



Medborgarna bor i välbärgade förorter medan innerstaden befolkas av de många fattiga gästarbetarna från Indien, Pakistan och Bangladesh. Det byggts febrilt, hybris råder. Projekten är enorma och unika. Det ska byggas högsta byggnaden, största köpcentrumet, konstgjorda öar och sjustjärniga hotell.
Ingen ifrågasätter. Utan alla kör på i högsta fart. Jag har aldrig varit i så många köpcentrum som här. Butikerna är enorma men var är kunderna? Längs kusten byggs tre konstgjorda öar som ser ut som palmer, dessutom anlägger man öar som ska likna en världskarta, där varje land är till salu. Sverige var ännu inte uppköpt.



Ovan syns paradgatan Sheikh Zayed Road som kantas av nybyggda höghus. Detta ska bli Dubais Manhattan. Allt uppförs snabbt med billig arbetskraft, där arbetarna jobbar i treskift dygnet runt. På sommaren kan temperaturen nå upp till 50 grader, men det ska ändå byggas. För detta känner jag avsmak, arbetarna får högst 2.000 kr i månaden. För att spara pengar bor de upp till 8-10 personer i ett rum. I Dubai bygger man med västerländskt arkitektur som förebild. I de andra emiraten måste man ta hänsyn till den arabiska stilen. Trots att gatan är femfilig åt båda hållen, är det konstant med bilköer. I Dubai har alla i familjen en egen bil. Trafikplaneringen har havererat och man blir sittandes i timtals i dessa köer. Enda undantaget är fredagar, som är den stora bönedagen.
Avslutningsvis hittade jag en gammal borg som emiratet förvarade sina skatter i fram till 1950-talet. Fästningen vaktades av män med gevär och kroksablar. Idag är ett historiska museum inrymt där. Tänk vad tiden går fort. Det var intressant att ha varit i Dubai. Men jag kommer nog aldrig att återvända hit. Det är väldigt mycket pengar och för lite kultur/historia att få mig att komma tillbaka. Salem aleikum Fredrik www.dubaitourism.ae/