lördag 2 januari 2010

Slaget vid Oravais.

Ganska tidigt under hösten 1808 i Finska kriget insåg svenska krigsledningen att sommaroffensiven hade misslyckats. Trots en del mindre segrar, kunde man inte ta initiativet och när stora ryska förstärkningar kom fick svenska armén fly norrut.
Arméns befälhavare Carl Johan Adlercreutz bestämde sig för att nyttja Oravais terräng för en försvarsstrid och fördröja ryssarnas framryckning. Platsen var välkänd av den svenska militären.
Soldaterna kunde grupperas fördelaktigt på den höjdrygg som sträckte sig från fjärden i norr och söderut.
På morgonen den 14 september 1808 bröts morgonlugnet av sporadiskt skottlossning. Svenska armén uppgick till omkring 5.000 man, medan ryssarna satte in 6.000 till 7.000 man under stridigheterna.
Slaget pågick hela dagen och det som fällde avgörandet, var att de svenska motattackerna misslyckades samt att fler ryska trupper anlände söderifrån.
Svenskarna satsade som så ofta förr på att anfalla, men denna gång misslyckades det. På slagfältet låg över 900 döda svenska soldater. De strategiska effekterna av förlusten var omedelbara och enorma.
Svenska armén fick retirera ännu längre norrut och fann sig tvungen att lämna Finland.
Oravais var därför den ödesdigra vändpunkten i Finska kriget 1808-09.
Det hela slutade med att Sverige fick släppa sin östra rikshalva till Ryssland efter att ha varit sammanlänkade i över 700 år.


Jag besökte min kompis Stefan som är uppvuxen i Oravais och ganska snart begav vi oss ut på slagfältet. På bilden ovan besöks den "berömda" bron som försvarades av Wilhelm von Schwerin (1792-1808) med sina få kanoner och manskap.
Den unge löjtnanten höll bron trots svåra skador som ledde till hans död några veckor senare. Om detta har den finske nationalskalden Johan Ludvig Runeberg diktat.
"Det var när Oravais blodiga dag till sorg gick opp. När segern själv blev ett nederlag, som bröt vårt hopp. Då säger man, strålade klarast hans mod, då träffade säkrast hans vingande lodd. Då eldades varmast kanonen, när han stänkte den röd med sitt blod"
"Då säger man, hade han dignat ned till sist vid den, men kringränd rest sig mot fiendens led med svärdet än, och ropat sin skara och ilat förut och brutit sig bana och huggit sig ut och fallit, först när de sina kringjublad han nått sitt slut"
Ur Fänrik Ståls sägner




Göran Magnus Sprengtporten (1740-1819) var betraktad i Sverige som landsförrädare. Mannen satte ord på det som många i Finland ville höra, nämligen att landet borde gå i förbund med mäktiga Ryssland istället för att nyttjas som slagfält varje gång det försvagade Sverige låg i krig med tsaren.
Så klart blev anklagelsen landsförräderi, då han inte dök upp när Gustav III påbörjade sitt ryska krig 1788-90.
I Åbo hovrätt föll domen
"Han som hade burit avog sköld mot konung och fädernesland, att mista lif, ära, gods och adelskap"
När freden kom 1809 hade Göran Magnus Sprengtporten tillsammans med Gustaf Mauritz Armfeldt (1757-1814) övertalat tsaren att hela gamla Finland d.v.s. de områden som hade avträtts tidigare till Ryssland under 1700-talet, skulle ingå i det nya finska storfurstendömet.
Dessutom utnämndes Sprengtporten till den första generalguvernören. Knappt ett år senare avgår han, missnöjd och slå sig ner i Sankt Petersburg där mannen senare avlider.
Gustaf Mauritz Armfeldt, han syns på bilden ovan, räknas tillsammans med Sprengtporten som Finlands fäder. De två la grunden för storfurstendömet.
Armfeldt fick tsaren att acceptera den svenska lagstiftningen från 1734 och övertalade honom att även flytta huvudstaden från Åbo till Helsingfors.
Denna lagstiftning är fortfarande gällande i stora drag i båda länderna och arvet att dela in lagar i grupper om balkar härrör från denna tid, som t.ex. miljöbalken och straffbalken.
Trots landförluster under andra världskriget är Finland större än det borde vara, tack vare dessa frispråkiga män då landet fortfarande har de områden som Sverige fick avträda 1743. Se kartan ovan.

I Sverige uppmärksammade 200-års jubileumet med att ge ut enkronor med en strof från en dikt skriven av en svensk student som läste i Finland på 1850-talet, tyvärr minns jag inte hans namn.
"Den underbara sagan om ett land på andra sidan hafvet"
Åk till Finland. Det är ett enormt underskattat land.
Kitos Fredrik
www.oravais.fi/