Ovan syns Sankt Annas kyrka i Vilnius. En vacker sakral samlingsplats byggd i tegelgotik. Den stilen som är så karakteristisk för de kristna templen i Nordeuropa. Staden har en uppsjö av vackra kyrkor, de flesta byggda i barockstil. Vilnius gamla stad är bara knappt hälften så stor som sin motsvarighet i Stockholm. Men medan den här hemma kan ståta med tre kyrkor, kan Vilnius gamla stadskärna uppvisa ett 20-tal. Inte illa för ett land som var ett av Europas sista område att kristnas. Att Sankt Anna är så uppmärksammad, får man tacka Napoleon för. Kejsaren fattade tycke för den och ville montera ner hela rasket och bygga upp allt i Paris. Skämtsamt sa mannen att han ville ta katedralen i sin hand och föra den försiktigt till franska imperiets huvudstad. Idag är underhållet kraftigt eftersatt, men byggnaden är öppen för besökare. Under kommunisttiden sket man i den. Kyrkan användes under en ganska lång period, som ett lagerutrymme för kommunen. Här fanns ett trädgårdsförråd, handelsgödslen och spadar var några av de ting som staplades på hög i det svala utrymmet. Även Napoleon vanhelgade den, men han förvarade istället ammunition och krut där. Annars har platsen inte satt något större avtryck i historien. I Litauens moderna historia, nämns ett viktigt möte som hölls här 1987. Det var dissidenter som öppet demonstrerade mot regimen. Uppslutningen var skral, ett 20-tal personer med plakat stod och krävde sin rätt. Ett av de första uppropen för ett självständigt Litauen. Alla fängslades, men som vi vet lyckades inte Sovjetunionen att hålla tillbaka folkets frihetssträvan. Men detta inlägg ska handla om den franska invasionen av Ryssland 1812 och dess konsekvenser som kriget fick för Vilnius och övriga landet. 
Vilnius blev ryskt 1795 och var Rysslands tredje största stad 1811. I Europa pågick en maktkamp. Frankrike kom på kant med tsaren. Den 24 Juni 1812 invaderade Napoleon Litauen. La Grande Armée gick över gränsfloden Njemen och in i Kaunas. Några dagar senare stod allt manskap i och runt Vilnius. Det var över 600.000 soldater med oändligt behov av mat och annat. Att organisera allt detta tog tid. Kejsaren inkvarterade sig i dagens Presidentpalats och blev kvar i Vilnius i 19 dagar. Hoppet hos den litauiska adeln var stort, man ville att Napoleon skulle återupprätta folkets självständighet. Fransmännen utnyttjade situation och lovade stort, igengäld ville de ha litauernas stöd. Vilket man fick. Tusentals lät sig värvas. När armén till slut rörde på sig, lämnade soldaterna ett fattigt och utblottat Vilnius efter sig. Krigslyckan vände och Napoleon återvände tillbaka från Moskva. Då hamnade resterna av denna armé återigen här. Det var december och de slitna och utmärglade soldaterna fyllde stadens gator och torg. Nu spreds pesten och andra sjukdomar bland invånarna. Fransmännen dog som flugor. Det beräknas ligga över 80.000 döda franska soldater i Vilnius. De flesta begravda på andra sidan floden i stora massgravar. Tsaren blev inte förtjust i att invånarna innan krigslyckan hade vänt, hade gett Napoleon sitt öppna stöd. En rad händelser på 1800-talet följde som en konsekvens av den misstro som Ryssland riktade mot Litauen. Till slut stängdes universitetet och landet styckades upp och ingick i flera ryska län, istället för att som tidigare administrerats som ett område. Minnena från dessa decemberdagar, etsade sig fast länge hos folket i Vilnius. Nedan visar några bilder från denna dramatiska händelse. Ungefär 550.000 soldater stupade i detta fälttåg. La Grande Armée möte sitt slutliga öde i slaget i Leipzig 1813, med en viss Bernadotte på motståndarsidan. Då gick en av världshistoriens mest segerrika arméer i graven. Ovan syns bilder på dem och deras standard. 
I rysk historia, benämns konflikten som det fosterländska kriget, när man ansåg att alla undersåtar slöt upp och gjorde motstånd mot den franske djävulen. Namnet på andra världskriget, är det stora fosterländska kriget. Tsaren belönade sina befälhavare rikligt. En udda present var att varje general skulle få ett porträtt avmålat på sig och att det skulle sättas upp i ett speciellt rum i Eremitaget i Sankt Petersburg. Uppgiften föll på en målare, som skulle utföra allt detta. Problemet var att över 300 officerare skulle förevigas. Dessutom hade många av befälhavarna uppnått en hög ålder. Konstnären hann inte avmåla alla, därför hänger det tomma tavlor på de platser där en general som inte hann att förevigas skulle ha suttit. Nedan syns galleriet. Därmed avslutas denna berättelse i Rysslands forna huvudstad. 
