Star Wars och Matmata.

I Tunisiens inland ligger vackra ökenlandskap och ett av dessa är Matmata. Historiskt sett har folket hållit sig på sin kant, de flesta är berber. Ett folkslag som brukar räknas som Nordafrikas ursprungsbefolkning.

De bodde i grottor fram till 1960-talet. Anledningen till det var att undvika hettan samt att skydda sig från sandstormar.

På sommaren når temperaturen sällan under 40 grader.

Traditionellt har man livnärt sig på kamelhandel. Idag är största inkomstkällan oss turister.

Området har lytt under många stora dynastier, allt från Romarriket till det Ottomanska riket. Alla härskare har försummat denna landsdel. Det fanns inget av värde i Matmata, mer än en och annan dadelpalm och lite kameler.

Annars är det bara ogästvänlig terräng, som består av sand och sten.

När Tunisiens diktator Habib Bourguiba (1903-2000) kom till makten vid självständigheten 1957, försökte han integrera befolkningen och flytta dem till nybyggda lägenheter vid kusten.

Nomaderna hade svårt att ta till sig de moderna faciliteterna. Konflikter uppstod med övriga invånare. En efter en flyttade tillbaka till öknen.

Experimentet misslyckades.

Presidenten tröttnade och lät dem vara. Men makten ville mannen inte ge upp. Hans övriga insatser med planekonomi gick inte heller något vidare.

Men Habib Bourguiba var lojal mot sina grannar, och stödde öppet Algeriets önskan om självständighet. Diktatorn tillät också PLO att flytta sitt högkvarter till Tunis 1980.

De som led mest under förtrycket var islamister och människorättsaktivister.

Ideologiskt bestod hans rörelse av en blandning av socialism och panarabism. På plussidan hamnar att diktatorn fick igång en statsförvaltning, i och med att fransmän hade suttit på all administration.

När de stack, blev det oerhört svårt för Tunisien.

Till slut blev diktatorn avsatt 1987. Det sägs att skälet var att mannen betedde sig senil. Habib Bourguiba uppträdde märkligt och förvirrat de sista åren vid regeringsmakten.

Idag ligger Tunisiens landsfader begravd i födelsestaden Monastir. I ett vackert mausoleum. Åk dit och titta på det. Undertecknad tog tillfället i akt, när bussen som skulle hämta upp passagerare i staden krånglade.

Det som kom att rycka upp Matmata från sin fattigdom, var indirekt ett amerikanskt filmbolag, som spelade in en av världshistoriens mest populär filmer här, Star Wars.

Detta ska mitt blogginlägg handla om.

Den store filmskaparen George Lucas kom hit 1976. Miljön var som gjord för det månlandskap som Matmata skulle föreställa.

Den unge regissören skulle förverkliga sin dröm, att spela in sitt sciencefictionäventyr Star Wars. Inspirationen till filmen, var en Akira Kurosawa film, Hidden Fortress. Jag utgår ifrån att mina läsare har sett Star Wars, så någon mer förklaring runt filmen blir det inte.

Myndigheterna i Tunisien var till en början skeptiska, men gav med sig. Lite pengar löstes problemet.

Infrastrukturen var rena katastrofen. George Lucas kollegor jublade inte direkt, när det blev bestämt att inspelningen skulle ske nere i ett arabland och dessutom vid randen till Sahara.

Kombinationen av hetta med magsjuka som härjade hos de flesta i produktionen gjorde inspelningen till en mardröm. Tidsschemat spräcktes gång på gång, och budgeten överskreds.

Filmbolaget började ana oro. Ska vi lägga ner allt och inte förlora mer pengar? Eller ska vi chansa? Ett telefonsamtal kom till regissören om ett produktionsmöte i London.

George Lucas lyckades övertalade direktörena. Det var ju tur för 20th Century Fox och för oss biobesökare.

Denna episka berättelse slog alla rekord och pengarna bokstavligen flödade in till bolaget.

Men filmen påverkade även populärkulturen i västvärlden för all framtid.

När undertecknad besökte området, fick vi se inspelningmiljöerna från filmen och dessutom äta på en Star Wars inspirerad restaurang.

Kommersen gick på högvarv.

Det var många turister på besök. Avståndet från hotellen vid havet är överkomligt, därför kom buss efter buss hit med oss.

Mina intryck är ändå positiva. Landskapet är oerhört vackert och dramatiskt. Den karga marken med sin ödsliga inramning, är väldigt betagande.

Att leva här är nog ingen höjdare, men vid en kort visit är platsen underbar.

Lite pinsamt var det dock att besöka en "Berberfamilj" i deras hem. Hela turistgruppen trycktes in i en grotta, som påpassande var upplyst, samt hade misstänkt hög takhöjd.

Bostaden innehöll alla moderna saker, som t.ex. TV och kylskåp.

Utanför satt familjen iförda traditionella kläder och på gården sprang några magra getter. Passande nog låg grottan väldigt nära den moderna vägen.

En riktig turistfälla.

Det var lite väl tillrättalagt.

May the force be with you, Fredrik

www.lexicorient/tunisia/matmata.htm/
http://www.starwars.com/

Bardomuseet i Tunis.

Ett besök i världens finaste museum med romerska mosaiker stod på agendan. Min guide var en pensionerad herre från Sousse. Gubben talade ett flertal språk och kunde i princip allt om Romarriket.

Han blev imponerad över hur mycket jag hade rest, själv hade guiden endast varit utomlands en gång och det på Malta. Under långa perioder i Tunisien fanns hårda valutarestriktioner, vilket hindrade vanligt folk från att resa.

Det var helt enkelt för dyrt.

Den äldre mannen tillbringade oftast sin semester i Douz. En stad som undertecknad har skrivit om tidigare.

Bardomuseet har flest romerska och bysantinska mosaiker i världen. Det mesta kommer från trakterna runt Kartago, som idag är en förort till Tunis. En gång i tiden utmanade staden Rom om Medelhavets herravälde.

Museet ligger inrymt i ett gammalt adelspalats.

När romarna i Italien föredrog att ha färgrika väggar, hade de afrikanska undersåtarna istället färgrika mosaiker på golven. Därför är dessa mosaiker de vackraste som kan uppbringas.

Africa Nova var ett av Roms mest välbärgade område, med en stor och rik koloni av romare. Alla tävlade i att ha den praktfullaste golvutsmyckningen.

Mosaikerna skildrar inte bara gudarnas värld utan många har även vardagliga motiv. Hela palatset är överfullt med dem, från golv till tak.

Ett besök rekommenderas starkt.

Mvh Fredrik

www.informatigue-tunisie.com/museebardo

Arenan i El Jem.

Amfiteatern i El Jem, är den största romerska arenan i Nordafrika. Den ligger ca 60 kilometer sydväst om semesterorten Sousse, där jag bodde vid besöktet i Tunisien.

Byggnaden uppfördes under Gordiunas (159-238) tid som guvernör i den då romerska provinsen Africa terra, dagens Tunisien. Ambitionen var att tävla med områdets största stad och tillika mest kända, Karthago.

Kejsare var Maxiumus Thrax, Roms första soldatkejsare. En dräng från Grekland som avancerade hela vägen. En serie av krig hade lagt alla provinser i Romarriket under hårt skattetryck. Pengarna behövdes, för att hålla landets soldater på gott humör.

Men också till mutor åt sina allierade, så att de inte skulle utnyttja statens för tillfälligt svaga ställning, genom att gå i krig tillsammans med Romarrikets fiender.

I Tunisien revolterade man och tvingade guvernören att utropa sig som alternativ kejsare med sin son. Man fick stöd från delar av senaten i Rom.

Från kejsaren kom svaret snabbt. Man mobiliserade den enda legionen i Afrika och gick mot Karthago. När sonen till Gordiunas stupade i striden, hängde fadern sig.

Arvet efter denna korta dynasti på endast 20 dagar är amfiteatern i El Jem. Den blev aldrig helt färdigställd. Bygget pågick åren 230-238.

Kejsaren lät staden förfalla.

Arenan användes för gladiatorspel, men även för att döda kristna, som fick slåss obeväpnade mot lejon och andra rovdjur.

Folk kom från hela Nordafrika för att bevittna dessa skådespel. Tanken var att imponera på dem, att visa Roms styrka och makt.

När det var fullt hus, fanns över 35.000 i publiken.

Byggnaden stod orörd fram till 1600-talet, när arbetet påbörjades med den stora moskén i Kairouan. Sten togs härifrån. Staden ligger strax norrut och räknas som Nordafrikas heligaste.

Det sägs att sju besök dit, räknas lika högt som ett till Mekka.

Bland sunnimuslimerna är Kairouan islams fjärde heligaste stad, efter Mekka, Medina och Jerusalem.

För oss filmälskare är orten mest känd för att den fick agera kuliss för Kairo i filmen, Jakten på den försvunna skatten. Det var spännande att gå i basaren och uppleva atmosfären.

Moskén är förresten magnifik.

Idag används amfiteatern i El Jem för olika kulturevenemang och är öppen alla dagar från soluppgång tills mörkret sänker sig.

Ta chansen att besöka båda städerna om möjlighet ges. Det är två pärlor liggandes vid randen till Sahara.

Filmen, Ett herrans liv spelade in några scener här. Den blev väldigt omtalad på sin tid och förbjöds bland annat att visas i Norge. Där anklagade man filmteamet för hädelse.

Det var Monty Phyton gänget som låg bakom produktionen.

I handlingen får man följa Brian, som föds i stallet bredvid Jesus. Han blir av misstag förväxlad med Messias.

Rullen är helt underbart rolig och slutscenen där alla korsfästa sjunger den nu berömda låten, Always look on the bright side of life, är oslagbar.

Filmen öppnar med förtexten:

"Judea, year 33 AD"

"Saturday afternoon"

"About Tee-Time"

Mvh Fredrik

www.whc.unesco.org/en/list/38/

Sandstormen i Douz.

Mitt i Tunisien ligger Douz som omges av Saharas öken. Staden har 25.000 invånare samt massor med dromedarer. Den marknadsför sig som porten till Sahara och den urgamla karavanvägen passerar här på sin väg genom öknen till Västafrika.

Jag var på en rundresa i Tunisien, egentligen hade undertecknad tänkt att bada och stanna i Sousse, men kom på andra tankar efter att ha pratat med paret bredvid mig på planet ner.

De berättade om denna tur, och jag gjorde slag i saken och bokade utflykten.

Runt staden finns stora oaser som erbjuder svalka i en annars steril och het miljö. När jag kom hit passerades Douz snabbt och gruppen åkte ut till en dromedarfarm. Där hoppade man upp på ett djur och leddes ut i den stora öknen.

En dromedar klarar sig utan vatten i upp till två veckor och kan dricka hundra liter vatten vid ett och samma tillfälle. De kallas för öknens skepp. I djurets puckel finns lagrat fett som omvandlas till föda om den uteblir och det räcker i en vecka.

Vädret var klart med en skön eftermiddagssol. Landskapet och himlen gav en underbar atmosfär som var i samklang med dromedarens sköna lunk.

Efter att ha ridit i en timme vänder vi tillbaka mot farmen och jag ligger längst fram i denna långa karavan av dromedarer med ovana turister på sina ryggar.

När undertecknad tittar bakåt, är landskapet förändrat, långt bort syns en sandstorm som blåser upp blixtsnabbt och efter ett par minuter är den över oss och ingen kan se något. Men jag har inte långt kvar att rida.

Dromedarerna är vana med sandstormar. Deras ögonlock är genomskinliga, så de ser med stängda ögon.

Jag hoppar snabbt av djuret och springer in på gården där man får skydd, de som kommer in sist har sand över hela kroppen inklusive öronen, näsan och munnen. Det var verkligen en annorlunda upplevelse.

Efter en halvtimme var allt över och himlen blev vacker igen.

Min grupp åkte till hotellet där vi skulle övernatta och jag såg fram emot att ta en dusch. Vattnetkvalitén är inte den bästa i randen av Sahara, därför kändes det som att tvätta sig i saltvatten.

På kvällen bjöds det på en stor buffé under en stjärnklar himmel och det var en bra avslutning på en händelserik dag.

Dagen efter gick färden vidare och gruppen besökte en dadelodling. Vi stannade även till i Tunisiens enda stad där majoriteten av invånarna är shiamuslimer. Tozeur heter orten och folket var ganska otrevliga där.

Slutligen vill jag nämna något om de goda dadlarna som vi hade riklig tillgång till. De flesta som man äter i Sverige runt jul kommer från Douz. Tunisien står för 7 % av världsexporten.

I samband med muslimska fastemånaden Ramadan sägs det vara tradition att äta dadlar med yoghurt som första måltid när solen har gått ned.

Numera köper undertecknad alltid dadlar runt jul och smaskar i mig dem och minns Douz.

Mvh Fredrik

www.tunisia360.com/