Den mytomspunna
ölhallen Hostinec U Kalicha sägs vara platsen där författaren
Jaroslav Hasek (1883-1923) skrev delar av sin bok
"Den tappre soldaten Svejk". Berättelsen handlar om soldaten
Svejk som trots att han anses vara svagt begåvad blir inkallad i
österrikiska armén under första världskriget.
Jaroslav Hasek beskriver honom i boken som en odisciplinerad lögnhals, fyllhund och en uppenbar dumskalle, men som ändå hela tiden överlistar sina överordnade och armén.
Soldaten drar till synes helt oskyldig in sin omgivning i den ena knepiga situationen efter den andra. Komiken består i hur en godhjärtat person kan ställa till oreda i den politiska djungeln som en armé på marsch in i ett krig utgör.
Många anser att historien om
Svejk är en av de främsta antimilitanta skrifter som har skrivits. Genom humor framställs
militarismen som löjeväckande och människofientlig.
Boken innehåller också en svidande kritik av hyckleriet och dubbelmoralen under
kejsardömet Österrike-Ungerns sista tid. Inte mist uppmärksammas de
österrikiska tyskarnas och
ungrarnas förakt för de
slaviska folkminoriteterna, främst
tjeckerna. Jaroslav Hasek deserterade själv från
österrikiska armén och anslöt sig till ryssarna. Han tillbringade långa perioder på mentalsjukhus och dog i
tuberkulos. Hans böcker brändes i det berömda bokbålet i Berlin.
Nazisterna hatade satir.
Atmosfären i denna slitna
ölhall var underbar. Det såg ut som det borde ha sett ut i början av förra seklet. Stället är ofta fullbokat och vi hade tur att få ett bord. Ölen kom in i stora
sedjlar och den är som alltid i Tjeckien
välsmakande. Egentligen borde man inte ha något att klaga på. Men maten var bedrövlig, en riktig turistmeny, som inte skiljer sig mycket från en restaurang på stranden någonstans i Spanien. De flesta tog en köttbit med
pommes. Portionerna var små och det kostade skjortan. Jag har aldrig ätit dyrare i Prag och ändå blev man inte mätt.
Smakupplevelsen var lika med noll.
Under kvällens gång kom det in några
spelemän iklädda gamla uniformer. Med dragspel och tuba drog de igång sin "skönsång". Folk började klappa takten och en och annan stämde in i sången.
Gavs det inte dricks så tutade de en i örat, och jag blev en av de som det tutades på. Dock vill jag minnas att undertecknad inte var den enda att inte lämna dricks. Men någon skulle straffas och det blev jag.
Visst kan det var värt att gå hit, för att uppleva atmosfären, men i så fall skit i maten och drick bara öl.
Och lämna dricks om du inte vill bli tutad i örat.
Men vill man ha god mat också, besök restaurang Soldat
Svejk i Stockholm på
Östgötagatan. Där är det både gott och prisvärt.
Mvh Fredrik
www.vojtisek.tripod.com/hasek
Den mytomspunna ölhallen Hostinec U Kalicha sägs vara platsen där författaren Jaroslav Hasek (1883-1923) skrev delar av sin bok "Den tappre soldaten Svejk". Berättelsen handlar om soldaten Svejk som trots att han anses vara svagt begåvad blir inkallad i österrikiska armén under första världskriget. Jaroslav Hasek beskriver honom i boken som en odisciplinerad lögnhals, fyllhund och en uppenbar dumskalle, men som ändå hela tiden överlistar sina överordnade och armén. Soldaten drar till synes helt oskyldig in sin omgivning i den ena knepiga situationen efter den andra. Komiken består i hur en godhjärtat person kan ställa till oreda i den politiska djungeln som en armé på marsch in i ett krig utgör. Många anser att historien om Svejk är en av de främsta antimilitanta skrifter som har skrivits. Genom humor framställs militarismen som löjeväckande och människofientlig. Boken innehåller också en svidande kritik av hyckleriet och dubbelmoralen under kejsardömet Österrike-Ungerns sista tid. Inte mist uppmärksammas de österrikiska tyskarnas och ungrarnas förakt för de slaviska folkminoriteterna, främst tjeckerna. Jaroslav Hasek deserterade själv från österrikiska armén och anslöt sig till ryssarna. Han tillbringade långa perioder på mentalsjukhus och dog i tuberkulos. Hans böcker brändes i det berömda bokbålet i Berlin. Nazisterna hatade satir.
Atmosfären i denna slitna ölhall var underbar. Det såg ut som det borde ha sett ut i början av förra seklet. Stället är ofta fullbokat och vi hade tur att få ett bord. Ölen kom in i stora sedjlar och den är som alltid i Tjeckien välsmakande. Egentligen borde man inte ha något att klaga på. Men maten var bedrövlig, en riktig turistmeny, som inte skiljer sig mycket från en restaurang på stranden någonstans i Spanien. De flesta tog en köttbit med pommes. Portionerna var små och det kostade skjortan. Jag har aldrig ätit dyrare i Prag och ändå blev man inte mätt. Smakupplevelsen var lika med noll.
Under kvällens gång kom det in några spelemän iklädda gamla uniformer. Med dragspel och tuba drog de igång sin "skönsång". Folk började klappa takten och en och annan stämde in i sången. Gavs det inte dricks så tutade de en i örat, och jag blev en av de som det tutades på. Dock vill jag minnas att undertecknad inte var den enda att inte lämna dricks. Men någon skulle straffas och det blev jag. Visst kan det var värt att gå hit, för att uppleva atmosfären, men i så fall skit i maten och drick bara öl. Och lämna dricks om du inte vill bli tutad i örat. Men vill man ha god mat också, besök restaurang Soldat Svejk i Stockholm på Östgötagatan. Där är det både gott och prisvärt. Mvh Fredrik www.vojtisek.tripod.com/hasek
