Eilat ligger längst in i Aqabaviken på Israels sydkust. Det är landets enda andningshål vid Röda havet. Denna korta landremsa på 12 km är full med hotell och turistanordningar. Eilat är en ny stad, grundad 1948. Även om området finns nämnt i Bibeln, som Elath. Den delas av flygplatsen som ligger mitt i och betjänar inrikestrafiken. Vi landade på Ovida, som ligger 30 km utanför. Idag bor ungefär 50.000 människor här och flertalet har sina rötter i Ryssland. I närheten av mitt hotell, fanns lilla Ryssland. Det enda språket som hördes var ryska och allt skrevs med kyrilliska bokstäver. Runt viken ligger fyra länder, Israel, Egypten, Jordanien samt Saudiarabien. Inkvarteringen skedde på ett enkelt hotell som drevs av en f.d. ubåtssoldat. Frukosten fick man äta på stan. Oftast intogs den på MacDavid, en israelisk variant på MacDonald's. Ägaren på hotellet var trevlig och tipsade sina gäster om allt möjligt. Receptionen var full med modeller av ubåtar. På väggarna hängde arméflaggor. Från Eilat är det 250 km upp till Jerusalem. Mellan städerna ligger Negevöknen.
I Förenta nationernas uppdelning av Palestina 1947 tilldelades Israel den lilla strandremsan. Sedan dess har staden byggts ut, både hamnkapaciteten och som en populär semesterort. Hamnen var länge livsviktig, när Suezkanlaen var stängd för Israel. All olja som importerades skeppades in via Eilat. Huvudattraktionen är Röda havets undervattensvärld. Vid mitt besök fanns många bosättare som var evakuerade från Gaza här. Missnöjda och besvikna fördrev de tiden med att sitta på hotellen. De flesta var ortodoxa judar, med sina karakteristiska korkskruvslockar och svarta hattar. Det var ganska ödsligt på restaurangerna och affärerna stod oftast utan besökare.
I självständighetskriget 1948-49 intogs området som hade ockuperats av jordanska styrkor. Där fanns egentligen inte mycket att försvara. Jordanska armén var inhyst i en gammal turkisk polisstation. Själva staden var inte mer än ett litet fiskeläger och ingenting mer. Anfallsstyrkan delades upp och intog staden från tre håll samtidigt. Operationen har stort symbolvärde i Israel och bilden ovan där man ser soldaterna resa sin Davidsflagga, är lika symbolisk laddad för judarna som den amerikanska varianten i Iwo Jima. Intagandet av Eilat skedde dagen innan kriget slutfördes och ses som slutpunkten på självständighetskriget. Senare blev det flera krig med sina grannar och det berömda sexdagarskriget hade sin upprinnelse här, när egyptiska fartyg blockerade Aqabaviken. På stan ser man ofta värnpliktiga, som är på permission med sitt vapen hängandes på axeln. Det får aldrig lämnas. Stridsvärdet är högt hos dessa soldater, liksom motivationen att försvara hemlandet. Annars skulle inte Israel ha klarat att stå emot sina mäktiga grannar. 
Falafel sägs vara landets inofficiella nationalrätt och den intogs ofta. Maträtten är vanlig i hela Mellanöstern. Den består av friterade bollar innehållandes kikärtor, sesampasta, kryddor samt olja. Serveras med grönsaker i pitabröd. Hittills har jag aldrig ätit godare falafel än i Eilat. I Stockholm rekommenderas Jerusalems kebab på Götgatan. Ursprungligen kommer rätten från Egypten. Det finns ett otal varianter av vad den kan serveras med. När hemresan kom, stoppades jag i tullen och blev förhörd i över en timme om allt möjligt. Tulltjänstemannen frågade massor, sedan kom en annan och tog över och ställde samma frågor igen. Det stod tydligen mellan mig och en kristen kille från Uppsala, om vem som skulle få äran att bli kroppsvisiterad. Något man gärna hoppar över. Jag klarade mig, den andre hade varit själv uppe i Jerusalem, medan undertecknad deltog i en organiserad resa dit. Det blev den avgörande faktorn. Killen blev släppt en halvtimme innan flyget skulle avgå. Han såg helt slut ut. Så kan det gå när man är med i Livets ord. Skönt att man slapp allt det där. Shalom Fredrik www.eilat-guide.com/
