Den nyklassicistiska katedralen i Vilnius byggdes 1784 och ligger på platsen där den första katolska kyrkan i landet uppfördes på 1200-talet. Under kommunisttiden förvandlades katedralen till ett konstmuseum. Ärkebiskopen återinvigde templet 1989. Det 52 meter höga fristående klocktorn var en del av stadens befästningsverk. Ett framgångsrikt försvarssystem, som bland annat hindrade svenskarna från att inta staden vid ett par tillfällen. På Katedraltorget avslutades den långa kedjan av människor, som 23 augusti 1989 protesterade på femtioårsdagen av Molotov-Ribbentroppakten skapande. Avtalet som godkände Sovjetunionens införlivande av landet och de övriga baltiska nationerna. Över två miljoner litauer deltog i den mänskliga kedjan, som gick från Tallinn och som kom att avslutas här på torget. Någonstans ska det finnas en bronsplatta, en stebuklas (litauiska för mirakel), som symboliskt visar kedjans slutpunkt. I den sakrala byggnaden stod ett väldigt betydelsefullt bröllop i svensk historia. Om detta ska jag berätta nu.
Den 4 oktober 1562 gifte sig Johan III med Katarina Jagellonica som var syster till den polska kungen. Johan III som på den tiden var hertig av Finland hade med detta bröllop retat upp sin äldre bror, och kung Erik XIV som inte ville att lillebrodern skulle bygga egna allianser. Festen hölls i slottet som låg bredvid katedralen. Katarina Jagellonica fick Lovö kungsgård i morgongåva. Gården döptes om till Drottningholm. Efter festen åkte sällskapet tillbaka till Åbo där hertigen höll hov. Erik XIV blev allt mer misstänksam mot brodern. Till slut skickade han trupper över till Åbo och belägrade slottet. Johan III togs i förvar och fördes till Gripsholm i Mariefred. Katarina Jagellonica fick möjligheten att åka tillbaka till Polen men vägrade. Hon hänvisade till vigselringen med inskriptionen: "Nemos nisis mors - ingen utom döden skall skilja oss åt"Så den blivande drottning följde med sin make och under fångenskapen föddes två barn. Ett av dem var den blivande kungen Sigismund. Äktenskapet tros vara ett av de lyckligaste som någon svensk kung har ingått. Drottningen levde ett tillbakadraget liv och höll hårt på sin katolska tro. Hon tros ha påverkat sin make så mycket, att han återinförde en del katolska ritualer i den svenska kyrkan. Av alla protestantiska trosinriktningar, är det den svenska och finska som har behållit mest av de katolska traditionerna. Senare utnyttjade Johan III:s bror hertig Karl detta när han avsatte Sigismund på den svenska tronen. I och med släktskapet mellan de två kunghusen uppstod en konflikt mellan staterna som varade i nästan 200 år. Båda länderna gjorde anspråk på varandras riken. Roten till detta var just det förbund som ingicks i Vilnius katedral, den där höstdagen 1562. Det lyckliga paret är begravda i Uppsala domkyrka. Sonen Sigismund ligger i Krakow. Sarkofagen som Johan III ligger i kom inte på plats förrän under Gustav III:s tid. Han löste ut den i Gdansk, där kistan hade legat i nästan 200 år. Det var Sigismund som hade beställt sarkofagen. När betalning uteblev, hamnade den på lagret och samlade damm. Spiran bröts loss på order av Gustav III och lades på Erik XIV:s grav i Västerås. Det var menat som en försoningsgest. Kungen ville symboliskt att de två bröderna skulle finna frid i sin konflikt.
Slottet i Vilnius håller på att byggas upp på nytt. När Polen delades för tredje och sista gången 1795 tillföll Litauen Ryssland. Tsaren bestämde sig ganska tidigt att riva stadsmuren och det gamla slottet, som ansågs vara en symbol för det upplösta litauiska storfurstendömet. Under 1800-talet gjorde litauerna många uppror. Det slutade med att universitetet stängdes, som var ett av Centraleuropas äldsta lärosäte. Böcker tryckta på litauiska förbjöds. När landet återfick sin självständighet 1991, började folket att samla in pengar till att bygga upp slottet igen. Det ska stå klart 2010. Någon gång hoppas jag att kunna besöka det. Detta centrala torg mitt i Vilnius är en härlig plats att vistas på. Därför vill jag gärna återkomma hit och helst på vintern, då undertecknad endast har varit i Vilnius när idel solsken och sommarprakt har närvarat. Ett besök, när vintern och mörkret dominerar skulle vara intressant att få uppleva. Mvh Fredrik www.vilnius.lt/
