Karl XII var inne på sitt femtonde år i krig, besittningarna i Europa var förlorade. Alla framgångar hade vänts till motgångar. De fiender som kungen hade slagit och ingått fred med, hade fått förnyat mod och förklarat krig igen. Tidigare allierade vände riket ryggen och ville delta i den huggsexa som uppstod när imperiet började sönderfalla. Svenska stormaktstiden gick mot sitt slut. Värsta fienden var som alltid dansken. Karl XII var åter på rikssvensk mark när landstigningen skedde i Trelleborg 23 december 1715. Det var nästan femton år sedan förra besöket i moderlandet. Då var han ung, klok och framgångsrik. Nu var kungen märkt av alla åren i krig. Men även briljansen och skickligheten i fält hade falnat och inte minst den berömda soldatturen. Planen var att gå upp i Norge och ockupera Oslo. Då skulle Danmark tvingas till fred. Ett anfall under våren hade misslyckats. Danskarna höll Akershus i huvudstaden så svenska armén fick vända hemåt. I vårt land rådde stor nöd, ekonomin var körd i botten och korruption hade sällan varit så stor. Kopparmyntet värderades som silvermynt. Riksbanken gick in som garant. Men alla visste att inga pengar fanns. Vägar, broar och fästningar var i bedrövligt skick. Landsbyggden led av det stora manfallet av sina söner, de flesta låg döda i fjärran länder. Gatorna fylldes med tiggare, en hel del var f.d. soldater, stympade och psykiskt förstörda. Vräkta från soldattorpen, när de inte längre kunde utföra sina uppgifter. Det enda som det inte var brist på var alkohol. Det söps som aldrig förr. Folk var krigströtta. Människor hade tappat respekt för överheten, våldet florerade liksom hopplösheten. Matbristen var påtaglig. Det mesta av kreaturen hade tagits av kronan. Hästarna i Sverige var få. I denna atmosfär ska kungen återigen stampa ut en armé. Bönderna ska släppa en mer folk. Åtskilliga önskar att Karl XII kunde dö, så att kriget skulle upphöra. Många ansåg att en ofördelaktig fred är bättre än krig.
Kungen fick ihop en armé på 40.000 man och sensommaren 1718 gick Sverige återigen in i Norge. Nu skulle man inta fästingen Fredikssten i Halden. Den ansågs vara Norges nyckel. Om Karl XII kontrollerade den, hade han hela södra Norges vägnät i sin hand. Då skulle danskarna ha svårt att hålla ut i Oslo. Fästningen var dock svårintaglig. Manskapet var gräddan av den danska armén, så moralen var hög, förråden fulla och hatet mot svenskarna starkt. Beläggringen drog ut på tiden. Vintern närmade sig med stormsteg. Karl XII kände pressen, detta var Sveriges sista chans att få till ett avgörande i det Stora nordiska kriget 1700-21. Alla resurser som fanns hade satsats på fälttåget. Vinner vi här, finns chansen till en överkomlig fred, misslyckas vi blir freden förödande för stormakten Sverige. När kungen inspekterade en löpgrav, kvällen den 30 november, blev han skjuten och dog, iklädd sin enkla vapenrock med karolinervärja. Sveriges öde var beseglat. Kriget fortgick dock i några år till. Men stormakten Sverige gick i graven den natten. 
Blev kungen mördad? Troligtvis föll han för ett slumpvis avlossat skott. Men undersökningar drogs igång och finansministern George Heinrich von Görtz blev avrättad på order av Karl XII:s systers man och blivande kung Fredrik I. Anklagad för att ha konspirerat mot kungamakten. Med domen försvann mycket papper rörande ekonmin i landet, även fordringar och räkenskaper, som många tror att Fredrik I var inblandad i. Karl XII växte upp på Karlberg slott. Där låg han lit de parade. Så cirkel slöts. Den 26 januari 1719 skedde begravningen i Riddarholmskyrkan. Författaren Ernst Brunner har en teori att Oscar II ska ha petat i ingångshålet med sin käpp när graven öppnades för undersökning i slutet av 1800-talet och därmed förstörde möjligheten till att granska ärrendet vidare. En berömd kulknapp, som en del anser var det dödliga skottet finns på länsmuseet i Varberg. Karl XII:s kläder visas i livrustkammaren i Stockholm, Sveriges äldsta museum. I rummet finns även den andre fallne krigarkungens kläder, Gustav II Adolf. Museet brukar var gratis på hans dödsdag, den 6 november. Men inte på Kalle dussins som kungen kallades i folkmun.
Avslutningsvis var jag i Halden med familjen som sjuåring och hungern efter glass var större än ny kunskap i historia. Minnena är tyvärr få. Ovan syns tavlan, Karl XII:s likfärd. Den målades nere i Paris av konstnären Gustaf Cederström. Modellerna till soldaterna var franska arbetare. Kungen hemfärd blev inte så patriotisk. Liket balsamerades i Uddevalla och transporterades i en sluten kista. Titta på konstverket, det hänger på Nationalmuseet i Stockholm. Till slut ett boktips, Björn Holms roman, Tio dagar i Fredrikshald som skildrar händelsen i spännande dager. Mvh Fredrik www.nasjonalefestningsverk.no/fredriksten/index_html
