Theaterplatz i Klaipeda.

Mitt i dagens Klaipeda finns en plats som heter Teatertorget, berömt för att Adolf Hitler stod på balkongen till nöjeslokalen och utropade att invånarna hade återinträtt i det tyska riket.

Klapeida, som på tyska heter Memel, hade varit en del av Tyskland/Preussen sedan 1773. Området hade en blandad befolkning, men de tysktalande var alltid i majoritet.

Vid Tysklands enade 1871 blev Memel dess nordligaste stad. I början av 1900-talet genomfördes en folkräkning. Det visade sig att tyskarna var 66 % av befolkningen och bodde i huvudsak i samhället och de närbelägna byarna. Litauerna som var 33 % fanns i utkanten och på landsbyggden.

Segrarmakterna i första världskriget garanterade området som öppen hamn åt både Polen och Litauen, men det räckte inte. Litauerna tog chansen och infogade hela området 1923.

Tyskland var maktlöst och kunde ingenting göra.

Den 23 mars 1939 kom Adolf Hitler hit, efter att ha tvingat Litauen att släppa området och mottogs som en hjälte av den tysktalande befolkningen.

Veckan innan hade utrikesministern Joachim von Ribbentropp manglat den litauiska regeringen med hot och löften, för att förmå dem att släppa Klaipeda.

Detta var diktatorns sista "fredliga" erövring innan andra världskriget utbröt samma år i september.

Gatorna var pyntade med hakkorsflaggor och hyllningsfraser till Adolf Hitler. Folk tog på sig sina finaste kläder och ställde sig längs gatorna för att möta upp sin befriare. Veteraner från första världskriget hängde på sig sina tyska medaljer.

Många trodde att de skulle tjäna på detta. Men i slutändan var alla förlorare. De tysktalande fick lämna staden vid krigslutet och de litauer som blev fördrivna fick inte återkomma, utan hit flyttades många ryssar istället.

De enda som visste att införlivandet var ett stort misstag, var judarna som nästan alla dog i förintelsen.

Tidigt på morgonen denna kalla marsdag hade Adolf Hitler kommit med slagskeppet Deutschland som ankrade strax utanför Klaipeda. I staden åkte han kortegé på de stora gatorna för att slutligen komma fram till det överfulla Teatertorget.

Där möttes han upp av de styrande i staden som lovordade honom. På teaterns balkong höll diktatorn ett kort tal för att sedan snabbt återvända till sitt fartyg och värmen. På bilden nedan syns byggnaden bakom mig.

Detta var Adolf Hitlers första och sista besök i Klaipeda.

Idag är torget Klaipedas praktfullaste. Det säger inte så mycket, när staden är ganska nergången och illa återuppbyggd.

Så klart finns det inget som minner om händelsen, mer än att det nämns kort på en informationstavla om platsen.

Det är oerhört intressant att gå runt och försöka föreställa sig stämningen och de enorma konsekvenser besöket fick för Klaipedas befolkning.

Mvh Fredrik

www.memelland-adm.de/

Kul i Hannover.

Hannover är huvudstad i delstaten Niedersachsen och är kanske inte så spännande vid första anblicken. Jag och kusinen Jonas bodde i Celle, en vacker korsvirkesstad 50 km norr om orten och kom hit i första hand för att titta på fotboll.

Vilket gubben på pensionatet inte förstod. Han gick mest och muttra och åt sig fetare för varje dag. Enligt honom fanns det bara ett sevärt lag i Tyskland, FC Bayern München.

För övrigt pratade gubben en bedrövlig tyska och jag förstod nästan ingenting.

Med regionaltåget tar det bara 40 minuter hit från Celle.

Hannovers historia präglas av dess förbindelser med Storbritannien som man var i union med mellan 1714 och 1837. Det tyska furstendömet var hemland för dåvarande brittiska kungahuset.

Under Napoleonkrigen ockuperades området och Jean Bapiste Bernadotte utsågs som fransk guvernör. Det var här han fick sin första skolning i hur man styr en stat.

Efter det Preussisk-österrikiska kriget 1866 annekterades Hannover och blev en provins i Preussen. År 1871 omformades detta rike och Tyskland bildades.

Till Hannovers historiska tragedi hör att nästan hela staden förstördes av bombningar under andra världskriget, över 90 % . Från att ha varit en välmående förkrigstad förvandlas den till en grushög.

Idag förknippas man mest med sina industrimässor. År 2000 hölls världsutställningen EXPO här.

Tyvärr minns de flesta den mest för att arvtagaren till det upplösta kungariket Hannover, Ernst August, som för övrigt är gift med prinsessan Caroline av Monaco, kissade på den turkiska paviljongen.

Detta blev en stor skandal som utvecklades till en diplomatisk dispyt mellan Tyskland och Turkiet.

Staden är känd i Tyskland för att folket inte pratar någon dialekt, utan det är högtyskan som gäller.

Motsvarigheten i Sverige är Nyköping där invånarna pratar rikssvenska.

Men nu över till fotbollen. Stoltheten heter FC Hannover 96 och brukar pendla mellan de högsta serierna.

Den kapsylöppnare som kusinen hade letat efter när vi låg på rummet och skulle ta oss en öl, hittade säkerhetsvakten vid ingången när våra väskor genomsöktes.

Väl inne var vi tvungna att fixa ett kort som tankades på med pengar, då arenan inte tar emot kontant betalning. Efter denna pengatankning, började vi med öltankning.

Stadion var helt nyrenoverad och skulle vara värd för några matcher under Fotbolls-VM i Tyskland 2006. Trots att laget möte FC Mainz, ett bottenlag i Bundesliga, var det väldigt mycket folk.

Stämning var på topp och matchen var spännande. Avgörandet kom i sista minuten när FC Hannover 96 kvitterade till 2-2 genom Michael Tarnat, en gammal veteran med förflutet i FC Bayern München.

Troligtvis hoppade gubben på pensionatet upp ur soffan och tappade sin istermacka på golvet när målet gjordes.

Vi hade en riktigt kul dag i Hannover. Atmosfären var perfekt, varm höstluft, god mat och öl. Lunchen intogs på en medeltidskrog som låg i ett torn från 1300-talet. Utanför arenan hittades en mysig biergarten.

Dessutom var det lätt att hitta, när turistbyrån har målat röda streck som besökaren följer till olika sevärdheter.

Vi gick efter det röda strecket tillbaka till centralstationen och tog tåget hem till Celle.

Bis morgen Fredrik

www.hannover96.de/CDA/

Victoria Peak i Hong Kong.

Hongkongön är bara 76 kvadratkilometer stor. På denna begränsade yta bor 1.5 miljoner människor. Högsta punkten är Victoria Peak som är 555 m högt.

Dit ville vi och dit kom man efter diverse problem. Turen började på motsatta sida, Kowloon, en halvö som är Hong Kongs andra halva, det är här de flesta backpackers bor.

Vi tog färjan över och unnade oss en förstaklass biljett, så brorsan och jag satt på övre däck och såg Hongkongöns skyskrapor träda fram.

Efter att ha tappat bort oss, möttes vi på toppen. Britterna blev tidigt förtjusta i denna del, då klimatet är betydligt svalare.

Mellan åren 1903-1940 fick endast européer bosätta sig där.

Hyrorna är de högsta i hela staden.

Toppen nås med en bergbana. Idag kommer över 7 miljoner turister för att beundra den vidsträckta utsikten.

Tyvärr är det oftast smog och kraftiga luftföroreningar som skymmer sikten. Den explosionsartade tillväxten i Kina och de ekonomiska frizoner som ligger strax norr om Hong Kong, har lett till en massiv uppbyggnad av industrier och deras utsläpp kommer ner hit.

Rikedomen har även tagits sig uttryck i Victoria Peak, när de gamla koloniala husen rivs för att uppföra stora betongklossar med lägenheter. Dessutom har man uppfört en stor affärsgalleria.

Profiten styr alltid över skönheten.

Idag är området i mina ögon inte en sevärdhet längre.

Mvh Fredrik

www.thepeak.com.hk/en/home.asp

Bron i Arnhem.

För militärhistoriker är bron över Arnhem ett måste att besöka. Den spänner sig över floden Rhen. Under andra världskriget föreslog den brittiska fältmarskalken Montgomery en manöver som gick under namnet, "Operation Market garden".

Planen var att få kriget avslutat innan julen 1944. De allierade skulle slå upp en smal korridor från Belgien genom Nederländerna och därmed säkra några strategiska brohuvuden.

Amerikanarna skulle ta de södra städerna medan britterna skulle ta den norra delen runt Arnhem med en luftlandsättning.

Med dessa brohuvuden skulle de allierade klyva Nederländerna. Dessutom ta sig över de stora floderna och slå ut Ruhrområdet, Tysklands industriella hjärta.

Engelsmännen skulle hålla bron i två dygn och sedan skulle förstärkningar komma, när amerikanarna hade slagit sig fram per land och därmed förenat hela korridoren. Tyvärr hade man inte räknat med att det fanns en SS pansarkår i reserv strax söder om staden.

Över 10.000 brittiska och polska soldater landsattes väster om Arnhem. De tog bron direkt, men efter det rasade striderna och tyskarna började slå tillbaka.

Britterna höll ut i fyra dygn. Sedan retirerade man till förorten Oosterbeek.

Amerikanarna hade kört fast och kunde inte ta sig upp.

Ett högkvarter upprättades och området befästes. Det mesta av den begärda materielen som släpptes ner från himlen hamnade i tyskarnas händer.

Snabbt började ammunitionen att minska. Efter ytterligare ett par dygn smög de som kunde iväg i mörkret och resten gav upp. Av de 10.000 luftlandsatta soldaterna, återvände endast 2.300.

Detta var det berömda slaget som varade nästan en vecka i början av september 1944.

När de allierade drog sig tillbaka från Nederländerna, fick det stora konsekvenser för civilbefolkningen. Vinter 1944-45 kallas för svältvintern. Tyskarna tog vara på allt som de behövde.

Befolkningen fick äta det som fanns kvar. Bland annat åt man tulpanlökar. Den 4 maj 1945 blev landet slutligen befriat och eländet var över.

Högkvarteret är idag ett museum som skildrar slaget.

Jag var här första gången 1984 med familjen. Ovan syns brorsan sittandes på en pansarvagn. Det var intressant att återse Arnhem.

På vägen tillbaka gick jag en omvänd marsch till centrumet. Så undertecknad gick på samma vägar som de trötta och slitna polska och brittiska soldaterna hade gjort.

Söder om Museet finns den allierade kyrkogården.

Den berömda krigskorrespondenten Cornelius Ryan har skrivit en mycket bra bok om detta, "En bro för mycket".

Idag är Arnhem en vanlig medelstor holländsk stad. Är man uppmärksam, så syns spåren av kriget i det att hela innerstadskärnan är modern. Slaget förstörde hela centrala delen.

Monumenten börjar att flagna och turisterna har hittat nya mer intressanta resmål. Här möts vi stofiler, som fortfarande tycker att andra världskriget har något att lära till de kommande generationerna

Mvh Fredrik

www.arnhem.nl/english

Gatorna i Bratislava.

Bratislava är huvudstad i Slovakien och det rikaste området i forna Östeuropa. Endast överträffad av sin största rival Prag. Faktum är att huvudstadsregionen har högre BNP per capita än alla regioner i Frankrike förutom Paris.

Bratislava sjuder av aktivitet och framåtanda.

Hit kom jag en kall vintermorgon med tåget från just Prag. Undertecknad visste ingenting om denna stad. Efter att ha bokat ett rum på ett Gaudí inspirerat hotell bakom järnvägsstationen, gav jag mig ut på gatorna.

Men först lite mer om detta udda hotell. Det fanns inte en rak vinkel i hela byggnaden. Alla färger blandades friskt på väggar och tak, man kände sig som Pippi Långstrump.

Dessutom var det som i alla östländer märklig service. Ett handskrivet kvitto dök upp på rummet, för en öl som hade inköpts i baren dagen innan.

Många gator har liknande namn, vilket gjorde att jag följde fel och hamnade långt ut i förorten. En vägbeskrivning på tyska hjälpte mig att komma till centrumet.

Bratislava hette Pressburg i 700 år. Fram till 1919 då dagens namn infördes. Medan tjecker har fått stångas med de tysktalande österrikarna, har slovakerna haft samma problem men med ungrarna istället.

Samma år 1526 som Tjeckien (Böhmen) uppgick i Österrike, förlorade Ungern ett slag mot turkarna, vilket ledde till att Budapest föll och landet flyttade sin huvudstad hit. När sedan Ungern ingick i Österrike, föll staden i glömska och blev en förstad till Wien.

Slovakien var ett lydrike under Tyskland 1939-45 och styrdes av den galne prästen Jozef Tizo.

Men 1993 delades Tjeckoslovakien och då fick slovakerna sin efterlängtade stat, som numera är med i både EU och NATO.

Landet var först i Östeuropa att införa Euro.

Det är två saker som dominerar Bratislava, eller egentligen tre. Först borgen på höjden, som ser ut som en uppochnedvänd säng. Den byggdes på 1400-talet och har förstörts flera gånger, dels av Napoleons soldater och senast när amerikanarna flygbombade slottet under andra världskriget.

Kommunisterna återuppbyggde borgen. Här uppe kan man se både Österrike och Ungern. Det är bara 13 km till Wien och 16 km till gränsen mot Ungern.

Det andra stora landmärket är den bedrövliga bron med sin sexfiliga motorväg som stadsplanerarna har dragit rakt igenom den gamla delen av staden.

Till slut är det floden Donau som alltid gör sig påmind. Förr med sina årliga översvämningar, numera endast med sin skönhet.

Johann Strauss d.y. kunde inte ha uttryckt sig bättre än i sin berömda vals, "An der schönen blauen Donau".

På andra sidan floden ligger förstaden Petrzalka där en tredjedel av befolkningen bor i stora betonglådor. Området byggdes på 1970-talet och är allt annat än inbjudande.

Endast intressant för dem som gillar betong.

Bratislava kan aldrig mäta sig med sina rivaler, Wien och Prag i skönhet.

Men staden har en fördel och det är att den fortfarande inte är ett stort turistmål. Här slipper man alla feta amerikaner och gatorna är inte överfulla med turister.

Dessutom är prisläget betydligt bättre.

Mvh Fredrik

http://www.bratislava.sk/