Den 8 januari 1297 intog Francois Grimaldi, förklädd till munk, Ghibeline-fästningen på Monacos klippa. Bara 49 år senare började ättlingarna att lägga grunden för det kungarike som även styrde över de närliggande områdena. År 1861 gav Charles III upp rätten till dessa. Samtidigt utropades Monacos självständighet. Med landets nuvarande gränser. Under större delen av 1900-talet styrdes folket av fursten Rainer som 1956 gifte sig med den amerikanska skådespelerskan Grace Kelly. Hon dog i en tragisk bilolycka 1982. Tillsammans fick de tre barn. Äldsta barnet Prins Albert är idag regent. Officiella namnet på staten är furstendömet Monaco. I riksvapnet som syns ovan, finns två beväpnade munkar, som en påminnelse om hur landet en gång bildades. Man är inte medlem i den Europeiska unionen, men är väldigt starkt knuten till EU via sin tullunion med Frankrike. Furstendömet delar även valuta med sin granne, det vill säga Euro, och har rätt att ge ut egna mynt präglade med mongegaskisk design på nationssidan. Det lilla landet har en försvarsstyrka bestående av 3 officerare, 15 underofficerare samt 94 soldater. Främsta uppgiften är att skydda kungafamiljen och säkerheten runt slottet. Varje dag kl 12:00 är det vaktavlösning. 
Med en yta på knappt två kvadratkilometer är Monaco ett av världens minsta länder, men vad som saknas i storlek kompenseras med elegans. Monaco är Europas Hong Kong, en liten självständig stat omgiven av främmande land. En fristad för rika människor på jakt efter de skattelättnader som finns här. Kvadratmeterpriset på lägenheter är 360.000 kr, d.v.s. världens dyraste bostäder. I Stockholms innerstad ligger priserna på 55.000 per kvadratmeter. Väljer du att hyra en våning istället, så ligger hyrorna på runt 45.000 kronor i månaden. Området är även en lekplats för de berömda. Tryggheten är hög. Kriminalitet existera knappt. Av landets 30.000 invånare kommer 80 % från andra länder. Staten består av det ursprungliga Monaco, en halvö som sträcker sig ut i Medelhavet, samt den del som kallas för Monte Carlo.
För många är enda skälet att besöka furstendömet, att man vill spela på det berömda kasinot som ligger i stadsdelen Monte Carlo. Den eleganta byggnaden uppfördes 1878 och får räknas som det mest mytomspunna kasinot i världen. Det finns otaliga skrönor och berättelser om kungar, furstar samt rika industrimän, som har spelat bort enorma summor runt borden här. En stor del av överskottet går till välgörenhet. Men det mesta går in i statens budget. Inga medborgare i Monaco får komma in på kasinot. Inte heller den kungliga familjen.
Atmosfären präglas som sagt av lyx och flärd. Gatorna är rena, på vissa lyktstolpar hänger behållare med hundskitspåsar. Närmar man sig ett övergångställe, stannar all trafik. Människor är formellt artiga. Istället för trappor, har staten satsat på rulltrappor på sina håll. Medelåldern är hög. Överallt syns välbärgade pensionärer med sina små välkammade hundar. Affärena skyltar med dyra kläder och smycken. Restaurangerna och caféerna är fullsatta med människor som njuter av eftermiddagssolen. Längs kajerna trängs den ena dyrgripen efter den andre. I hamnen ligger bara stora båtar. Här finns också de penningstarka med dålig smak, nyrika ryssar, feta amerikaner och en massa oljeschejkar. Denna atmosfär borde var drömmen att vistas i. För mig föreföll allt bara vara yta som både saknade djup och mening. Trevligaste personen undertecknad mötte, var den svarte städaren som fotograferade mig framför slottet. Otrevligast var polisen som stoppade mig på gatan. Ett förhör på 20 minuter inledes. Det var inte särskilt välkommande. Jag skulle uppge mitt hotell i Nice. Svara på frågor om besöket. Konstapeln avslutade med att skriva upp mitt passnummer och andra personuppgifter. Efter samtalet tröttnade jag på denna präktiga stad och tog tåget tillbaka till underbara Nice.
För många är enda skälet att besöka furstendömet, att man vill spela på det berömda kasinot som ligger i stadsdelen Monte Carlo. Den eleganta byggnaden uppfördes 1878 och får räknas som det mest mytomspunna kasinot i världen. Det finns otaliga skrönor och berättelser om kungar, furstar samt rika industrimän, som har spelat bort enorma summor runt borden här. En stor del av överskottet går till välgörenhet. Men det mesta går in i statens budget. Inga medborgare i Monaco får komma in på kasinot. Inte heller den kungliga familjen. 
Atmosfären präglas som sagt av lyx och flärd. Gatorna är rena, på vissa lyktstolpar hänger behållare med hundskitspåsar. Närmar man sig ett övergångställe, stannar all trafik. Människor är formellt artiga. Istället för trappor, har staten satsat på rulltrappor på sina håll. Medelåldern är hög. Överallt syns välbärgade pensionärer med sina små välkammade hundar. Affärena skyltar med dyra kläder och smycken. Restaurangerna och caféerna är fullsatta med människor som njuter av eftermiddagssolen. Längs kajerna trängs den ena dyrgripen efter den andre. I hamnen ligger bara stora båtar. Här finns också de penningstarka med dålig smak, nyrika ryssar, feta amerikaner och en massa oljeschejkar. Denna atmosfär borde var drömmen att vistas i. För mig föreföll allt bara vara yta som både saknade djup och mening. Trevligaste personen undertecknad mötte, var den svarte städaren som fotograferade mig framför slottet. Otrevligast var polisen som stoppade mig på gatan. Ett förhör på 20 minuter inledes. Det var inte särskilt välkommande. Jag skulle uppge mitt hotell i Nice. Svara på frågor om besöket. Konstapeln avslutade med att skriva upp mitt passnummer och andra personuppgifter. Efter samtalet tröttnade jag på denna präktiga stad och tog tåget tillbaka till underbara Nice.
