tisdag 9 mars 2010

Båtturen på Yangtzekiang.

Jag och min bror Thomas befann oss i Shanghai.
I detta folkmyller med all kommers, liv och rörelse, samt den ständiga språkförbristningen, gjorde att det tog två dagar att hitta stället där det såldes biljetter till båtarna som går upp till Yangtzekiang flodens mynning.
Biljetterna var dock billiga, endast 15 kronor och då ingick även lunch.
För oss var det fika, när "lunchen" bestod av muffins och torkad fiskgodis.
Komplettering skedde med öl och smörgåsar.


Yangtzekiang är världens tredje största flod och Kinas längsta med sina 6300 kilometer.
Floden har sin källa långt in i landets östra delar och mynnar i Östkinesiska havet strax norr om Shanghai.
Vattendraget kallas i folkmun för Kinas lycka. Längs den lever över 600 miljoner människor. På dess vatten transporteras mängder med varor och kol.
Traditionellt har den utgjort gränsen mellan södra och norra Kina.
Året efter vi var här, påbörjades bygget av världens största vattenkraftsdamm. Den stod klar 2009 och ska producerar 11 % av Kinas energibehov.
För att kunna konstruera den stora dammen, fick över en miljon kineser tvångsförflyttas.
Bygget har fått mycket kritik.
Myndigheterna menar att dammen kan förhindra framtida översvämningar. Kritikerna säger att det måste vara höga vattennivåer om den ska producera mycket el.
Därför finns ingen buffert att samla in eventuella stora tillfälliga vattenmassor.


På färden möttes några snobbar från England. Två bröder som oss och vi fann varandra. På kvällen drack alla öl ihop och det var kul och höra deras tankar om saker och ting.
Jag minns att de var lite oartiga och korrigerade våra grammatiska brister i det engelska språket. Så klart var deras språk perfekt, de hade båda tillbringat skoltiden på fina internatskolor i England
Efter denna kväll vandrade bröderna åt sitt håll och vi åt vårat. Vi lär nog inte träffas igen. Och tur är väl det.
Torrbollar kan stanna hemma, även brittiska sådana.
På bilden ovan syns en av dem bredvid brorsan.

Längs kajerna låg det fullt med gamla och slitna skorvar. Överallt var det folk på dessa båtar, som alla putsade och fejade.
Men i mina ögon verkade resultatet att utebli.
Vattnet här och i Shanghai stank. Det sägs att flodens vattenkvalité uppvisar sådana brister, att det knappt går att användas till industrin.
Ett av Kinas stora problem i framtiden kommer vara bristen på rent vatten.
En gång i tiden fanns det delfiner, men miljögifterna utrotade dem.

Detta inlägg får avslutas med en rolig anekdot om en film, som utspelas på floden. De europeiska länderna hade kanonbåtar som patrullerade området under mellankrigstiden.
Man fick mandat av Nationernas förbund att skydda den västliga handeln och missionärer som verkade i Kina.
I huvudrollen ses en energisk Steve McQueen som knäckte manusförfattaren och gjorde sig ovän med allt och alla.
Men han är sympatisk i sin roll som den uppstuddsiga maskinisten på en amerikansk kanonbåt. Filmen spelades in i Taiwan.
Regissören var Robert Wise, mannen som har gjort filmer som Sound of music och West side story.
Steve McQueen fick en oscarsnominering för sin roll. Den enda under hela hans karriär.
En väldigt bra film. Den heter Kanonbåten Sand Pebbles.
Mvh Fredrik
http://www.stevemcqueen.com/