I Lübeck finns många trevliga restauranger och pubar. Staden har alltid lockat till sig folk och köpmän genom alla tider. Numera är den lite på dekis, men fortfarande kommer det hit mycket turister, främst pensionärer och barnfamiljer. I detta inlägg tänkte jag berätta lite om Lübecks mest berömda godbitar, marsipanen som ofta dyker upp hos oss i butikerna runt juletid. Johann George Niederegger var en konditor som startade sin marsipantillverkning 1806 i Lübeck. Firmans namn blev samma som hans efternamn. Starten blev tuff, när Napoleon hade lagt Storbritannien under ett handelsembargo. De i sin tur såg till att stoppa varor på havet till Europa. Råvarorna som herr Niederegger köpte på Sicilien, mandlar och råsocker fick smugglas in till Lübeck med risken att förlora sin värdefulla last. Företaget etablerade sig på allvar då de saluförde marsipanen på världsutställning i Wien 1873. Senare blev man hovleverantör till tyska kejsaren Willhem II, som sägs ha varit rejält förtjust i det nordtyska godiset. Under andra världskriget blev fabriken förstörd i ett bombanfall. Idag är företaget Lübecks mest lönsamma och säljer som aldrig förr. Niederegger är känt som en av världens finaste marsipantillverkare. Deras produkter klassas som 100% marsipan. Godsakerna innehåller mindre socker än konkurrenterna och istället mer mandel. Sammansättning är ungefär en tredjedel socker med två tredjedelar mandel. Ursprungligen kommer sötsaken från dagens Iran och heter marsahan på persiska.
På stora gågatan Breitestrasse 89 ligger företagets berömda café och butik, inhyst i ett elegant hus. Högst upp ligger ett litet museum som berättar marsipanens historia, från att ha betraktas som ett läkemedel på medeltiden till att bli en omtyckt sötsak. Hit ska man gå tycker jag, atmosfären är härlig, lite småborglig. En gång fick jag en uppsträckning av en gammal dam som tyckte att undertecknad var för gammal för att gå med händerna i fickorna. Sånt där som bara händer i Tyskland, men det är samtidigt lite roligt. Caféet är ofta fullt, för även Lübeckborna går gärna hit, trots att det är ganska dyrt och mycket turister. Innan man kommer in i salongen passeras butiken som säljer allt möjligt gjort i marsipan. Jag köpte en gång marsipanlikör där och trodde den skulle smaka underbart. Men när vi öppnade flaskan på julafton ute hos brorsan blev alla besvikna. Men marsipanen är alltid god, den misslyckas de inte med. En släkting till mig, moster Britta, som knappt hade varit utomlands under hela sitt liv, förutom en skolresa till Danmark, blev föga imponerad av caféet. Varför vet jag inte? Samtidigt blev hon sällan imponerad av något. Kaffet smakade alltid bäst hemma i Siggahult. Nedan syns kompisen Peter F tittandes på godsakerna.
Ovan syns vi på Günter Grass favoritpub, som ligger i närheten. Författaren bodde många år i Lübeck och fick Nobels litteraturpris 1999. Mest känd är han för boken, Blecktrumman som skildrar en pojkes uppväxt i Gdansk under nazisttiden, och staden var även Günter Grass födelsestad. Mvh Fredrik http://www.niederegger.de/
