På största ön i
Azorerna finns ett område som kallas
Furnes. I dalen råder kraftig vulkanisk aktivitet. Hela terminalområdet i
Furnes bubblar och luktar, vattnet är hett och en del av det leds undan till bassänger.
Hit åkte jag från
Sao Miguels huvudstad,
Ponta Delgado.
Bussen var bokat till sista plats, så jag fick äran att sitta bredvid guiden. Den mannen ägnade mer tid till att gräla per telefon med sin flickvän, än att serva oss.
Han sken bara upp, när det var spritprovning.
Lunch ingick. Det var en rätt som heter
cozido. Väldigt gott och otroligt enkelt att tillaga.
Man gräver bara ner ett knyte fullt med kött, korv och rotsaker i den heta marken. Sedan sköter moder jord om resten.
Jag slapp sitta med guiden, men fick istället sitta med ett gäng fulla danskar.
Resan höjdpunkt blev den botaniska trädgården. Det var en amerikan som grundade den på slutet av 1700-talet. Senare kom allt i portugisisk ägo och ett elegant sommarslott byggdes.
Där har de flesta av öns prominenta gäster bott. Veckorna innan hade Kung Carlos av Spanien nyttjat slottet.
Azorerna och
Madeira är allt som återstår av Portugals forna kolonialvälde.
Framför ligger en naturligt uppvärmd damm med sitt svavelgula och ljumma vatten.
Det ser inte särskilt inbjudande ut, men påstås vara bra mot olika former av värk.
Efter en viss tvekan klev jag ner i jättedammen. Det var verkligen en behaglig upplevelse.
Sedan upp i den kalla luften och tvätta sig fri från allt svavel i de iskalla duscharna, och den njutningen var desto mindre.
Men ett nödvändigt ont, om man inte ville få samtliga sina kläder förstörda av det svavelhaltiga vattnet
Färden tillbaka till huvudstaden gick längs den vackra kusten med den fortfarande grälsjuka guiden sittandes bredvid mig.
Mvh Fredrik
http://www.azores.gov.pt/
På största ön i Azorerna finns ett område som kallas Furnes. I dalen råder kraftig vulkanisk aktivitet. Hela terminalområdet i Furnes bubblar och luktar, vattnet är hett och en del av det leds undan till bassänger. Hit åkte jag från Sao Miguels huvudstad, Ponta Delgado. Bussen var bokat till sista plats, så jag fick äran att sitta bredvid guiden. Den mannen ägnade mer tid till att gräla per telefon med sin flickvän, än att serva oss. Han sken bara upp, när det var spritprovning. 
Lunch ingick. Det var en rätt som heter cozido. Väldigt gott och otroligt enkelt att tillaga. Man gräver bara ner ett knyte fullt med kött, korv och rotsaker i den heta marken. Sedan sköter moder jord om resten. Jag slapp sitta med guiden, men fick istället sitta med ett gäng fulla danskar.
Resan höjdpunkt blev den botaniska trädgården. Det var en amerikan som grundade den på slutet av 1700-talet. Senare kom allt i portugisisk ägo och ett elegant sommarslott byggdes. Där har de flesta av öns prominenta gäster bott. Veckorna innan hade Kung Carlos av Spanien nyttjat slottet. Azorerna och Madeira är allt som återstår av Portugals forna kolonialvälde. Framför ligger en naturligt uppvärmd damm med sitt svavelgula och ljumma vatten. Det ser inte särskilt inbjudande ut, men påstås vara bra mot olika former av värk.
Efter en viss tvekan klev jag ner i jättedammen. Det var verkligen en behaglig upplevelse. Sedan upp i den kalla luften och tvätta sig fri från allt svavel i de iskalla duscharna, och den njutningen var desto mindre. Men ett nödvändigt ont, om man inte ville få samtliga sina kläder förstörda av det svavelhaltiga vattnet
Färden tillbaka till huvudstaden gick längs den vackra kusten med den fortfarande grälsjuka guiden sittandes bredvid mig. Mvh Fredrik http://www.azores.gov.pt/
