna ovan visar herr Dahlbergh samt kruttornet som han lät konstruera, inne i tornet finns ett intressant krigsmuseum. Högre upp syns svenskporten. Delar av stadsmuren är återuppbyggd efter Lettlands självständighet. Mvh Fredrik www.peterenglund.com/andrabocker_oovervinnerligetext7.htm
Till slut några ord om denna märkliga Erik Dahlbergh (1625-1703). Han föddes i en enkel familj som Erik Jönsson och gjorde en makalös resa, som gjorde honom både berömd och mäktig samt adlig. Peter Englund har skrivit mycket om honom, framför allt i boken, "De oövervinnliga". Det finns så mycket att berätta om mannen, så jag begränsar mig till perioden när Erik Dahlbergh var generalguvernör i Svenska Livland 1696-1702. Tack vare hans insats att befästa Riga, kunde Karl XII flytta ner kriget till Polen under det Stora nordiska kriget 1700-21. Dessutom behöll kronan stadens viktiga intäkter. Ryssland gav sig inte på staden förrän Karl XII satt nere i Turkiet och slickade såren, efter den katastrofala förlusten i Poltava 1709. En rolig anekdot ska vara att Erik Dahlbergh vägrade att släppa in tsar Peter den store i staden, då han skulle resa inkognito på sin bildningsresa till övriga Europa. Händelsen skedde innan kriget bröt ut. Erik Dahlbergh var ingen vän av Ryssland. Detta ska ha gjort regenten så upprörd, att ryssen hade planer på att jämna staden till marken vid ett framtida intagande. Men tsaren lät sig nöjas med att han skulle stegla herr Dahlbergh om denne var vid liv. Men han var död sedan många år, när orten föll 1710. Erik Dahlbergh går främst till historien för att ha övertalat Karl X Gustav att tåga över isarna i stora och lilla Bält 1659. Är du i Riga, passa på och gå igenom porten på din väg till gamla stan. Bilderna ovan visar herr Dahlbergh samt kruttornet som han lät konstruera, inne i tornet finns ett intressant krigsmuseum. Högre upp syns svenskporten. Delar av stadsmuren är återuppbyggd efter Lettlands självständighet. Mvh Fredrik www.peterenglund.com/andrabocker_oovervinnerligetext7.htm
