I Tammerfors kom det Finska inbördeskriget att avgöras 1918. Orsaken till kriget fanns i den obalans som rådde mellan arbetarklassen och överklassen, samt det maktvakuum som uppstod när Ryssland lämnade Finland i början av året efter att ha erkänt landets självständighet. Konflikten pågick från januari 1918 till maj samma år. Sammanlagt dog 37.000 varav 20.000 blev arkebuserade. Länge var detta ett finsk trauma, som delade landet. Man brukar säga att det stod mellan de vita och de röda, där båda parterna söker stöd och hjälp från utlandet. Många menar att Finland enades först med kriget mot Sovjetunionen under andra världskriget. 
Striden om Tammerfors avgjorde som sagt inbördeskriget. Orten hade utvecklats för finska förhållande ovanligt tidigt till en industristad. Området var 1918 de röda Finlands hjärta och låg centralt i mitten av landet. Flertalet hade radikala politiska åsikter. General Mannerheim ledde de vita styrkorna och hade vädjat till sin bror Johan i Sverige om svenska frivilliga. Man får ihop 350 man. Flera välutbildade rikssvenska stabsofficerare medverkar i planeringen om hur det röda motståndet i Tammerfors ska krossas. I de hårda striderna stupar Olof Palmes farbror. Även den blivande statsministerns far skulle ha deltagit men hindrades av sin svåra astma. Det var regelrätta gatustrider. Soldaterna slogs om varje hus och gata. Slaget pågick under flera månader. När allt var över hade över 3.000 soldater stupat och ett oräkneligt antal civila. Röda manskapet som kapitulerade uppgick till över 11.000. Många blev avrättade eller dog i undermåliga fångläger. 
Efter kriget började bygget av den republik och det samhälle som föddes 1919. Det politiska livet och arbetarrörelsen återhämtade sig rätt fort. Samhällsfreden befrämjades av lagen om åtta timmars arbetstid, avskaffandet av torparlagen och den demokratiska politiska verksamheten som genomdrevs efter kriget. En och samma grundlag infördes för att beskydda alla finländare. Levnadsstandarden höjdes kraftigt under 1930-talet. Arbetarbefolkningen var inte längre ett proletariat, utan nu var det en reformvänlig variant av omvälvning som gick hem hos dem. Man ville bygga ett nationellt Finland tillsammans med andra partier. Sovjetunionens propaganda vann inget gehör vid fronten under vinterkriget, eftersom den var uppbyggd kring 1918 års teman. Även i Fortsättningskriget förblev arbetarsoldaten trogen den armé som leddes av förre vita generalen Mannerheim.
Stadens store son, Vänino Linna (1920-92) har skrivit om inbördeskriget i trilogin: Här under Polstjärnan bestående av titlarna Högt bland Saarijärvis moar, Upp trälar och Söner av ett folk. Handlingen skildrar Finlands historia ifrån slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet genom torparsläkten Jussi Koskelas öde. Första boken börjar med meningen: "I begynnelsen var kärret, gräftan och Jussi". Mest känd är han för boken Okänd soldat som delvis bygger på självupplevda erfarenheter under Fortsättningskriget 1941-44. Berättelsen har filmats flera gånger, och visas alltid på TV, när landet firar sin nationaldag den 6 december. En tradition som SVT länge hakade på. Nu får undertecknad spela dramat i sin DVD-spelare istället på den aktuella dagen. Idag är Tammerfors en välmående stad. Minnena från kriget syns främst i monumenten. Det ska tydligen finnas kulhål på en del fasader, men jag såg inga. Mvh Fredrik http://www.vainolinnanseuran.fi/
