Öluffade i Hong Kongs skärgård.

Jag och brorsan bodde på ett billigt pensionat i Kowloon. Där delade vi sovsal med en amerikan, som heter John.

Hans efternamnet är samma som en tunnelbanestation i Hamburg, den hållplats du hoppar av på, om man ska ses stadens populäraste fotbollslag HSV spela.

Något undertecknad måste berätta nästa gång vi ses.

Jag och min bror har hållit kontakten med John sedan 1992. Han gjorde det då, som han fortfarande gör, arbetar för WHO, och samlar in fakta om olika bakterier, samt annat rörande vaccinationer.

Lönen är knappast vad John skulle ha fått, om han hade valt att stanna kvar i USA och praktiserat som läkare.

Någongång varannat år dyker han upp i Stockholm.

Enligt amerikanen är Karolinska sjukhuset ett av världens mest framgångsrika, när det gäller forskning om sjukdomar och annat rörande vården.

Detta inlägg ska handla om vårt besök på Hong Kongs största ö, Lantau.

Lantau är dubbelt så stor som Hongkongön, men hade endast en befolkning på 20.000, till skillnad från den andra holmen med sina nästan två miljoner invånare.

Många reser till ön för att besöka buddhistklostret Po Lin. Man tar färjan till Silvermine Bay. Där väntar bussar som kör upp till klostret.

Den sittande buddhagubben är hela 34 meter hög.

Det sägs att man ska kunna se den från Macao, om vädret är klart.

Annars är det stränderna som lockar vid Sydkinesiska sjön.

Tyvärr hann det inte badas allt för mycket, när den röda flaggan åkte upp ganska fort.

Vi träffade en kul engelsman som bodde i byn i närheten, men som jobbade inne stan. Priserna här var t.o.m. lägre än hemma i London.

På kvällen fångade de kinesiska grannarna grodor med ficklampa och nät, medan vi drack öl och tittade på stjärnorna.

Sällskapet tog sista färjan hem.

Idag har myndigheterna byggt Hong Kongs nya flygplats samt Disneyland på ön. Den är även förbinden med broar till fastlandet.

Lugnet är borta sedan länge, och undertecknad tänker inte återvända hit och få mina minnen förstörda.

Mvh Fredrik

www.wikitravel.org/en/Lantau_Island

Mad dog i Hong Kong.

Jag ska knyta ihop en av Storbritanniens störste allkonstnär med pubbesöken i Hong Kong.

Noël Coward (1899-1973) var pjäsförfattare, manusförfattare, regissör, producent, skådespelare, sångare samt låtskrivare. Debuten skedde redan som tolvåring.

Stilen präglades av elegans och det där typiska brittiska sättet att alltid vara bäst. Mannen var otroligt underfundig och snabb i tanken.

När Noël Coward, strax före sin död fick frågan om vem som skulle begrava honom och en viss präst nämndes, kom följande citat:

"Han! Över min döda kropp"

I Hong kong finns en pub som heter Mad dog. Döpt efter en av allkonstnärens sånger, kanske den som gjorde honom mest berömd under det brittiska imperiets glansdagar.

Sången är en satir på engelsmännens arrogans och heter Mad dogs and Englishmen. I tropikerna undvek lokalbefolkningen solen när den var som starkast. Endast galna hundar och engelsmän vistades i hettan. Första textraden är som följer.

"Mad dogs and Englishman go out in the midday sun. The Japanese don't care, the Chinese wouldn't dare to, Hindus and Argentines sleep firmley from twelve to one, But englishmen detest a siesta"

På denna pub tillbringades många kvällar. Ofta hängde exils från de brittiska öarna här. Även andra européer och amerikaner gick hit.

Hong kong och Kina var fantastiska länder, och mötena med folket var spännade. Men ibland blev det bara för mycket och då var denna plats en skön tillflyktsort.

Sortimentet på dryck var mycket bra och dessutom fanns sunkiga engelska rätter att beställa. Njurpaj med mossade ärtor och potatismos, kan vara gott, när man bara har ätit ris och kött i veckor.

Högst upp syns flaggan som britterna hissade i Hong Kong. Nedan syns dagens flagga. Vilken är snyggast?

Mvh Fredrik

www.noelcoward.net/

Victoria Peak i Hong Kong.

Hongkongön är bara 76 kvadratkilometer stor. På denna begränsade yta bor 1.5 miljoner människor. Högsta punkten är Victoria Peak som är 555 m högt.

Dit ville vi och dit kom man efter diverse problem. Turen började på motsatta sida, Kowloon, en halvö som är Hong Kongs andra halva, det är här de flesta backpackers bor.

Vi tog färjan över och unnade oss en förstaklass biljett, så brorsan och jag satt på övre däck och såg Hongkongöns skyskrapor träda fram.

Efter att ha tappat bort oss, möttes vi på toppen. Britterna blev tidigt förtjusta i denna del, då klimatet är betydligt svalare.

Mellan åren 1903-1940 fick endast européer bosätta sig där.

Hyrorna är de högsta i hela staden.

Toppen nås med en bergbana. Idag kommer över 7 miljoner turister för att beundra den vidsträckta utsikten.

Tyvärr är det oftast smog och kraftiga luftföroreningar som skymmer sikten. Den explosionsartade tillväxten i Kina och de ekonomiska frizoner som ligger strax norr om Hong Kong, har lett till en massiv uppbyggnad av industrier och deras utsläpp kommer ner hit.

Rikedomen har även tagits sig uttryck i Victoria Peak, när de gamla koloniala husen rivs för att uppföra stora betongklossar med lägenheter. Dessutom har man uppfört en stor affärsgalleria.

Profiten styr alltid över skönheten.

Idag är området i mina ögon inte en sevärdhet längre.

Mvh Fredrik

www.thepeak.com.hk/en/home.asp

Billigt boende i Hong Kong.

Jag och brorsan kom från Kina och gick över gränsen vid Shenzen till Hong Kong. Sedan var det bara att ta tunnelbanan ner till Kowloon som är en halvö mitt emot Hong Kong ön.

Av någon anledning tog vi in på Chungking Mansions, ett ökänt hus i staden.

I denna mastodont byggnad brinner det alltid minst en gång per år och ju högre upp du bor, desto billigare är priserna på rummen.

Vi hamnade ganska högt upp. I fastigheten vistas även vanliga boende, ingen vet hur många, men de är tusentals.

Det finns även illegala fabriker, så rycker man upp en dörr, kan det vara en liten fabrik där det sitter människor och syr skjortor.

Vi fick inte se rummet, för det var inte tillgängligt ännu, enligt ägaren och när vi frågade hur man skulle göra om det började brinna, tyckte han att man skulle hoppa ut genom toafönstret.

Enligt oss skulle man landa fem meter längre ner på en avsats och därifrån skulle det inte gå att komma någonstans, men det höll inte kinesen med om.

Nog om det, vi bestämde oss för att det skulle bara bli en natt här, för att nästa dag hitta något bättre ställe.

När vi går ut på kvällen, springer jag och brorsan ihop med två norrmän runt hörnet som vi hade träffat uppe i Peking och de hade sällskap av en kvinna.

Hon trodde inte att jag och min bror var bröder och norrmännen skämtade med, så tjejen blir mer och mer misstänksam mot oss.

När undertecknad föreslår att vi skulle gå upp till vårt rum och hämta en flaska starkt som alla kunde dela på, så hänger de med.

Jag och brorsan har inte sett rummet eftersom det inte var ledigt innan och in i skrymslet där ägaren har ställt våra saker står en liten dubbelsäng.

Kvinnan bara skakar på huvudet och tyckte väl att hon fått det bekräftat att vi inte var bröder utan något annat.

Norrmännen skrattade och jag och min bror var mest förvånade.

Mvh Fredrik

http://www.chungking-mansions.hk/