Efter kriget förstatligades alla restauranger i Polen. De flesta lades helt enkelt ner, när kommunisternas tanke var att alla skulle utfodras på sina arbetsplatser. Så klart skulle detta räknas av på lönen. Vissa restauranger skulle finnas kvar för de besökande turisterna. Där skulle betalningen ske med västvaluta. Men då det fanns många som tjänade sitt uppehälle på mindre företag, behövdes matställen på stan som kunde ta emot dessa på luncherna. Restaurangerna kallades för mjölkbarer, eftersom alkohol inte fick serveras. Öppettiderna var från tidig morgon till sen eftermiddag och så är det fortfarande. Måltiderna var subventionerade av staten och i huvudsak vegetariska rätter, i detta annars köttätande land. Det mesta av Polens kött exporterades till Sovjetunionen. Mannen som införde systemet var Wladyslaw Gomulka (1905-82). Han var ledare för polska kommunistpartiet. Under dennes ledning tilläts en mer liberal inställning till den katolska kyrkan, som fick verka ganska obehindrat. På plussidan står också att jordbruket inte kollektiviserades. Mannen lyckades en kort tid få Sovjetunionens förtroende att föra en egen mer reformvänlig politik. Ungernrevolten 1956 var en kris som ledarna i Kreml inte ville skulle upprepas igen i Östblocket. Trots vissa ändringar gick ekonomin på halvfart, och missnöjet växte hos folket. Nu gällde det att hitta en passande syndabock. Under Sexdagarkriget 1967 mellan Israel och Arabstaterna, anklagade han Polens judar att vara sionister och året efter när studentoroligheterna uppkom, svamlade ledaren att det var judiska studenter som var pådrivande i protesterna mot regimen. Människorna ville ha mer rättigheter och avskaffande av censuren. Partiet ville ha någon att skylla alla misslyckande på. Till saken hör att landets judiska befolkning bara var en bråkdel av vad den en gång hade varit. Men det räckte för att göra dem till syndabockar igen. Wladyslaw Gomulka hade i sin iver att sitta kvar på makten, tappat verklighetsförankringen och litade på dåliga rådgivare. Sovjetunionen började ana oro. Fallet kom 1970, när arbetare demonstrerade öppet och ett stort antal sköts ihjäl under ett möte. Detta blev fröet till Solidaritet som undertecknad har berättat om tidigare. Wladyslaw Gomulka fick avgå och levde resten av sitt liv i anonymitet. Är det något som Sovjetunionen var extra känsliga mot, så är det när arbetarklassen gör uppror. Resten av 1970-talet blev en enda lång prolog till den slutliga uppgörelsen mellan kommunismen och demokratin, som kröntes med att en varvsarbetare blev vald till president och upplöste kommunistpartiet. Men mjölkbarerna fick finnas kvar. 
När marknadsekonomin infördes på 1990-talet, gick de flesta mjölkbarerna i graven. Men staten har valt att fortfarande subventionera några. Främst de restauranger som ligger i större städer. Årligen går man in med 20 miljoner zlothy, ungefär det tredubbla beloppet i svenska kronor. Det är mest pensionärer, studenter och fattiga som går hit. Men även en och annan turist. Undertecknad hörde några franska besökare, som beskrev matstället som en misär. Men så är det inte. Inredningen är enkel liksom servicen. Allt står på polska. Först går man till kassan och gör en beställning samt betalar, sedan tas kvittot med och uppvisas i en lucka där besökaren får sin mat. När man har ätit klart så ska självklart disken plockas bort av kunden. Maten är god och enkel husmanskost. Lagad av äldre husmödrar som alla verkar att aldrig ha hört ett ord engelska. Basen i maten är soppor och olika piroger. Några av de läckerheter som serveras är följande: Polski pierogi - Fyllda degknyten med grönsaker och lök.Golabki - Kåldolmar med svampsås.
Bigos - En kålgryta med surkål
Barszcz zuppe - Den goda rödbetssoppan.
Kotlet schabowy - Fläskkotlett och den dyraste rätten. Ska man kommunicera, är det bara polska som gäller. Bar Mleczne är deras ord för Mjölkbar. Nedan syns herr Öl och han är som sagt tidigare inte välkommen in här. Killen som springer runt i denna dräkt, måste ha Polens sämsta jobb. Hårt trakasserad av skolungdomar som kastar smällare på honom, för att i nästa stund bli utskrattad av alla alkoholister och förlöjligad av oss turister. Det är inte så dumt att arbeta som mentalskötare i alla fall.
