Forum Romanum i Rom.

Romarrikets mäktigaste plats har alltid varit Forum Romanum. Ända sedan Roms grundande år 753 f.Kr har torget spelat en central roll i undersåtarnas liv.

Från början styrdes folket av en kung, men efter hand blev staten en republik, för att senare bli ett kejsardöme.

När Augustus utropas som ledare år 31 f.Kr, inträder en ny glansperiod.

Den effektiva armén erövrar enorma områden.

Expansionen nådde sina naturliga gränser, floderna norr och öster och öknen i syd. Till slut kontrollerar nationen hela medelhavsområdet.

För de kuvade stammarna blev förkortningen SPQR lika med förtryck.

"Senatus PopulusQue Romanus - Senaten och folket för Rom."

Bokstäverna står fortfarande inristade på brunnslocken i Italiens huvudstad.

Under sin höjdpunkt regerar romarna över en fjärdedel av jordens befolkning, vilket innebär att Romarriket är det folkrikaste väldet, som hittills har existerat på jorden i förhållande till den totala populationen.

Epoken blomstrade också kulturellt.

Flera kända författare skriver böcker och prosa, som kom att prägla undervisningen hos Europas elit långt in på 1500-talet, t.ex. Tacitus, Plutarchos och Titus Livius.

Ständigt fanns konflikten mellan kejsaren och romerska senaten.

Genom att införa en offentlig sektor som stod fri från politikernas inflytande, minskade senatens makt.

Den kanske mest uppmärksammade episoden, var när Julius Ceasar mördades i en sammansvärjningen, där flera kända ledamöter i senaten högg honom med dolkar i ryggen.

Hurvida Julius Ceasar uttryckte de berömda orden "Et tu Brutus - Även du min Brutus", är omstritt.

Troligtvis ett påhittat av William Shakespeare, citatet används i engelsmannens pjäs om mordet.

Samlingsplatsen, Curian som parlamentet heter på latin finns kvar.

På 600-talet blev byggnaden en kyrka. Snett ovanför ligger stadens minsta kulle, Capitolium. Idag residensplats för Roms kommun.

Men det var först på slutet av 1800-talet som forskarna förstod att huset var identisk med den gamla Curian.

Inredningen avlägsnades och fastigheten frilades, när den intillliggande klosteranläggningen revs på order av diktatorn Benito Mussolini.

Dock finns en del fresker kvar i taket.

Ingången till byggnaden syns på en av bilderna nedan.

Medborgarplikten att göra militärtjänst avskaffades, istället betalade man soldaterna lön.

Så klart blev armén lojal mot kejsaren.

Romarriket var som störst under kejsare Marcus Aurelius tid 161-180 e.Kr.

Metropolen hade troligtvis 1.5 miljoner invånare, sedan minskade befolkningen stadigt fram till 1200-talet, då det bodde knappt 70.000 personer i Rom.

Allt tar slut 476 e.Kr. Goterna intar huvudstaden och avsätter den sista makthavaren Romulus Augustulus.

Länge sågs denna händelse som slutpunkten för antiken och början på medeltiden.

Östra halvan lever emellertid vidare och blir känt som det Bysantinska riket, men 1453 kollapsar även detta imperium, när turkarna ockuperar dagens Istanbul.

Torget var imperiets kommersiella, politiska och religiösa centrum i nästan 1.000 år och ligger nedanför två av stadens sju berömda kullar.

Från början ett sumpmarksträsk som dikades ut under den republikanska perioden.

Dagens ruiner härstammar från kejsartiden. Varje regent försökte sätta sin prägel på Forum Romanum.

Då goterna intog Rom på 400-talet upphörde torgets betydelse.

När vårt svenska helgon Birgitta besökte platsen på 1300-talet, betade kor här och ruinerna var täckta med sly och buskar.

Den forna prakten var helt borta.

Invånarna drogs sig för att vistas där, eftersom många fattiga och kriminella rörde sig runt fältet.

Det var varken barbarer eller jordbävningar som ödelade Forum Romanum, utan det var invånarna själva som förstörde byggnaderna.

Stenarna och marmorn nyttjades till andra projekt.

Man tog bit för bit och använde materialet till nya palatser och monument.

En del tempel blev dock konverterade till kyrkor.

Under renässansen blev konstnärer inspirerade av den historiska platsen. Nu börjar myndigheterna att försöka bevara området.

Korna kördes iväg tillsammans med tjuvarna och tiggarna.

På 1700-talet påbörjas arkeologiska utgrävningar.

Sevärdheterna är åtskilliga, liksom antalet turister.

Mitt bland ruinerna ståtar Titusbågen, en hyllning till kejsaren Titus, som intog Jerusalem år 70 e.Kr och krossar det judiska upproret.

Det är nu som den judiska förskingringen börjar, när israeliterna förbjuds att återvända till staden och provinsen.

En "ökenvandring" som når sitt slut först 1948 då dagens Israel bildas.

En del av krigsbytet från det förstörde templet i Jerusalem är avbildat i reliefen. Titus blir Romarrikets första soldatkejsare.

År 70 e.Kr påbörjas dessutom uppförandet av Colesseum som ligger i närheten.

Ruinen av det som en gång i tiden var Vestatemplet finns också kvar. Vesta var eldens gudinna och inne i byggnaden brann den eviga elden.

Men undertecknades favorit är Palatinen, kullen där kejsarfamiljen bodde. Förmodligen platsen för Rom grundades.

Här uppe jämte ruiner efter ståtliga palatser och en kapplöppningsbana, kan man även besöka en vacker trädgård med utsikt över Forum Romanum.

Den mest berömda tävlingsarenan ligger dock nedanför på andra sidan, Circus Maximus, där bland annat den fiktiva figuren Ben-Hur tävlade.

Kejsare Augustus andra hustru Livias hus är fint bevarat, men var tyvärr stängt för renovering, när undertecknad besökte kullen.

Frugan förgiftade troligtvis hela familjen för att kunna sätta sin son Tiberius, född i ett tidigare äktenskap på tronen.

Missa inte att komma hit om du är i Italiens huvudstad.

Mvh Fredrik

www.dlib.etc.ucla.edu/projects/Forum/

Det är alltid kallt i Gardasjön.

Gardasjön är Italiens största och renaste vattendrag och ligger idealiskt mellan den platta Poslätten och Alperna.

Här är klimatet soligt och milt.

Inramad med trivsamma byar, blomstrande trädgårdar och cypresser.

På sluttningarna växer vinrankor och olivträd. I decennier har platsen varit ett av de populäraste chartermålen för oss skandinaver.

Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832) blev liksom andra nordbor fascinerad av innanhavets frodighet.

Tack vare den kunde man odla citroner som gick på export till Tyskland.

"Jag vet ett land, citronen blommar där, orangens krona gyllene frukter bär, en ljuvlig vind från blånad himmel går och myrten stilla, lagern hög där står. Du känner det? O följ mig då! Dit vill jag med dig, min älskling gå"

Dikt av Johann Wolfang von Goethe.

Gardasjön är 52 kilometer lång.

I sin södra del mot Poslätten är den nästan 18 kilometer bred, men mot norr kilar sjön in sig i Dolomiterna och smalnar av till bara 3 kilometer bredd.

Vattendraget är djup, utanför Malcesine nås botten först efter 346 meter.

En stad som för övrigt Tysklands nationalskald blev arresterad i och anklagad för spioneri.

Efter några dagar när missförstånden hade klarats ut fick han forsätta sin berömda italienska resa med slutmål Sicilien.

Jag var här med familjen ett flertal gånger på 1980-talet och hann även med en tågluff hit.

Hågkomsterna är åtskilliga.

Maten och de fotbollstokiga italienarna har etsat sig fast i mitt huvud.

Minns med skräckblandad förtjusning en tandlös gubbe som ville pussa på undertecknad, för att jag bar ett Interarmband.

Vi bodde på en campingplats i närheten av Malcesine, som brukar betraktas som sjöns vackraste stad.

Över de trånga och slingriga gränderna reser sig ett slott vars skugga faller över de gråröda tegelväggarna. Dofter från nylagad mat sprider sig längs gatorna.

Atmosfären blir förtrollande.

En 150 kilometer lång väg med 80 tunnlar möjliggör för turisten att ta sig runt hela Gardasjön.

Högst upp ligger Riva, en livlig ort som tillhörde Österrike-Ungern åren 1815-1918. Imperiet har så klart satt sin prägel på staden.

I söder finns Bardolino, känt för sitt goda rödvin. Ett märke som finns att köpa på Systembolaget.

Ett prisvärt mellanklassvin.

Undertecknad har inte besökt vattendraget sedan 1988, därför vore det spännande att återkomma någongång.

Det fanns dock en nackdel med Gardasjön och det var temperaturen på vattnet.

Den kalla alpsjöns vatten når sällan ett gradantal över 20.

Arrviderchi Fredrik

www.gardasjon.eu/

Zlatan dominerar som vanligt i Milano.

Inter är en av Italiens största fotbollsklubbar med 18 Serie A-ligatitlar, endast Juventus är bättre med 27 vinster.

Dock är Inter den enda klubben som alltid har spelat i förstadivisionen något de delade länge med just Juventus.

Men den föreningen blev tvångsnedflyttad till Serie B 2006, när det framkom att styrelsen hade mutat flera domare.

Förra året vann Inter sin första Champions League buckla.

Tyvärr är korruptionen ganska utbredd i italiensk fotboll.

De stora lagen får alltid fördelaktiga straffar och det är inte ovanligt med mycket tilläggstid om man ligger under på hemmaplan.

Länge var Serie A den största och populäraste ligan i Europa.

Hit kom stjärnorna och fotbollen var större än religionen. Men idag är det glest på stjärnor och arenorna gapar tomma på utebliven publik.

Pengarna är helt enkelt slut och intresset har svalnat.

Klubben bildades 1908 av schweiziska och italienska killar som lämnade AC Milan i protest, eftersom ledningen endast skulle tillåta inhemska spelare i fortsättningen.

Inters grundidé var att alla oavsett ras, religion eller ursprung skulle få delta.

Redan 1910 vann man sitt första mästerskap.

Sen har det bara rullat på.

Resans höjdpunkt var given på förhand.

Det var att åka ut till Giuseppe Meazza stadion och se Inter mot Bologna.

Biljetterna införskaffades via hotellet. Väldigt smidigt, bortsett från tidpunkten för leveransen av plåtarna.

Men det löste sig.

Lagets stora stjärna var Zlatan Ibrahimovic. Efter genombrottet i Malmö FF och några år i Ajax i Holland värvades han till Juventus sommaren 2004.

När klubben blev nerflyttad köpte Inter loss honom 2006.

Redan säsongen 2006/2007 vann laget ligan. Första gången sedan 1989.

Under sina tre år blev det lika många totalsegrar i Serie A.

Zlatan dominerade som sagt fotbollsarenan i Milano. På stan var det hans tröjnummer som de flesta fansen bar.

Resan ut var lite krånglig, tunnelbana, spårvagn och en lång promenad gjorde att gänget slutligen nådde rymdskeppet.

För så ser stadion ut där den ståtar ute på en slätt i nordvästra förorten. Utanför stod hundratals med vagnar och bilar som sålde mat och dryck.

Atmosfären var inbjudande.

Kompisen Lennart hade som vanligt köpt en flagga.

Inne på arenan satt vi högst upp på ena långsidan.

Underhållet är rejält eftersatt, värst var toaletterna som stod i en klass för sig. Till och med de kommunala inrättningarna i Östeuropa håller högre klass. Märkligt att det var så nergånget.

På vår läktare satt mest turister.

Vi svenskar verkade vara den största gruppen tillsammans med japanerna.

Stämningen var rätt tam, Lennart stod för det mesta av livet på sektionen, när han troget viftade med sin flagga och skrek.

Hur gick det då?

Zlatan gjorde ett drömmål och var planens gigant.

Inter vann med 2-1.

Efter en kort sejour i FC Barcelona blev det återkomst till Milano hösten 2010, men nu spelar han för värsta rivalen AC Milan istället.

Största svenska stjärnan i Inter brukar de flesta betrakta att Lennart "Nacka" Skoglund (1929-75) var.

Han spelade nio år i klubben och vann två titlar med dem.

Som glad hammarbyare går jag förbi mannens staty ibland och hälsar på den vajande majskolven, som italienarna kallade honom.

Tyvärr dog Nacka ensam och pank i sin lägenhet på Katarina Bangatan 42 på Södermalm. Det var alkoholen som tog legendens liv.

I närheten står monumentet över framgångarna.

Zlatan dominerar som vanligt i Milano.

Det blir säkert en staty till honom också, men den lär nog resas i Malmö.

Mvh Fredrik

http://www.inter.it/

Davidstatyn i Florens.

Michelangelo (1475-1564) hatade att måla, trots det är han mest känd för sina fresker i sixtinska kapellet i Vatikanstaten.

Konstnären älskade däremot att skulptera, att mejsla ut sina underverk direkt från stora solida marmorblock.

Renässansmannen kom under beskydd av den mäktiga bankirfamiljen Medici. De såg tidigt ynglingens talang.

Efter att ha verkat några år för påven i Rom, återvände konstnären till Florens 1501 och fick ett uppdrag från de styrande.

Rådet ville att Michelangelo skulle skapa en stor Davidstaty.

Inlägget ska handla om detta konstverk.

David har oftast framställts som en ung segerrik man med ena foten på Goliats avhuggna skalle.

Men Michelangelo valde istället att avbilda honom som en oförskräckt yngling som ser sin motståndare nalkas i horisonten, samtidigt som grabben samlar kraft inför duellen.

Mellan åren 1501-04 arbetade skulptören med verket i Florens största kyrka. När allt blev klart vägde statyn 19 ton och var över fem meter hög.

Det tog 4 dagar i september 1504 att frakta ner den till Piazza della Signoria, Florens politiska centrum.

Där stod David fram till 1873. Sedan flyttades han inomhus till Galleria dell Accademia. Idag står en kopia på den gamla platsen.

Under en het diskussion på torget i mitten av 1500-talet slet någon av vänsterarmen och slog ihjäl en stackars åskådare. Tumult utbröt och ett upplopp blev resultatet.

Men armen fixerades tillbaka och skadan syns endast om besökaren tittar noga.

Annars har statyn klarade sig någorlunda, bortsett från att Davids tår har hackas sönder vid ett par tillfälle, senast det hände var 1991.

Han har också doppats i någon form av rengörningsbad, som blev väldigt kontroversiellt. En del konstexperter tycker att carraramarmorn tappade sin lyster.

D.H Lawrence (1885-1930) ansåg att statyns könsorgan var för litet.

Författaren är mest känd för boken, Lady Chatterleys älskare, ett verk som han publicerade privat här i Florens, en stad som engelsmannen tillbringade mycket tid i.

På grund av sitt erotiska språk kunde romanen inte publiceras ocensurerad i Storbritannien förrän efter ett domstolsbeslut 1960.

"Never trust the artist. Trust the tale"

D.H Lawrence

Det finns många kritiker som menar att David är oproportionerlig, även på andra delar av kroppen, framförallt hans händer.

Jag får nog ansluta mig till dem, då undertecknad retade sig på att händerna såg ut att vara stora som dasslock.

Men konstverket är vackert i alla fall och känns väldigt levande.

När Michelangelo blev äldre fullbordade han sitt mästerverk, en staty på Moses som står i en kyrka i Rom.

Nedan syns kopian på Piazza della Signorina.

Det är alltid kö till museet. Jag fick stå nästan två timmar i regnet innan min tur kom att få besöka David.

Mvh Fredrik

http://www.accademia.firenze.it/

Sanningens mun i Rom.

Efter att ha sett många av Roms sevärdheter, stod turen till att besöka sanningens mun. Ett litet monument i en kyrka strax söder om Forum Romanum. Det var jag som tryckte på att gruppen skulle dit. Det var dags för mer kultur och historia.

På italienska heter den La Bocca della Verita och är en antik marmorplatta, 1.75 meter i diameter med en skulpterad mask som kan beskådas i förhallen till kyrkan Santa Maria in Cosemedin.

Legenden säger att besökaren som sticker in handen i munnen får den avbiten om personen har ljugit under ed. I Sverige är 48 % av de dömda för mened av kvinnligt kön. Vilket innebär att mened är det brott där kvinnor är mest representerade.

Nu skulle undertecknad syna gruppen och se om det fanns några illojala medborgare i sällskapet. Den enda jag litade på var kusinen Jonas.

Efter att ha åkt tunnelbana och traskat över det antika Circus Maximus, som var Roms största hästkapplöpningsbana, kom vi fram.

Det var fullt med turister som ville testa sitt mod genom att sticka in handen i munnen. Min jobbarkompis Sten såg svettig och ansträngd ut. Är han månne en storljugare?

Nu gällde det att samla ihop gruppen. Ingen skulle smita undan. Inte ens min skötsamme kusin Jonas.

En efter en stoppade in handen och gänget klarade provet, vilket jag inte trodde från början. Det var bara Hasse som vägrade. Men vi litade på honom i alla fall, eftersom Hasse är journalist.

Det kändes skönt att veta att man inte omgavs sig med storljugare.

En som "misslyckades" var Gregory Peck (1916-2003) som testade sitt mod i den klassiska filmen, En prinsessa på vift. Där han är en amerikansk journalist som visar Rom för en kunglighet på rymmen spelad av Audrey Hepburn (1929-93).

En film jag rekommenderar alla att se innan sitt besök i Rom.

Mvh Fredrik med båda händerna kvar.

www.dpsusa.com/bocca_verita_history.shtml

Tempeldalen i Agrigento.

Om det inte vore för Agrigentos magnifika tempel, så hade inte hälften av Siciliens besökare brytt sig om att utforska regionen. De centrala och södra delarna av ön har alltid ansetts avlägsna, lite farliga och ett fäste för laglösa.

Agrigento är höjdpunkten på många turisters besök och dess status, historia och antika helgedomar gör orten till en av Italiens mest intressanta platser.

Nedanför staden ligger tempeldalen. Över de gula buskarna och olivträden reser sig tio stycken tempel från 500 och 400-talen f.Kr.

Endast ruiner efter dessa grekiska byggnader återstår. Den troliga orsaken till förstörelsen är en kombination av jordbävningar och kristnas iver att riva dem. Katolska kyrkan ville inte ha några konkurrenter om människans gudstro.

Ett tempel är relativt välbevarat. Det byggdes om till en kyrka på 500-talet.

Idag ligger ruinerna mitt i ett fält av blommor och träd. Massor av nyfikna besökare utforskar och petar på stenarna. Eller gör som vi, poserar framför dem.

Sicilien var en del av Magna Graecia, de grekiska kolonierna. När landets befolkningen växte på 700-talet f.Kr blev det brist på mark. De styrande i Aten började uppmuntra utvandring. Södra Italien och Sicilien koloniseras av grekerna som grundade många städer här.

Agrigento bytte ägare från greker till kartager. År 21o f.Kr tog romarna hela ön. Sicilien blev den första utländska provinsen att lyda under romersk lag.

Med åren skiftade befolkningen. Kejsaren beslöt att pensionerade soldater skulle slå sig ner på ön med sina familjer och odla vete.

Ett av templen skulle ha blivit antikens största om det hade färdigställts. På byggnaden skulle det resas 38 atlantes, manstatyer som var gigantiska. En av dem syns ovan.

Men krig och missväxt kom i vägen.

En del helgedomar har blivit förskönade. En engelsman dök upp här i slutet av 1800-talet. Denne Mr Hardcastle betalade stora pengar till ortsbefolkningen att resa de fallna kolonnerna. På en av bilderna ovan syns hans tilltag bakom ryggen på en poserande Björn.

På 1930-talet ändrade Mussolinis stadens namn från Grigenti till dagens. Alla ortsnamn på Sicilien som påminde om grekiska fick latinska namn.

Vägen ner hit går genom de centrala delarna av ön på en motorväg upphöjd på pelare. Under den växer de böljande vetefälten, ett arv från Romarriket.

Landskapet ser ut som en tavla.

Många italienare retar sig på att det är gratis att åka på provinsens motorvägar. Men Siciliens regering har prioriterat detta, när det är stora avstånd mellan städerna. Myndigheten vill få de olika regionerna att integreras.

Ön har ett utmärkt vägnät.

Mvh Fredrik

http://www.valleyofthetemples.com/

Normandiska katedralen i Monreale.

Sicilien bär på många minnen från olika erövrare, och katedralen i Monreale är ett sådant. När muslimerna lyckades inta ön på 800-talet, efter att segerrikt drivit ut bysantinerna, uppstod en längtan bland Europas folk att befria alla f.d. kristna områden.

De arabiska erövrarna var högt civiliserade, kompetenta och skarpsinniga när det gällde handel och samhällsutveckling. Sicilien blomstrade ekonomiskt och blev snart Medelhavets rikaste ö. Tusentals spanska och nordafrikanska bosättare anlände under det moriska styret.

År 1061 började kristna korsriddarna på nytt att erövra Sicilien. Den normandiska kungen Roger de Hauteville, med sina få följeslagare intog Messina och inom 30 år kontrollerade normanderna hela ön. De nya härskarna bejakade muslimernas driftighet i handel och administration samt deras kultur.

Därför fick de behålla sina förmögenheter och sociala ställning.

Normanderna utgjorde endast 0.7 % av befolkningen, muslimerna var över 30 %. Det var ett klokt drag att samarbeta, men det medförde stora protester från påven.

Sicilien var under denna period en smältdegel för alla kulturer runt Medelhavet. Trots alla olikheter lyckades dessa kungar upprätta ett fredligt och framgångsrikt rike.

Normanderna var för övrigt släktingar till de vikingar som slogs sig ner i Normandie på 800-talet.

Katedralen i Monreale, som är en förort 8 km från centrala Palermo, är ett bevis på det goda samarbete som fanns här mellan kristna och muslimer.

Folk från alla religioner arbetade för att fullborda denna kyrka. De kristna färdigställde fasaden, medan muslimerna byggde den inre delen. De som såg till att det hela fungerade var judarna.

Katedralens enkla yttre döljer en utsökt mosaik inne i kyrkan, som täcker en yta av 6.300 kvm och är ett av de finaste exemplen av religiöst hantverk i Europa.

Mosaiken skildrar bibliska händelser och huvudfiguren är Jesus med sin händer lyfta i välsignelse.

Katedralens grundare kung William II är också avbildad.

Efter besöket väntade nya äventyr. Det som stördes oss mest, var guiden som pratade oavbrutet i våra hörselsnäckor.

Mer om honom berättas i ett annat inlägg.

Ciao Fredrik

www.monreale.net/