Städerna i Schweiz har förskonats från bombningar och krig de senaste
århundradena. Därför finns det ofta en bevarad stadskärna. Så är det även i denna ort.
Från centralstationen ner till floden som omger halvön där den äldre bebyggelsen ligger, är husen och miljöerna intakta. Det känns som att kliva in i ett borgerligt 1800-tal. Allt är rent och välordnat. Folk är väluppfostrade och hälsar artigt på en.
Ve, den som kastar skräp på gatorna. Då blir man säkert
lynchad. Allt var söndagsstängt. Här är man konservativ och går i kyrkan istället för att shoppa som vi gör i Sverige.
Tiden
tillbringades med att
spatsera runt och titta på folk. Som tur var en del restauranger och caféer öppna. Vid hemfärd, var trafiken inställd. Någon hade valt att avsluta sitt liv genom att hoppa framför tåget. Det blev några timmars väntan på stationen som fördrevs pratandes fotboll med
fans till kantonens stolthet
FC Young Boys. I staden tog tyskarna sitt första guld i
fotbolls-VM 1954. Undret i
Bern kallades det. Folket förknippar det med Tysklands vändpunkt. Från den dagen blev allt bara bättre. Eländet med kriget lades åt sidan och människorna började få ordning på sin nya och demokratiska stat, Västtyskland.
Finalmotståndare var Ungern, som ansågs
oslagbara. Tyskland vände 0-2 till 3-2.
Efteråt anser experter att tyskarna blev dopade. Förvånansvärt många av spelarna drabbades av gulsot, vilket tros hänga ihop med den uppgiften att man ska ha injicerat dem med samma spruta.
Informationen på stationen var bristfällig och alla resenärer erbjöds att åka en annan väg tillbaka. Men jag valde att vänta istället. Sällskapet man umgicks med var ett kul gäng. Att snacka fotboll och dricka öl är aldrig fel.
På kvällen var trafiken åter igång och jag lämnade en av Europas minsta huvudstäder för den här gången. Tillfälligheter kanske gör att man hamnar i
Bern igen.
Är det värt att åka hit? Absolut, om du gillar ordning och reda, eller att språka
sauerkrat. För det händer inte särskilt mycket här.
Min sista tanke gick till
Michail Bakunin (1814-76), anarkismens fader. Han kämpade mot
tsaren och levde i exil. Mannen slutade sina dagar i
Bern och ligger på stadens största kyrkogård. Innan sin död, översatte han Karl
Marxs verk Kommunistiska manifestet till ryska.
Ordet anarkism kommer från grekiskan och betyder utan härskare. Jag skulle ha besökt graven, men det glömdes tyvärr bort.
Michail Bakunin tillbringade även en kort period i
Stockholm, inbjuden av Aftonbladet. Men blev så klart utvisad, när polisen fick reda på att han även ville avskaffa kungamakten i Sverige.
Någon måtta får det vara.
Nedan ett citat från mannen:
En tågresa på cirka 2 timmar från Genéve tog mig till Schweiz huvudstad. Färden gick genom den inre språkgränsen. I söder dominerar franskan och de flesta är katoliker, medan i norra delen är de tyskspråkiga och protestanter. De fransktalande skulle gärna vilja att Schweiz gick med i EU, men i norr röstar man alltid nej i de folkomröstningar som har hållits i frågan. När landet fick sin senaste författning blev Bern huvudstad. En kompromiss, då Genéve ansågs för franskt och Zürich var för tyskt. Orten ligger geografiskt i mitten av landet. Schweiz drabbades av ett kort inbördeskrig 1847. Några kantoner i söder bröt sig loss och bildade ett eget förbund. Kriget tog snabbt slut. Det varade endast i 26 dagar. Generalen som krossade motståndet, blev senare en av dem som grundade Röda Korset. Den nya författningen antog stora reformer, där kantonerna fick ge ifrån sig mycket av sin självständighet. Man förlorade t.ex. rätten att trycka egna pengar, bedriva postservice samt att släppa kontrollen över tullen till de federala myndigheterna. Förebilden till den nya statsbildningen var Förenta staternas. I början var bitterheten stor, men idag verkar befolkningen nöjda med sin konstitution. Något som är populärt, är regionala folkomröstningar, som finns inskrivna i författningen. En eftergift till kantonerna. Senast ställde detta till det, när en kanton röstade och förbjöd byggandet av minareter. Ett beslut som övriga Schweiz var tvunget att respektera. Schweiz har 26 kantoner. Jura är den yngsta och bildades 1979. Nedan syns det nya Nationalrat.
De flesta invånarna i Bern har tyska som modersmål. Men nackdelen är att deras dialekt avviker ganska mycket från den tyskan som pratas norr om gränsen. För mig blev det svårt att kommunicera på min skoltyska. Men trägen vinner och det mesta löste sig i alla fall. Bern fick stadsrättigheter 1191 och sägs ha fått sitt namn av att grundaren hade dräpt en björn här. En del historiker härrör namnet till forntyskans ord för sumpmark. Så klart vill nog invånarna hellre förknippas med det första alternativet. Efter att ha blivit riksstad i det Tysk-romerska riket ingick man i det nybildade Schweiziska förbundet. Genom list och krig utvidgades området och Bern blev förbundets största kanton. Men när Napoleon ockuperade landet 1798, fråntogs staden mycket av sitt territorium. Man föll åter i blickfånget när Bern blev landets huvudstad 1847. Idag bor det ungefär 130.000 här.
Städerna i Schweiz har förskonats från bombningar och krig de senaste århundradena. Därför finns det ofta en bevarad stadskärna. Så är det även i denna ort. Från centralstationen ner till floden som omger halvön där den äldre bebyggelsen ligger, är husen och miljöerna intakta. Det känns som att kliva in i ett borgerligt 1800-tal. Allt är rent och välordnat. Folk är väluppfostrade och hälsar artigt på en. Ve, den som kastar skräp på gatorna. Då blir man säkert lynchad. Allt var söndagsstängt. Här är man konservativ och går i kyrkan istället för att shoppa som vi gör i Sverige. Tiden tillbringades med att spatsera runt och titta på folk. Som tur var en del restauranger och caféer öppna. Vid hemfärd, var trafiken inställd. Någon hade valt att avsluta sitt liv genom att hoppa framför tåget. Det blev några timmars väntan på stationen som fördrevs pratandes fotboll med fans till kantonens stolthet FC Young Boys. I staden tog tyskarna sitt första guld i fotbolls-VM 1954. Undret i Bern kallades det. Folket förknippar det med Tysklands vändpunkt. Från den dagen blev allt bara bättre. Eländet med kriget lades åt sidan och människorna började få ordning på sin nya och demokratiska stat, Västtyskland. Finalmotståndare var Ungern, som ansågs oslagbara. Tyskland vände 0-2 till 3-2. Efteråt anser experter att tyskarna blev dopade. Förvånansvärt många av spelarna drabbades av gulsot, vilket tros hänga ihop med den uppgiften att man ska ha injicerat dem med samma spruta. Informationen på stationen var bristfällig och alla resenärer erbjöds att åka en annan väg tillbaka. Men jag valde att vänta istället. Sällskapet man umgicks med var ett kul gäng. Att snacka fotboll och dricka öl är aldrig fel. På kvällen var trafiken åter igång och jag lämnade en av Europas minsta huvudstäder för den här gången. Tillfälligheter kanske gör att man hamnar i Bern igen. Är det värt att åka hit? Absolut, om du gillar ordning och reda, eller att språka sauerkrat. För det händer inte särskilt mycket här. Min sista tanke gick till Michail Bakunin (1814-76), anarkismens fader. Han kämpade mot tsaren och levde i exil. Mannen slutade sina dagar i Bern och ligger på stadens största kyrkogård. Innan sin död, översatte han Karl Marxs verk Kommunistiska manifestet till ryska. Ordet anarkism kommer från grekiskan och betyder utan härskare. Jag skulle ha besökt graven, men det glömdes tyvärr bort. Michail Bakunin tillbringade även en kort period i Stockholm, inbjuden av Aftonbladet. Men blev så klart utvisad, när polisen fick reda på att han även ville avskaffa kungamakten i Sverige. Någon måtta får det vara. Nedan ett citat från mannen:
