Nationernas förbund var föregångaren till dagens FN. Organisationen grundades efter första världskriget på initiativ av Amerikas president
Woodrow Wilson (1856-1924). Han försökte förmå de allierade att anta ett
fjortonpunktsprogram, där bildandet av detta förbund var en av punkterna.
Andra fredsåtgärder, som frihet på haven och
rustningsbegränsningar fick
nobben. Av de 44 staterna som skrev under konventet att grunda den nya
fredsorganisationen, hade 31 deltagit på segrarmakternas sida.
Främsta syftet var att bevara freden. Men också att utföra ekonomiska och sociala arbeten, som
t.ex. sjukdomsbekämpning.
Även om Sverige inte tillhörde initiativtagarna till bildandet, var landet en av de första
tillskyndarna och var medlem när Nationernas förbund formellt startades 10 januari 1920.
Svensken Rickard Sandler tjänstgjorde som president 1934.
Inget medlemsland hade vetorätt, utan alla beslut krävde enhällig majoritet.
Tanken var att få till ett permanent forum, inspirerat av den stora fredskongressen i Wien 1814-15.
Nationernas förbund hade sina första möten i Paris, men kom att flytta till
Genéve. Staden skänkte en stor tomt i centrala delen, som de i sin tur hade fått donerad av en arvlös industriman, med enda löftet att han skulle få ligga begravd i en
marmorsarkofag på området.
Woodrow Wilsons största bakslag var när kongressen röstade emot att USA skulle ansluta sig.
Presidenten fick
Nobels fredspris 1919 som
plåster på såret.
Nationernas förbund förknippas oftast i historien med en negativ eftergiftspolitik.
Redan på 1930-talet försvagades organisationen när flera internationella kriser uppstod där länder som Japan, Italien samt Tyskland utökade sina territorier med våld.
Medlemsstaterna kunde inte enas. Därför infördes inga sanktioner. Detta sägs ha sporrat Adolf Hitler att gå vidare med sin
expansionspolitik. Spiken i kistan blev den 14 december 1939, då Sovjetunionen uteslöts. Anledningen var att ryssarna hade invaderat Finland. Endast 7 av generalförsamlings 15 medlemmar röstade för, men ändå gick förslaget igenom.
Efter denna händelse avstannade all politisk aktivitet i
Genéve och förbundet löstes upp formellt 1946.
Att USA inte blev medlem, är troligtvis den största anledningen till att man aldrig lyckades.
Dock löstes en del mindre internationella kriser. Ålands politiska status, som självstyrande område under Finskt beskydd förhandlades fram här 1921.
Många gränstvister lyckades också att redas ut, som hade uppstått när stora imperier rämnat i kölvattnet av första världskrigets slut.
Det som hade misslyckats under organisationens tid, tog det nybildade
Förenta Nationerna lärdom av.
Därför är det rättvist att säga att Nationernas förbund la grunden för ett framgångsrikt arbete i sin
efterträdare.
Förenta Nationerna tog över byggnaden 1946. Detta mastodont hus, var Europas tredje största byggnad på sin tid och konstruerades under åren 1929-36.
Arkitekturen är stram och stark.
Omgivningen är vacker, med
Genévesjön nedan för sig och de Franska alperna i ryggen.
Öppettiderna för besök är begränsade. Jag begav mig tidigt hit och hamnade i en lång kö. Som tur var hade många personer, som skulle delta i en konferens ställts sig i kön.
När detta ordnade upp sig, kom jag plötsligt längst fram.
Efter att ha passerat säkerhetskontrollen fick man visa passet och registrera sig. Säkerheten är hög och gästerna får inte avvika från gruppen.
Det tillfälliga kortet måste vara synligt.
Rundturen tar 75 minuter.
Avslutningsvis visades den stora salen, där många hårda förhandlingar och omröstningar har skett. Se bild ovan.
Alla som åker till
Genéve bör ta chansen att besöka byggnaden.
Nationernas förbund var föregångaren till dagens FN. Organisationen grundades efter första världskriget på initiativ av Amerikas president Woodrow Wilson (1856-1924). Han försökte förmå de allierade att anta ett fjortonpunktsprogram, där bildandet av detta förbund var en av punkterna. Andra fredsåtgärder, som frihet på haven och rustningsbegränsningar fick nobben. Av de 44 staterna som skrev under konventet att grunda den nya fredsorganisationen, hade 31 deltagit på segrarmakternas sida. Främsta syftet var att bevara freden. Men också att utföra ekonomiska och sociala arbeten, som t.ex. sjukdomsbekämpning. Även om Sverige inte tillhörde initiativtagarna till bildandet, var landet en av de första tillskyndarna och var medlem när Nationernas förbund formellt startades 10 januari 1920. Svensken Rickard Sandler tjänstgjorde som president 1934. Inget medlemsland hade vetorätt, utan alla beslut krävde enhällig majoritet. Tanken var att få till ett permanent forum, inspirerat av den stora fredskongressen i Wien 1814-15. Nationernas förbund hade sina första möten i Paris, men kom att flytta till Genéve. Staden skänkte en stor tomt i centrala delen, som de i sin tur hade fått donerad av en arvlös industriman, med enda löftet att han skulle få ligga begravd i en marmorsarkofag på området. Woodrow Wilsons största bakslag var när kongressen röstade emot att USA skulle ansluta sig. Presidenten fick Nobels fredspris 1919 som plåster på såret. 
Nationernas förbund förknippas oftast i historien med en negativ eftergiftspolitik. Redan på 1930-talet försvagades organisationen när flera internationella kriser uppstod där länder som Japan, Italien samt Tyskland utökade sina territorier med våld. Medlemsstaterna kunde inte enas. Därför infördes inga sanktioner. Detta sägs ha sporrat Adolf Hitler att gå vidare med sin expansionspolitik. Spiken i kistan blev den 14 december 1939, då Sovjetunionen uteslöts. Anledningen var att ryssarna hade invaderat Finland. Endast 7 av generalförsamlings 15 medlemmar röstade för, men ändå gick förslaget igenom. Efter denna händelse avstannade all politisk aktivitet i Genéve och förbundet löstes upp formellt 1946. Att USA inte blev medlem, är troligtvis den största anledningen till att man aldrig lyckades. Dock löstes en del mindre internationella kriser. Ålands politiska status, som självstyrande område under Finskt beskydd förhandlades fram här 1921. Många gränstvister lyckades också att redas ut, som hade uppstått när stora imperier rämnat i kölvattnet av första världskrigets slut. Det som hade misslyckats under organisationens tid, tog det nybildade Förenta Nationerna lärdom av. Därför är det rättvist att säga att Nationernas förbund la grunden för ett framgångsrikt arbete i sin efterträdare.
Förenta Nationerna tog över byggnaden 1946. Detta mastodont hus, var Europas tredje största byggnad på sin tid och konstruerades under åren 1929-36. Arkitekturen är stram och stark. Omgivningen är vacker, med Genévesjön nedan för sig och de Franska alperna i ryggen. Öppettiderna för besök är begränsade. Jag begav mig tidigt hit och hamnade i en lång kö. Som tur var hade många personer, som skulle delta i en konferens ställts sig i kön. När detta ordnade upp sig, kom jag plötsligt längst fram. Efter att ha passerat säkerhetskontrollen fick man visa passet och registrera sig. Säkerheten är hög och gästerna får inte avvika från gruppen. Det tillfälliga kortet måste vara synligt. Rundturen tar 75 minuter. Avslutningsvis visades den stora salen, där många hårda förhandlingar och omröstningar har skett. Se bild ovan. Alla som åker till Genéve bör ta chansen att besöka byggnaden.
