Pensionärkaffe i Ekenäs.

Ekenäs fick stadsprivilegier av Gustav Vasa 1546. Kungen trodde att fiskeläget i framtiden med sitt strategiska läget kunde bli en viktig handelsstad, samt att den kunde konkurera med Tallinn.

Förhoppningar grusades fort. Det gick inte att tävla med Tallinn. Istället tvångsförflyttades invånarna till en annan nygrundad ort vid Vanda å. Den som vi idag känner som Helsingfors.

År 1650 var Ekenäs Finlands minsta stad med något hundratal invånare.

Samhället kom att växa under århundradena men blev aldrig något mer än en trevlig och mysig småstad. Vilket inte är helt fel. Ekenäs är en tvåspråkig ort där finlandssvenskarna är i stor majoritet, 82 %.

Varje kommun i Finland har rätt att skylta på majoritetsspråket. Därför blev det krångligt att komma hit. Salo norr om Ekenäs skriver på finska. Då heter denna metropol plötsligt Tammisaari på vägskyltarna. Vips hade jag och min kompis Peter F kört bort oss.

Salo är för övrigt inte värt mer än att stanna och tanka eller att ta en korv.

I Ekenäs vandrade vi runt och passade på att träffa den lokala förmågan Pigge Svenskberg. Södra Finlands största "trubadur", i alla fall i hans ögon och våra så klart.

Bland alla idylliska trähus och gränder med sina plank och prunkande grönska letade vi efter honom. Till slut kom ett tips att Pigge Svenskberg skulle uppträda på den lokala pensionärsföreningen.

Där hamnade vi bland tanter och gubbar som drack kaffe och åt kakor. Samtalsämnet var Finlands övergång till Euro. De flesta saknade sin mark. Allt hade blivit dyrare efter införandet av den nya valutan.

Pigge dök upp och drog några låtar till den trogna publikens jubel. Vi skulle vidare ner till Hangö och hade lite bråttom. Mötet blev därför kort. Kompisen överlämnade en skiva med sina låtar till trubaduren.

Nu stod andra saker på agendan, ut till Nylands brigad i Dragsvik skulle vi, eftersom jag var nyfiken på detta militärfäste.

Det har träffats en och annan finlandssvensk på båtarna över till Finland. Alla har gjort sin värnplikt där. På Finlands enda svenskspråkiga regemente.

Nedan syns jag pekandes på platsen.

Mötet med de finska militärerna blev kort. Vi svängde in på området med polarens slitna Volvo 240. Vakten stirrade "hotfullt"på oss. Det räckte. Snabbt tillbaka till Ekenäs och vidare mot Hangö.

Nylands brigad bildades 1636 på initiativ av Gustav II Adolf. Regementet deltog i många krig och erövringar. Man fanns med i Poltava 1709. Deras två bataljoner hamnade i krigsfångenskap.

Året efter kom det nyuppsatta manskapet att delta i försvaret av Riga. Återigen fick de kapitulera och gå i fångenskap. Regementet var alltid lojalt mot det svenska riket.

I Finska kriget fick man äntligen chansen att utmärka sig. Soldaterna deltog i segern vid slaget om Siikajoki. Efter kriget 1808-09 upplöstes regementet och återupprättades i det Finska inbördeskriget 1918.

Brigadens fana har Nylands grevliga vapen på blå botten med gula pfalziska eldtungor.

I området har det en gång i tiden legat ett mentalsjukhus. Det skojades om att det var Nylands tredje bataljon.

Berättar man denna skröna för en finlandssvensk blir de imponerade.

Mvh Fredrik

www.mil.fi/merivoimat/joukut/uudpr/index_sv.dsp/

Sanningens mun i Rom.

Efter att ha sett många av Roms sevärdheter, stod turen till att besöka sanningens mun. Ett litet monument i en kyrka strax söder om Forum Romanum. Det var jag som tryckte på att gruppen skulle dit. Det var dags för mer kultur och historia.

På italienska heter den La Bocca della Verita och är en antik marmorplatta, 1.75 meter i diameter med en skulpterad mask som kan beskådas i förhallen till kyrkan Santa Maria in Cosemedin.

Legenden säger att besökaren som sticker in handen i munnen får den avbiten om personen har ljugit under ed. I Sverige är 48 % av de dömda för mened av kvinnligt kön. Vilket innebär att mened är det brott där kvinnor är mest representerade.

Nu skulle undertecknad syna gruppen och se om det fanns några illojala medborgare i sällskapet. Den enda jag litade på var kusinen Jonas.

Efter att ha åkt tunnelbana och traskat över det antika Circus Maximus, som var Roms största hästkapplöpningsbana, kom vi fram.

Det var fullt med turister som ville testa sitt mod genom att sticka in handen i munnen. Min jobbarkompis Sten såg svettig och ansträngd ut. Är han månne en storljugare?

Nu gällde det att samla ihop gruppen. Ingen skulle smita undan. Inte ens min skötsamme kusin Jonas.

En efter en stoppade in handen och gänget klarade provet, vilket jag inte trodde från början. Det var bara Hasse som vägrade. Men vi litade på honom i alla fall, eftersom Hasse är journalist.

Det kändes skönt att veta att man inte omgavs sig med storljugare.

En som "misslyckades" var Gregory Peck (1916-2003) som testade sitt mod i den klassiska filmen, En prinsessa på vift. Där han är en amerikansk journalist som visar Rom för en kunglighet på rymmen spelad av Audrey Hepburn (1929-93).

En film jag rekommenderar alla att se innan sitt besök i Rom.

Mvh Fredrik med båda händerna kvar.

www.dpsusa.com/bocca_verita_history.shtml

Europas vackraste bro finns i Tjeckien.

På den medeltida Karlsbron trängs människor vid alla årstider, väderlekar och klockslag. Hela bron som kantas av barockstatyer är Prags mest kända turistmål.

Tidigt på morgonen börjar gatuförsäljarna göra i ordning sina stånd. Många av dessa hårdkokta företagare står där i ur och skur året om, stärkta av otaliga muggar hett kaffe.

Under varma sommardagar dignar bron under tusentals beundrande besökare. Man har fri sikt över Prag, med slottet på en sidan och på den andra syns gamla staden med en skog av kyrkspiror och torn.

Tittar man söderut, ser man Vltavas broar försvinna i soldiset.

Tyvärr är floden fortfarande en av Europas skitigaste. Den fungerade som stadens kloak under kommunisttiden.

Med pengar från EU har Prag idag påbörjat byggandet av ett fungerande avloppsystem.

Brobygget påbörjades 1357 på order av Karl IV (1316-78) som även tvingade bönderna i trakten att leverera ägg som blandades i murbruket. Detta för att göra konstruktionen starkare.

Det är under dennes tid som Prag växer till sig och blir en av de största och rikaste städerna i Centraleuropa.

Speciellt när Karl IV blir vald till kejsare av Tysk-romerska riket.

Flertal av statyerna kom på plats i slutet av 1600-talet. Många har vittrat svårt och flyttats för att skyddas mot luftföroreningarna. Idag är alla skulpturer ersatta med kopior.

Mitt på bron står den enda bronsstatyn. Klappas hunden på sockeln, kommer man enligt legenden att återse Prag.

Det vill jag göra. Se bild ovan.

Det berömda trettioåriga kriget fick sin startpunkt i Prag och kom även att avslutas här. Kriget befäste Sverige som norra Europas stormakt. I fredsförhandlingarna som pågick under flera år, tog svenskarna en sista chans att försöka inta Prag, som hade klarat sig från att plundras.

Fältmarskalk Christoffer Köningsmarck (1600-63) intogs lillsidan, där slottet ligger. Här fanns böcker, tavlor, statyer och annat krigsbyte.

Sverige tog sitt största byte någonsin. Bara fältherren Wrangel tog fem vagnslaster med värdesaker till sitt nybygge Skokloster, som höll på att inredas.

Drottning Kristina fick 700 målningar och Europas största myntsamling. Även en struts och ett lejon ingick i bytet. Ner kom också Karl X Gustav som fortfarande bara var tronarvinge med trupper.

Ännu mer kapital fanns på andra sidan.

Nu beordrades stormning, men invånarna mötte de svenska soldaterna på bron och hårda strider utkämpades. Katolska studenter och stadens judar stod för motståndet. Svenska armén retirerade. Men de var nöjda i alla fall, eftersom man hade plundrat kejsardömet Österrikes skattkammare.

Freden slöts några dagar tidigare. Med den tidens kommunikationsnät kunde viktiga beslut ta veckor innan det nådde befälhavarna.

Ute på Drottningholm kan du ta del av krigsbytet. Många statyer i parken kommer från plundringståget. Främst från Wallensteins berömda palats.

Christoffer Köningsmarcks son Otto blev även han officer i svenska riket. Han deltog i det skånska kriget 1675-79.

Senare gick mannen i ventiansk tjänst. Otto Köningsmarck har gjort sig ryktbar då han vid belägringen av Aten riktade kanoneld mot Parthenon. Försvararna hade ett krutförråd i byggnaden som sprang i luften.

Stora delar av templet förstördes och fick det utseendet som byggnaden har idag.

Går du till Karlsbron tidigt en vardagsmorgon, kan man ha tur att få bron för sig själv en stund.

Mvh Fredrik

http://www.charlesbridgemuseum.com/

Krigshamnen i Liepaja.

Norr om Liepaja ligger den ökända krigshamnen Karosta. Konstruerad under åren 1890-1906 på order av tsar Alexander III. Området skulle vara basen för imperiets östersjöflotta.

Läget är strategiskt och hamnen är isfri. Vilket det inte är i Finska viken. Örlogsstaden var en självständig stadsdel med egna skolor, kyrkor, avloppssystem samt elverk.

Den tsarryska flottans officerare var ofta välutbildade adelsmän. De såg till att Karosta byggdes med breda gator, stora parkeroch vackra hus.

Tyvärr är den miljön borta idag.

Ryssland ville satsa offensivt. Istället för att släppa in fienden på den ryska jorden och nötta ut dem till priset av enorma förluster av människor och förstörd infrastruktur.

Nu skulle de istället slå ut motståndaren innan.

Runt om i Baltikum och Polen byggdes fästningar upp som skulle fungera som stödjepunkter för tsarens armé.

De ryska skeppen kunde patrullera ohotade i Östersjön. Sveriges flotta som konkurrent var ett minne blott.

När Lettland blev ockuperat av Sovjetunionen 1944 kom detta område med Liepaja att bli stängt för utlänningar. Ända fram till landets självständighet 1991.

Man blev hemmahamn för 14:e ubåtsskvadronen i sovjetiska östersjöflottan, med 16 ubåtar.

Inom området finns rester av underjordiska lager för kärnstridsspetsar och fullt med mystiska vägar och rivna byggnader. Ryssarna försökte förhandla med letterna om att få ha kvar basen, men det klingar dåligt i landets historia.

Lettland ville inte under några omständigheter ha utländska trupper på sin mark. Så 1994 fick Ryssland lämna basen.

Som tack slog man sönder hela infrastrukturen i hamnen.

Kvar lämnades många ryssar som hade bott i generationer i Lettland. Men som ändå inte kände någon förankring med sina övriga landsmän. Här uppe bor de i slitna hyreslänger, övergivna med känslan av stor rotlöshet.

Mitt inne i bland alla fula byggnader sticker den vackra ortodoxa kyrkan upp. Den användes som förråd under Sovjettiden, men är numera en fungerande helgedom igen.

Jag och kompisen Enrico körde runt i Karosta i en timme. Det kändes inte så tryggt att stanna och lämna bilen för en promenad. Så vi cirkulerade runt och fick oss en liten nutidshistorielektion från fordonet istället.

Folket såg så där glåmiga och bleka ut som många föreställer sig det vara i öst. Paldiski i Estland och orten påminner väldigt mycket om varandra. Det mesta är eftersatt och förfallet.

Gatorna är fulla med hål och vid planken hänger ungdomarna och sniffar lim. De flesta iklädda stentvättad jeansjacka och adidasbralla. Inne på bakgårdarna står rostiga bilar.

När mörkret faller ska denna plats undvikas.

Efter att ha åkt över den skrangliga bron som skiljer flottbasen från övriga staden kändes det som en befrielse. Inte för att Liepaja är någon skönhet heller, men det är i alla fall en fungerande stad.

Jag har tidigare skrivit om Liepaja. Staden hade charm, men det tog lite tid att hitta den.

Mvh Fredrik

www.karosta.tv/

Tempeldalen i Agrigento.

Om det inte vore för Agrigentos magnifika tempel, så hade inte hälften av Siciliens besökare brytt sig om att utforska regionen. De centrala och södra delarna av ön har alltid ansetts avlägsna, lite farliga och ett fäste för laglösa.

Agrigento är höjdpunkten på många turisters besök och dess status, historia och antika helgedomar gör orten till en av Italiens mest intressanta platser.

Nedanför staden ligger tempeldalen. Över de gula buskarna och olivträden reser sig tio stycken tempel från 500 och 400-talen f.Kr.

Endast ruiner efter dessa grekiska byggnader återstår. Den troliga orsaken till förstörelsen är en kombination av jordbävningar och kristnas iver att riva dem. Katolska kyrkan ville inte ha några konkurrenter om människans gudstro.

Ett tempel är relativt välbevarat. Det byggdes om till en kyrka på 500-talet.

Idag ligger ruinerna mitt i ett fält av blommor och träd. Massor av nyfikna besökare utforskar och petar på stenarna. Eller gör som vi, poserar framför dem.

Sicilien var en del av Magna Graecia, de grekiska kolonierna. När landets befolkningen växte på 700-talet f.Kr blev det brist på mark. De styrande i Aten började uppmuntra utvandring. Södra Italien och Sicilien koloniseras av grekerna som grundade många städer här.

Agrigento bytte ägare från greker till kartager. År 21o f.Kr tog romarna hela ön. Sicilien blev den första utländska provinsen att lyda under romersk lag.

Med åren skiftade befolkningen. Kejsaren beslöt att pensionerade soldater skulle slå sig ner på ön med sina familjer och odla vete.

Ett av templen skulle ha blivit antikens största om det hade färdigställts. På byggnaden skulle det resas 38 atlantes, manstatyer som var gigantiska. En av dem syns ovan.

Men krig och missväxt kom i vägen.

En del helgedomar har blivit förskönade. En engelsman dök upp här i slutet av 1800-talet. Denne Mr Hardcastle betalade stora pengar till ortsbefolkningen att resa de fallna kolonnerna. På en av bilderna ovan syns hans tilltag bakom ryggen på en poserande Björn.

På 1930-talet ändrade Mussolinis stadens namn från Grigenti till dagens. Alla ortsnamn på Sicilien som påminde om grekiska fick latinska namn.

Vägen ner hit går genom de centrala delarna av ön på en motorväg upphöjd på pelare. Under den växer de böljande vetefälten, ett arv från Romarriket.

Landskapet ser ut som en tavla.

Många italienare retar sig på att det är gratis att åka på provinsens motorvägar. Men Siciliens regering har prioriterat detta, när det är stora avstånd mellan städerna. Myndigheten vill få de olika regionerna att integreras.

Ön har ett utmärkt vägnät.

Mvh Fredrik

http://www.valleyofthetemples.com/