Påhälsning hos barndomskamraten Kent som arbetade på den svenska ambassaden i
Vilnius. När han jobbade på dagarna fick jag på egen hand spendera tiden med att upptäcka huvudstaden samt göra utflykter.
Minns inte om det var Kent som tipsade mig att besöka
Trakai. Men staden väckte min nyfikenhet. En förmiddag
avsattes till att åka dit. Efter att ha vinkat av Kent vid ambassaden, gick stegen mot busstationen.
Färden skedde med en
skranglig buss, med lukt av
spya. Det är bara 27 kilometer till
Trakai, så man behövde inte stå ut allt för länge med den äckliga lukten.
En del
litauer har som många andra östeuropéer en total saknad av servicekänsla. Chauffören tillhörde den kategorin. En sur gubbe, som vägrade att vilja förstå en turist.
Trakai var Litauens huvudstad under medeltiden samt säte för landets furstar. Byggd på en smal landtunga omgiven av tre sjöar. Längst ut finns slottet.
Allt grundat på 1300-talet av landsfadern
Gedimas. Han fick sju söner, varav en satt och styrde via borgen.
Under historiens gång föll området i Polens händer och låg då vid gränsen till Ryssland. Ständiga konflikter mellan dessa stater tärde hårt på invånarna.
Trakai plundrades gånger flera, samt pesthärjades ofta.
Karl X Gustav rörde sig i trakterna under det polska kriget 1655-60. Inget krig har förött Polen så mycket som detta.
Karl
XII var också här på en kort visit. Då fanns bara en ruin att titta på. Så han marscherade vidare ner i Europa.
De som beseglade borgens öde, var ryssarna som rev rubbet på 1660-talet. Polackerna återuppbyggde den på 1920-talet, men allt förstördes igen under andra världskriget.
När Sovjet regerade över området 1944-91 fick slottet ytterligare en chans att återuppstå. Man la ner stora summor i att restaurera det.
Landskapet har inspirerat många litauiska diktare och målare.
Trakai är det mest välbesökta fritidsområdet nära dagens huvudstad.
Staden har 5.000 invånare. Här bor en folkspillra från det ryska imperiets tid. Egentligen var det
litauerna som bjöd in dem på 1300-talet.
Karaimerna är ett turkfolk från
Krim. Deras religion är en salig blandning av judendom och islam.
Människorna lockades hit av de litauiska furstarna som imponerades av deras kunskaper i strid.
Men ryssarna bidrog till att göra staden än mer kosmopolitisk, när judar och
tatarer flyttades hit. Största befolkningsgruppen har alltid varit polackerna.
Under andra världskriget skonade
Reichführer Himmler karaimerna. Han ansåg inte att de var judar. I tyskarnas rasbiologi, och med fältstudier där läkare mätte deras skallar, blev slutsatsen att folket tillhörde en annan ras.
Därför överlevde
Karaimerna kriget.
Till skillnad från regionens 5.000 judar som alla skickades till utrotningsläger.
Turkfolket bor längs huvudgatan i små färgglada trähus. I omgivningen finns deras synagoga, även den byggd i trä.
Väl hemma möttes Kent upp och mat väntade på oss i konstnärskvarteret. På en restaurang med fin utsikt över
Vilnius.
Trakai var värt besväret. Även om allt är nybyggt, är landskapet och stadens atmosfär en intressant miljö.
Åk hit.
Avslutningsvis som kuriosa var det i
Trakai med omnejd
SVT spelade in
Snapphanar, deras stora julsatsning 2006. Tyvärr blev den en tittarflopp.
Det är nog ingen som minns dramat, mer än jag och barndomskamraten. Men serien är riktigt bra med Gustaf
Skarsgård i en av huvudrollerna som Karl
XI. Mvh Fredrik
www.trakai.li/
Påhälsning hos barndomskamraten Kent som arbetade på den svenska ambassaden i Vilnius. När han jobbade på dagarna fick jag på egen hand spendera tiden med att upptäcka huvudstaden samt göra utflykter. Minns inte om det var Kent som tipsade mig att besöka Trakai. Men staden väckte min nyfikenhet. En förmiddag avsattes till att åka dit. Efter att ha vinkat av Kent vid ambassaden, gick stegen mot busstationen. Färden skedde med en skranglig buss, med lukt av spya. Det är bara 27 kilometer till Trakai, så man behövde inte stå ut allt för länge med den äckliga lukten. En del litauer har som många andra östeuropéer en total saknad av servicekänsla. Chauffören tillhörde den kategorin. En sur gubbe, som vägrade att vilja förstå en turist.
Trakai var Litauens huvudstad under medeltiden samt säte för landets furstar. Byggd på en smal landtunga omgiven av tre sjöar. Längst ut finns slottet. Allt grundat på 1300-talet av landsfadern Gedimas. Han fick sju söner, varav en satt och styrde via borgen. Under historiens gång föll området i Polens händer och låg då vid gränsen till Ryssland. Ständiga konflikter mellan dessa stater tärde hårt på invånarna. Trakai plundrades gånger flera, samt pesthärjades ofta. Karl X Gustav rörde sig i trakterna under det polska kriget 1655-60. Inget krig har förött Polen så mycket som detta. Karl XII var också här på en kort visit. Då fanns bara en ruin att titta på. Så han marscherade vidare ner i Europa. De som beseglade borgens öde, var ryssarna som rev rubbet på 1660-talet. Polackerna återuppbyggde den på 1920-talet, men allt förstördes igen under andra världskriget. När Sovjet regerade över området 1944-91 fick slottet ytterligare en chans att återuppstå. Man la ner stora summor i att restaurera det. Landskapet har inspirerat många litauiska diktare och målare. Trakai är det mest välbesökta fritidsområdet nära dagens huvudstad. 
Staden har 5.000 invånare. Här bor en folkspillra från det ryska imperiets tid. Egentligen var det litauerna som bjöd in dem på 1300-talet. Karaimerna är ett turkfolk från Krim. Deras religion är en salig blandning av judendom och islam. Människorna lockades hit av de litauiska furstarna som imponerades av deras kunskaper i strid. Men ryssarna bidrog till att göra staden än mer kosmopolitisk, när judar och tatarer flyttades hit. Största befolkningsgruppen har alltid varit polackerna. Under andra världskriget skonade Reichführer Himmler karaimerna. Han ansåg inte att de var judar. I tyskarnas rasbiologi, och med fältstudier där läkare mätte deras skallar, blev slutsatsen att folket tillhörde en annan ras. Därför överlevde Karaimerna kriget. Till skillnad från regionens 5.000 judar som alla skickades till utrotningsläger. Turkfolket bor längs huvudgatan i små färgglada trähus. I omgivningen finns deras synagoga, även den byggd i trä.
Väl hemma möttes Kent upp och mat väntade på oss i konstnärskvarteret. På en restaurang med fin utsikt över Vilnius. Trakai var värt besväret. Även om allt är nybyggt, är landskapet och stadens atmosfär en intressant miljö. Åk hit. Avslutningsvis som kuriosa var det i Trakai med omnejd SVT spelade in Snapphanar, deras stora julsatsning 2006. Tyvärr blev den en tittarflopp. Det är nog ingen som minns dramat, mer än jag och barndomskamraten. Men serien är riktigt bra med Gustaf Skarsgård i en av huvudrollerna som Karl XI. Mvh Fredrik www.trakai.li/
