Tioman i Malaysia.

Tioman ligger utanför Malaysias södra kust. Det som saknas i storlek, den är endast 39 km lång och 19 km bred, kompenseras istället av dess skönhet.

Ön är omgiven av ett glittrande blått vatten som vimlar av marint liv. Stränder har finkornig gyllene sand. Tioman blev internationellt känd när den användes som inspelningsplats för filmen South Pacific på 1950-talet.

Naturen är vacker, med imponerande berg, frodiga regnskogar och pittoreska byar. Under turistsäsongen överstiger antalet besökare med lätthet lokalbefolkningen.

Utanför ön ligger vraken efter Storbritanniens slagskepp HMS Repulse och HMS Prince of Wales som sänktes av japanerna 1941.

Jag och min bror Thomas tog färjan över från Mersing. Tyvärr var det helgdag i Singapore vilket medförde att allt var fullbokat. Tioman nås numera lätt när de har en flygplats.

Till slut fick vi tag i ett rum och lät en kille från Australien sova på vårt golv. Han hade inte haft samma stora lycka att finna ett ledigt rum.

Dagarna gick och vi blev ett ganska stort gäng som umgicks, däribland en engelsman som hade jobbat som stand-in åt skådespelaren Rutger Hauer. Mannen står längst till höger på bilden nedan.

Engelsmannen berättade bland annat att han hade av misstag druckit brunnsvatten i Indien och nästan dött på kuppen. Med koleran tappades halva kroppsvikten. Resultatet blev lyckligt, han överlevde. Men det var en hårsmån från att sluta med döden.

Alla pratade om att stränderna på andra sidan ön skulle vara bättre. Vi bestämde oss att ta djungelstigen som genomkorsade ön och undersöka saken.

Det tog en hel dag att gå i vegetationen och slutligen kom gänget fram på andra sidan.

Döm om vår förvåning. På denna sida av Tioman rådde alkoholförbud vilket skapade stor abstinens för vår irländske vän Noel. Han syns ovan med brorsan.

Men paradisstränderna var värda den uppoffringen att avstå alkoholen för några dagar. När vi kom tillbaka till fastlandet, delade sällskapet på en taxi och det första irländaren beordrade chauffören att göra var att köra in på en bensinmack.

Nu skulle det köpas öl.

Till tonerna av Niklas Strömstedts sliskiga musik, som taxikillen stoppade in i kassettradion för att han trodde det skulle glädja oss, åkte bilen ner till gränsstaden Johor Baharu.

Därifrån gick alla över bron till Singapore.

Mvh Fredrik

www.wikitravel.org/en/Tioman_Island/

Svenska språket var förbjudet i Cameron Highlands.

Cameron Highlands är den mest kända bergsområdet i Malaysia och är uppkallad efter mannen som kartlade området på 1880-talet, William Cameron.

Orten ligger inbäddad mellan böljande dalar och berg. Klimatet är uppfriskande svalt. Det växer blommor, frukt och grönsaker i överflöd, för att inte nämna den gröna mattan av teodlingar. Allt smakar bättre än nere i låglandet och allt odlat blir häpnadsväckande välväxt. En del blomkålshuvuden är stora som fotbollar.

Varenda bit av marken är brukad och grönsaker och frukter växer på uthuggna terrasser längs kullarna.

Området var som mest populärt under mellankrigsåren, den tid när det var en brittisk koloni och styrdes av kung Georg V (1865-1936). Se bild nedan. Under hans regeringstid var Storbritanniens imperium som störst.

Hit upp åkte tjänstemännen och officerarna i kronkolonin Malaysia för att slippa hettan under de varma månaderna.

Detta har gett avtryck i bebyggelsen. Det är många fina hus som går i brittisk tudorstil.

Jag och min kompis bodde på ett enkelt vandrarhem i huvudorten Tanah Rata. Det var ljuvligt skönt att vakna på morgonen och känna att luften var lagom varm, höra fåglarna kvittra och njuta av stillheten.

Dagarna tillbringades vandrande på fälten eller i skogen. På kvällarna hamnade man hos de indonesiska gästarbetarna, som bodde i enkla skjul i närheten. Där fanns ett pingisbord och de utmanade oss i hårda matcher.

Annars satt vi på huvudgatan och åt steamboat, en typisk kinesisk rätt, där maten tillagas i en ångande soppa eller buljong.

Gänget som hängde ihop kom från olika länder, USA, Holland, Australien och vi så klart. Samir från Holland införde hårda språkrestriktioner. Alla var tvungna att prata engelska med varandra. Det kändes lite underligt att prata med polaren på utrikiska.

Men det blev man tvungen till för Samir hade stora öron och kom med förmaningar om han hörde det svenska språket talas.

Så vårt språk fick läggas i malpåsen för några dagar. Samir är mannen på bilden ovan som serverar oss te.

Ett besök till den här orten är inte komplett utan en tur till en teodling. De mest kända plantagerna tillhör Boh Tea, det första godset på höglandet.

Produktionen ligger på 4.000 ton te per år.

Vi besökte fabriken och fick se hela tillverkningsprocessen, hur tebladen går genom föråldrade maskiner, torkmaskiner, rullare och jättesillar för att slutligen bli ett av de finaste teerna i hela världen.

Tiden i Cameron Highlands var ljuvlig. När färden gick vidare var det en svensk sommar som lämnades för att komma tillbaka till den klibbiga tropiska värmen nere vid kusten.

Mvh Fredrik

http://www.cameronhighlands.net/

Fel badbyxa i Kuala Lumpur.

Kuala Lumpur, den federala huvudstaden i Malaysia, är huvudsakligen inkörsporten till landet. Namnet betyder, "lerig flodmynning" och återspeglar dess blygsamma början som ett malaria angripet tenngruvsamhälle vid det leriga inloppet av floden Klang.

Historiker brukar ange 1857 som året när staden grundades.

På 1800-talet plågades Kuala Lumpur av inbördeskrig mellan de kinesiska handelsmännen och de malayiska bönderna. Britterna tog den labila situationen som förevändning att inta området.

Malaysia blev med tiden en brittisk koloni och staden dess förvaltningscenter. Det har alltid varit spänningar mellan befolkningsgrupperna, fortfarande är malayerna i stor majoritet, men kineserna styr ekonomin, därför har det med jämna mellanrum blossat upp våldsamma upplopp på Kuala Lumpurs gator.

Men det var ett tag sen sist, nu har det runnit mycket vatten under stadens broar och idag är huvudstaden en modern metropol.

Men fortfarande drabbas den av översvämningar från floden och plågas även av de stora skogsbränderna på Sumatra, vars rökpartiklar når hit.

Undertecknad har besökt staden vid två tillfällen, första gången med brorsan och andra gången med en kompis, och det är om detta besök berättelsen ska handla om.

Jag och polaren hade inte badat sedan Bali och på vägen upp till Kuala Lumpur, hade vi åkt igenom hela Java, Singapore, samt södra Malaysia, utan att få tillfälle att simma. Vi hade osedvanlig otur med att inte få hoppa i plurret.

Boendet var på Jalan Petaling som ligger i stadens Chinatown och är det populäraste turiststråket.

Det är här man hittar alla budgethotell och det var sådana det alltid boddes på, eftersom man ville vara borta så länge som möjligt.

Vem vill inte slippa den svenska vintern?

Vi gjorde som alla turister, åt, shoppade och besökte sevärdheter. Men en dag kom någon av oss på att Kuala Lumpur borde ha något stort utomhusbad som kunde besökas och mycket riktigt så hittades ett.

Bilden nedan visar bassängen.

Glada och uppsluppna att äntligen få simma åkte vi dit. Det betalades inträde och man promenerade in på bassängområdet. Där började en badvakt att ropa till oss. Jag sa till kompisen, att strunta i honom, d.v.s. allt var ju betalat därför borde det vara i sin ordning.

Men icke, vakten stormade fram och stoppar oss, när det precis ska hoppas i poolen och vi blir utkörda, för att man har fel badbyxa. Iklädda vanliga badshorts, men här var det den gubbiga varianten som gällde, så det fick inte badas.

Lite stolthet har man, sådana drar jag inte på mig och inte polaren heller.

Men undertecknad blev så jävla arg och gick till kassören för att kräva tillbaka pengarna, mannen ville först inte betala, men till slut gav han med sig.

Oturen höll i sig och det skulle dröja ytterligare någon vecka innan vi fick simma, då nästa etapp på resan var att besöka höglandet i Malaysia.

Men jag minns när vi hoppade i havet på Langkawi som blev första gången sen Bali, att det kändes extra underbart och resten av resan blev det faktiskt mest sånt.

Det kanske var omedvetet att badandet prioriterades, för det var inget som vi hade planerat.

Mvh fredrik

www.kualalumpur.gov.my/