Singapore Sling på Raffles hotell.

I Singapore hamnar de flesta turister någongång på stadens anrikaste hotell.

Jag och brorsan var inget undantag.

Etablissemanget är uppkallat efter statens grundare, sir Stamford Raffels (1781-1826).

Portarna slogs upp 1887 längs stranden, men med landvinningar ligger det 500 meter från havet idag.

Detta lyxhotell är ett av Sydostasiens mest mytomspunna f.d. kolonialhotell.

Kineserna fick inte vistas där förrän 1931.

Sista tigern i Singapore sägs ha skjutits här. Djuret ska ha legat under biljardbordet i baren och tryckt, när en engelsk officer sköt den.

Listan med kändisar och kungligheter, som har övernattat på hotellet är hur lång som helst.

När britterna kapitulerade till Japan 15 mars 1942, så överlämnades staden och över 80.000 soldater togs som krigsfångar.

Det värsta nederlaget i Storbritanniens historia, enligt Winston Churchill.

Japanska krigsledningen flyttade in på Raffles hotell och blev kvar till 1945.

En kort period efter kriget rekvirerades det igen av militär från Brittiska armén, som använde huset som ett transitläger för krigsfångar.

Sen började en lysande period för byggnaden.

År 1987 förklarades hotellet av staten att vara ett nationellt monument.

Idag är det ett av världens populäraste hak att övernatta på, och priserna är därefter.

Vi provade drinken Singapore Sling, som uppfanns i baren. Dyrt som fan, men kul att sitta i den koloniala miljön med takfläktar och mahognymöbler.

På bilden skålar jag med Noel, en irländare vi mötte på Tioman i Malaysia, som valde att hänga på mig och brorsan till Singapore.

Några år senare var jag här med kompis, och tänkte spara på den magra budgeten, genom att ta in en cola istället.

Men prisskillnaden var ringa.

Undertecknad minns att vi hade ungefär 100 kronor per dag och person, som skulle räcka till mat, boende och nöjen.

Nedan originalreceptet.

30 ml Gin

15 ml Heering Cherry Liqueur

120 ml Ananasjuice

15 ml Limejuice

7.5 ml Cointreau

7.5 ml Dom Benedictine

10 ml Grenadine

Samt ett stänk Angostura bitter.

Häll samtliga ingredienser med is i en shaker och skaka kraftigt. Garnera med en ananasskiva och körsbär.

Mvh Fredrik

www.raffles.com/

En sup med en mongol i Singapore.

Jag och brorsan hade kommit från Malaysia i sällskap med en amerikan och en irländare. Vi tog in på samma billiga hostel och delade rum.

Kinesen som ägde stället hade en otrolig tajming att komma in i rummet när amerikanen bytte om, eller hade duschat och han blev bara mer irriterad samt paranoid på kinesen, Själv skrattade jag och min bror bara.

Nu togs det en runda på stan och eftersom vi hade bott på fel sida av en ö i Malaysia, där det var strikt förbjudet att dricka alkohol, så var alla törstiga att smaka starkt och irländaren framför allt.

Vi sprang på en mongolisk affärsman med sin livvakt och fann en stor glädje i att samspråka med varandra.

Dock sa inte livakten mycket, men han skrattade gott. Mannens nävar var stora som dasslock och dem ville man inte smaka på.

Så när han skrattade, då log vi också för att vara på den säkra sida.

Affärsmannen ville bjuda oss på Djingis Khan vodka, så sällskapet gick till deras hotell, men där fick vi inte komma in, så de kom ner med flaskan och ett glas och alla drack laget runt.

Vodkan smakade skit, men jag och min bror höll god min, för vi såg på irländaren att det här var inte hans melodi och mycket riktigt mannen spydde som en gris och sällskapet skrattade, men livvakten skrattade mest.

Affärsmannen ville hämta en flaska till, men vi var nöjda.

Amerikanen försvann redan innan den första flaskan, för han skulle kolla sina saker, så att inte kinesen hade varit där, bara att nämna kinesen fick honom att gå igång i ren ilska.

Alla gick hem, rejält fulla, och kom inte in i rummet, så det blev att lägga sig i den stora hallen som var fullt med madrasser där folk som skulle sova så billigt som möjligt låg.

Dagen efter flög jag via Manila till Hong Kong och min bror som jobbade för SAS via Bangkok för att i Hong Kong mötas upp för hemfärd till Sverige, men det är en annan historia som slutade med att jag hamnade själv i Zürich.

Till Singapore skulle jag återkomma och uppleva nya äventyr.

Mvh Fredrik

http://www.straitstimes.com/