Det vankades fotboll. Alla internationella matcher spelas på nationalstadion i Rabat. Vi befann oss för tillfället i Casablanca, inkvarterade hos min kompis Karims bror och dennes familj. Folket här nere är fotbollstokiga, i alla fall när det gäller utländska matcher, den inhemska ligan drar inte så mycket publik. Landslaget fyller endast läktaren när de möter mera namnkunnigt motstånd. Men jag fick min omgivning att bli intresserade att se OS-kvalsmatchen mellan Marocko och Angola, som var direkt avgörande. Vi fyllde brorsan bil med manskap och ungar och gasade på de fem milen upp till Rabat. Vägnätet mellan städerna håller högsta standard. Efter lite kringelkrokar kom alla fram till arenan. Det var bara minutrar kvar till matchstart. Snabbt ur bilen. Efter att ha köpt några huvudbonader dök vi upp på arenan.
Detta år konkurerade landet med Sydafrika om att hålla fotbollsvärldsmästerkapen 2010. Det var på förhand bestämt att det skulle spelas i Afrika. Det stod mellan dessa två. Vädret var uruselt och halva arenan är utan tak. Dit hade myndigheterna skicka alla värnpliktiga. När tydligen intresset var lågt för matchen, var det dessutom gratis entré. Allt för att det skulle se bra ut på TV. Det gällde och visa FIFA att folket i Marocko gillade fotboll. Därför skulle läktarna fyllas. Det var synd om militären som fick sitta oskyddade i regnet. 
Stämningen var god men lite annorlunda, det var mer rytmer och trummor än det är på europeiska arenor. Hejaklacksledaren var en kul typ, som eldade upp publiken med att dra av sig alla sina tröjor. Och det var många. Jag försökte räkna. Det var ett tjugotal som togs av till publikens jubel. Det ryms 60.000 här, men vi fyllde nog bara upp hälften. Matchen slutade med vinst. Marocko avgjorde med ett sent segermål och vann med 2-1. Efter matchen rådde karnevalstämning, trots kylan och regnet. Vägen hem blev ett enda långt tutande. När vi gick in på en bensinmack, mottogs sällskapet som hjältar, tack vare våra mössor. Tyvärr åkte OS-laget ut redan i gruppspelet i Aten 2004. Salem Aleikum Fredrik http://www.frmf.ma/
