Den 100 km långa och upp till 4 km breda sandtungan som vi kallar
Kuriska näset nås med färja från
Klaipeida. Det är ett av Europas yngsta landområden och bildades för 5.000 år sedan. Halvön är full med små fiskeläger, sandstränder och barrskog.
Huvudorten är
Nida. Tungan förvaltas som en enda stad, Neringa, vilket betyder att stora vägen genom "staden" är 50 km lång.
Den utgår från färjeläget och förbinder de gamla fiskelägena
Joudkranté,
Pervalka,
Preila och
Nida med varandra. I norr finns byn
Smiltyné och den gamla preussiska fästningen.
Mitt på, kommer man till gränsen till
Kallingradregionen, som hör till Ryssland.
Den moderna geografins fader, tysken
Alexander Humboldt sa följande om näsets skönhet.
"Kurische Nehrung är så vackert att ingen borde gå miste om den synen".
Området tillhörde Tyskland fram till 1918 när Litauen annekterade halvön. På 1500-1600-talen avverkades mycket skog och stora delar av
Kuriska näset blev till öken.
De återstående skogarna och 14 byar begravdes under sand. På 1700-talet
nyplanterades träd för att det skulle bli stopp för vidare sandflykt.
Under
sovjetregimen var näset militärt område med flera raketbaser, som dock inte gick att dölja för de amerikanska
spionsatelliterna. Nu är tillträdet till tungan begränsat på grund av att dess natur är mycket ömtålig. Massturismen skulle snabbt förstöra den ekologiska balansen i detta naturfenomen.
Halvön är uppsatt på
UNESCO:s världsarvslista. 
Jag och kompisen
Enrico tillbringade en dag här. Vi åkte runt överallt. Eftersom det var tidigt i maj och en vardag, var det nästan folktomt på halvön.
Det som grämde oss, var att man inte kunde åka över på den ryska sidan och ner till
Kallingrad. För detta krävs
visum. Det blir än mer krångligt om man bara ska vistas över dagen i Ryssland.
Efter att ha vandrat på de öde och vackra sandstränderna,
botaniserat i barrskogen samt besökt byarna, vände vi tillbaka till
Klaipeida. Jag åker gärna hit igen.
Den 100 km långa och upp till 4 km breda sandtungan som vi kallar Kuriska näset nås med färja från Klaipeida. Det är ett av Europas yngsta landområden och bildades för 5.000 år sedan. Halvön är full med små fiskeläger, sandstränder och barrskog. Huvudorten är Nida. Tungan förvaltas som en enda stad, Neringa, vilket betyder att stora vägen genom "staden" är 50 km lång. Den utgår från färjeläget och förbinder de gamla fiskelägena Joudkranté, Pervalka, Preila och Nida med varandra. I norr finns byn Smiltyné och den gamla preussiska fästningen. Mitt på, kommer man till gränsen till Kallingradregionen, som hör till Ryssland. Den moderna geografins fader, tysken Alexander Humboldt sa följande om näsets skönhet. "Kurische Nehrung är så vackert att ingen borde gå miste om den synen".
Jag och kompisen Enrico tillbringade en dag här. Vi åkte runt överallt. Eftersom det var tidigt i maj och en vardag, var det nästan folktomt på halvön. Det som grämde oss, var att man inte kunde åka över på den ryska sidan och ner till Kallingrad. För detta krävs visum. Det blir än mer krångligt om man bara ska vistas över dagen i Ryssland. Efter att ha vandrat på de öde och vackra sandstränderna, botaniserat i barrskogen samt besökt byarna, vände vi tillbaka till Klaipeida. Jag åker gärna hit igen.
