Nice är största staden längs Franska Rivieran och ligger väl skyddad mellan Alperna och det glittrande havet. Det var romarna som grundade den 154 f.Kr. Orten blev inte helt fransk förrän 1860 och det skedde med hjälp av en folkomröstning. Området har under långa perioder tillhört olika italienska furstar och kungar. Namnet på italienska är Nizza. Nice är egentligen tre städer. Franska delen från järnvägsstationen och ner mot havet. Gamla delen som är den italienska och slutligen utmed havet som är turisternas stad, med Promenades des Anglais. Här ligger även det mytomspunna hotellet Negresco som tyvärr var stängt för renovering. Vid nästa besök ska det drickas kaffe där. 
Det blev kärlek vid första ögonkastet. Nice passar mig perfekt. Blandningen av lyx och flärd med sunk och slitna arbetskvarter är som gjort för att jag ska trivas. Staden är tillräckligt stor för att ha en puls, även vid lågsäsong. Folket är vana vid turister och engelskan funkar utmärkt överallt. Dock inte förglömma att det är trevligt att avge franska hälsningsfraser. Här kunde jag se tanter ta in sina hundar i kundvagnarna i mataffärerna. Ute på gatorna låg hemlösa samtidigt som man mötes av strama plastikopererade ansikten. Detta är kontrasternas stad.
Gustav V (1858-1950) tillbringade mycket tid i staden, så mycket att man har rest en byst och döpt en gata efter honom. Kungen tog alltid tåget ner hit och stannade ofta till i Berlin, där han besökte Adolf Hitler. Gustav V inställning till nazisterna vållade problem för ett Sverige som ville hålla sig neutralt. Droppen blev när kungen skrev ett personligt brev till diktatorn där han tackade honom för att tyskarna gjorde upp med kommunismen. Brevet började med frasen, "Mein lieber Reichskanzler". Gustav V blev tillsagd av regeringen att hålla sig borta från landets utrikespolitik. Så det blev till att spendera mer tid i Nice istället.
Efter att ha plågats av den svenska ovanligt snörika och kalla vintern, blev Nices januariklimat underbart. Första dagen var det 6 grader och lite regn, men det kändes som rena värmeböljan. De övriga dagarna steg temperaturen ännu mer och solen visade sig. Längs den berömda engelska strandpromenaden sägs det att om besökaren möter någon där som man känner, så är det ett tecken på världsvana. Oddsen var låga för mig och tyvärr mötes inga bekanta. Stig Claesson har skrivit en roligt kåseribok om sina möten med staden. "Jag har läst nånstans att den som går Promenade des Anglais fram och tillbaka i en timme utan att möta en bekant saknar världsvana" Från boken Blå stolar. Det var den engelska kolonin i Nice som betalade för den berömda strandpromenaden på 1800-talet. En 5 km lång palmkantad aveny med breda trottoarer som löper längs stenstranden. Samlingsplatsen har kommit att bli en av ortens största sevärdheter. En plats där folk flanerar, möts och njuter av utsikten över havet och stranden.
Intrycken även under lågsäsongen är många. Det franska levnadssättet med sina caféer och livsnjutande, slås endast av italienarna. Går man in i en vanlig mataffär hittar man ostdiskar som denna. Se bild ovan. Längs Rivieran går ett väl utbyggt tågnät och Nice ligger väldigt centralt, 25 minuter till Monaco med tåg och 50 min till Cannes. Dess milda klimat och imponerande omgivningar lockade många konstnärer och bättre bemedlade att slå sig ner här. Men även fattiga turister som mig.
Ett besök till Marc Chagall museet stod på agendan. Till skillnad från Stig Claesson som tyckte det var för himmelskt och religiöst kom jag att uppskatta hans stora och ibland väldigt barnsliga målade tavlor. Konstnären föddes i dagens Vitryssland men kom att emigrera till väst. Efter andra världskriget bodde han under långa perioder på den Franska Rivieran. Till museets största sevärdheter hör de besynnerliga glasfönstren, naiva färgstarka målningar och mosaiker som Marc Chagall gjorde speciellt för museet.
Italiens stora revolutionär Giuseppe Garibaldi (1807-1882) föddes här. Han kämpade med sina män i röda skjortor och svarta slokhattar för att ena Italien och vann sin seger 1860. Samma år som invånarna i Nizza valde att tillhöra Frankrike och förvandlades till Nice. Garibaldi må ha vunnit sina landsmäns hjärta men han förlorade sin hemstad. Till Nice kommer jag att återvända många gånger. Nice är nice. Au Revoir Fredrik www.nice.fr/
