Strax i utkanten av stadskärnan ligger en stor fästning som uppfördes på order av den ryske tsaren Alexander I, efter att området hade tillfallit Ryssland 1795, när Polen delades. Byggandet var kantat med många problem, ibland tog pengarna slut och arbetet fick avstanna. Även floden svämmade över och dränkte platsen ett flertal gånger. Syftet med detta gigantiska projekt var att säkra landets gräns västerut. Tsaren litade inte på sina nya grannar Preussen och Österrike. Som mest fanns här 10.000 soldater som arbetade i skift för att färdigställa den. Allt blev helt klart 1872. Då räknades fästningen och dess konstruktion som en av världens modernaste försvarsanläggning. Landvägen mellan Sankt Petersburg och övriga Europa passerade Daugavpils. Alla tsarer från slutet av 1700-talet har övernattat här. Det fanns en stark garnison och trupperna tillhörde de bättre i ryska armén. Under Napoleons fälttåg mot Moskva 1812 gjordes försökt att inta den med 24.000 soldater. Ryssarna kunde uppbringa 3.000 man och hade ett par hundra kanoner uppställda på vallarna. Fransmännen gav upp och kringgick den istället.
När Lettland fick sin självständighet erkänd 1920 av dåvarande Sovjetunionen, överlämnades försvarsanläggningen till det nybildade landet. Lettland placerade mycket manskap här, när staden ligger nära gränsen och var av stor strategisk vikt. Med förvarsanläggning kunde Lettland hålla östra delen av landet i händelse av ett nytt krig mellan staterna. I andra världskriget kom området att skifta mellan Tyskland och Sovjetunionen. Under båda diktaturernas regi blev fästningen ett fångläger. Efter kriget tog Röda armén över området och blev kvar fram till 1994.
Under den tiden var även Daugavpils ett förbjudet område att vistas i om man var utlänning. Ryssland försökte i det längsta att få Lettland att gå med på ett avtal att ryska trupper skulle få vara kvar. Nu när Lettland är med i NATO har den militära verksamheten lagts ner. Idag bor en hel del fattiga pensionärer innanför murarna. Dessutom har kommunen dumpat många av sina invånare med problem där som t.ex. alkoholister.
Jag och kompisen Enrico besökte platsen en regntung augustidag. Efter att med stora språkproblem lyckats få vakten att öppna bommen in till området, kunde vi köra in med bilen. Den sura vakten gav mig t.o.m. en broschyr, och helt otroligt så var den på engelska. Det var inte mycket liv och rörelse här, så vi fick gå runt helt ostörda. Allt är förfallet och igenbommat. Här och var hittar man olika monument över kommunistiska hjältar. Under sovjettiden, fanns det också en flygskola och ett stort sjukhus. Fästningen är uppbyggd som en liten stad med torg och parker. Ytterst finns en vallgrav och tjocka murar i ett stjärnformigt mönster. Charmen är total, om man gillar miljöer som bara har fått vara och att ingen har gått in och ändrat eller renoverat den. Så är det verkligen i denna en gång i tiden största försvarsanläggning i Lettland. Har jag vägarna förbi Daugavpils, då kommer undertecknad att göra ett återbesök. Om du läser detta och vill se den, skynda dig, för det finns stora planer att förändra området, att bygga ett konferenshotell, bostäder och kontor. Daugavpils flygplats som har varit stängd under hela självständighetstiden, kommer att öppnas 2015, och då lär väl Ryanair landa här med massa fulla engelsmän som går runt och skränar och kissar i buskarna. Men visst kommer även jag att flyga med det där sunkbolaget, för detta område långt därnere i östra Lettland är både spännande och prisvärt. Sen kan man ju alltid reta engelsmännen, det räcker att säga att man är tysk.