Norr om Liepaja ligger den ökända krigshamnen Karosta. Konstruerad under åren 1890-1906 på order av tsar Alexander III. Området skulle vara basen för imperiets östersjöflotta. Läget är strategiskt och hamnen är isfri. Vilket det inte är i Finska viken. Örlogsstaden var en självständig stadsdel med egna skolor, kyrkor, avloppssystem samt elverk. Den tsarryska flottans officerare var ofta välutbildade adelsmän. De såg till att Karosta byggdes med breda gator, stora parkeroch vackra hus. Tyvärr är den miljön borta idag. Ryssland ville satsa offensivt. Istället för att släppa in fienden på den ryska jorden och nötta ut dem till priset av enorma förluster av människor och förstörd infrastruktur. Nu skulle de istället slå ut motståndaren innan. Runt om i Baltikum och Polen byggdes fästningar upp som skulle fungera som stödjepunkter för tsarens armé. De ryska skeppen kunde patrullera ohotade i Östersjön. Sveriges flotta som konkurrent var ett minne blott. När Lettland blev ockuperat av Sovjetunionen 1944 kom detta område med Liepaja att bli stängt för utlänningar. Ända fram till landets självständighet 1991. Man blev hemmahamn för 14:e ubåtsskvadronen i sovjetiska östersjöflottan, med 16 ubåtar. Inom området finns rester av underjordiska lager för kärnstridsspetsar och fullt med mystiska vägar och rivna byggnader. Ryssarna försökte förhandla med letterna om att få ha kvar basen, men det klingar dåligt i landets historia. Lettland ville inte under några omständigheter ha utländska trupper på sin mark. Så 1994 fick Ryssland lämna basen. Som tack slog man sönder hela infrastrukturen i hamnen. Kvar lämnades många ryssar som hade bott i generationer i Lettland. Men som ändå inte kände någon förankring med sina övriga landsmän. Här uppe bor de i slitna hyreslänger, övergivna med känslan av stor rotlöshet. 
Mitt inne i bland alla fula byggnader sticker den vackra ortodoxa kyrkan upp. Den användes som förråd under Sovjettiden, men är numera en fungerande helgedom igen. Jag och kompisen Enrico körde runt i Karosta i en timme. Det kändes inte så tryggt att stanna och lämna bilen för en promenad. Så vi cirkulerade runt och fick oss en liten nutidshistorielektion från fordonet istället. Folket såg så där glåmiga och bleka ut som många föreställer sig det vara i öst. Paldiski i Estland och orten påminner väldigt mycket om varandra. Det mesta är eftersatt och förfallet. Gatorna är fulla med hål och vid planken hänger ungdomarna och sniffar lim. De flesta iklädda stentvättad jeansjacka och adidasbralla. Inne på bakgårdarna står rostiga bilar. När mörkret faller ska denna plats undvikas. Efter att ha åkt över den skrangliga bron som skiljer flottbasen från övriga staden kändes det som en befrielse. Inte för att Liepaja är någon skönhet heller, men det är i alla fall en fungerande stad. 
Jag har tidigare skrivit om Liepaja. Staden hade charm, men det tog lite tid att hitta den.
Mvh Fredrik www.karosta.tv/
