Katarinapalatset i Tsarskoje Selo.

Katarinapalatset ligger i Tsarskoje Selo, en ort cirka 25 kilometer söder om Sankt Petersburg. Residenset härstammar från 1717, då en arkitekt fick i uppdrag att rita ett sommarpalats åt Katarina I (1684-1727) som var Peter den stores gemål.

Hon sägs komma från en fattig livlänsk familj och blev gift med en svensk soldat. Historiker placerar hennes ursprung i dagens Jekabpils i Lettland.

En stad som undertecknad har tillbringat några aktiva timmar i, sökandes efter en internetuppkoppling samt ätandes en seg köttbit.

Efter att ha blivit tagen som krigsbyte av en rysk officer, och via omvägar blivit älskarinna åt tsaren, gifte dem sig 1713.

Katarina I blev Rysslands första kvinnliga tsar, när han dog 1725. En annan intressant historia är att dottern Anna blev gift med Karl XII:s systerson Karl Fredrik av Holstein-Gottorp (1700-39).

När Katarina I dog efterträdes hon av Peter den stores son från första äktenskapet, som regerade i endast några år. Nu blev hennes andra dotter Elisabeth I ny härskare över Ryssland.

Den nya tsaritsan river slottet och låter den berömda arkitekten Bartolomeo Rastrelli bygga ett ännu pampigare sommarhus.

Bilden ovan visar en annan Katarina, nämligen den mest kända, Katarina den stora (1729-96). Det är hon som många förknippar med detta ställe.

Men regenten avskydde palatset, och tyckte att utformningen kändes gammalmodig.

Katarina den stora, var en tysk prinsessa som ingick äktenskap med Peter III, son till Karl Fredrik och Anna. Tsaren dog efter mystiska omständigheter och då klev frugan upp på tronen.

Katarina den stora var kusin med Gustav III.

Men de var inte särskilt förtjusa i varandra. Hon tyckte att han var en fjant, en uppblåst teaterapa som inte kunde slåss. Mellan åren 1788-90 utkämpade de ett krig mot varandra.

Ingen segrare kunde dock utropas. Fred slöts med oförändrade gränser.

Sonen till Gustav III var på en misslyckad friaresa till Sankt Petersburg.

Dumstolt vägrade Gustav IV Adolf att tillåta den ryska prinsessan behålla sin tro privat. Därmed stöp förhandlingen, och en irriterade kung red hem i vredesmod.

Ryssarna kände sig förödmjukade.

Det blev ingen bal på Katarinapalatset för att fira förlovningen. Resten av 1800-talet användes slottet sporadiskt av de kungliga.

Efter revolutionen 1905 bodde Nikolaj II och hans familj här mer eller mindre permanent. Palatset blev även deras fängelse 1917, innan familjen flyttades långt bort i Ural där alla blev avrättade.

Området intogs i september 1941 av tyskarna. Residenset användes som fältsjukhus. När nazisterna drevs bort tre år senare, var hela slottet ödelagt.

Sovjetunionen la ner enorma summor i att återställa det i sitt forna skick. Kommunisterna ansåg att området var av stor betydelse för landets historia.

Nedan syns jag i balsalen, där festerna hölls.

Väggarna är klädda med speglar. Funktionen med det, är att skapa en illusion att salongen ser större ut.

Ett typiskt 1700-tals knep.

Det mest berömda rummet, är Bärnstenssalen. Se bild ovan.

En gåva från Fredrik den store av Preussen. Peter I hade sett prakten i Berlins stadslott och blivit helt betagen. Kungen lät då montera ner allt och skänkte det till tsaren.

Inredningen försvann i andra världskriget. Dekoren hade en kort period varit utställt i Köningsberg. Men efter förevisningen är dess öde okänt.

En del föremål har dykt upp på vissa mindre nogräknade auktioner.

Vid Sankt Petersburgs 300-års jubileum, tog tyska staten notan för kostnaden att återställa salen.

Ett arbete som tog 24 år att utföra mellan åren 1979-2003.

I slottets omgivning brer en enorm trädgård ut sig, som ritades av skotten James Cameron på uppdrag av Katarina den stora.

Eftersom nästan all tid gick åt till besöket inne i byggnaden, där vår svenskspråkiga guide körde på i full fart, så hann vi inte att vandra runt i den vackra barockparken.

Denna kvinnliga reseledare höll hårt på den sovjetiska historiebeskrivningen, och vägrade att svara på kritiska frågor.

Hennes svenska var felfri, men ciceronen saknade total insikt i den svenska kulturen.

Alla i gruppen var irriterade på henne. Tyvärr fick man dras med guiden under hela vistelsen i Sankt Petersburg.

Ska undertecknad sammanfatta sin korta visit i Tsarskoje Selo, så får det bli med det klyschiga ordet fantastiskt. För så är det enligt mig.

Ryssland är fantastiskt och i synnerhet Katarinapalatset. Sen att det oerhört byråkratiskt och att språkförbristningen är stor. Men det är en annan femma.

Hoppas att du läsare förstod alla släktförhållande mellan de ryska tsarerna och det svenska kungahuset.

Mvh Fredrik

http://www.eng.tzar.rus/

Djemaa el Fna i Marrakech.

Att Marocko fått sitt namn från Marrakech säger något om hur viktig staden har varit.

Under två sekel var berbersamhället knytpunkten i ett stort rike, där vägarna mötes från Atlanten och Sahara.

Innanför murarna kan man skåda fantastiska byggnadsverk. Palats efter palats radas upp mellan de smala gatorna.

Fransmännen byggde ut staden under sin tid när området var ett protektorat. Idag är Marrakech inte så inflytelserik längre, men är däremot en betydelsefull turiststad.

Detta blogginlägg ska handla om stadens mest mytomspunna plats, nämligen kungarnas torg, Djemaa el Fna.

I flera hundra år har detta unika torg varit Marrakechs centrum. Det är egentligen bara en oregelbunden öppen plats.

Ändå söker sig alla hit.

Djemaa el Fna har ett makabert förflutet.

Fram till 1800-talet var det här man halshögg dödsdömda fångar. Sedan saltades huvudena och hängdes upp på stadsporten till allmän beskådan. Man använde även stället till att hålla spektakulära rättegångarna.

På förmiddagen är det en stor marknadsplats, där besökaren kan inhandla frukt och sötsaker.

När skymningen kommer börjar de livligaste timmarna på torget.

Allt förvandlas till en stor utomhusteater, där musiker, dansare, ormtjusare och spågubbar underhåller åskådarna.

Det finns också sagoberättare och lärda män som hjälper analfabeter att skriva brev till myndigheter och släktingar. Även tandläkare hittar en utkomst här.

Luften fylls med oset från grillat kött och doften av kryddor. Hela atmosfären förstärks av all musik från trummor och blåsinstrument.

Torget blir som en egen organism som pulserar, låter och luktar.

Kvällen som tillbringades här med Karim och hans fru var verkligen en upplevelse. En rolig episod var när kompisen bjöd en gammal man på musslor, och den tacksamhet gubben visade.

Sällan har jag sett ett sånt vackert leende från en tandlös herre.

Minns inte hur många timmar som besöket på Djemaa el Fna varade, men tiden bara stack iväg. Vi skulle vidare dagen efter, upp i Atlasberget och sedan ut i öknen.

Detta är en plats jag gärna skulle vilja återse.

Alfred Hitchcock var i Marrakech 1954 och spelade in scener till filmen, Mannen som visste för mycket. Torget har en central plats i berättelsen, där ett mord sker.

Själva inspelningen var jobbig, för den koruplenta regissören. Han blev tvungen och gå i både shorts och kortärmad skjorta, vilket Alfred Hitchcock hatade.

Annars var mannen alltid iförd en kostym oavsett väder. Men här fick han böja sig för hettan. Däremot uppskattade Alfred Hitchcock det marockanska köket.

Regissörens noggrannhet ställde till det lite, när ramadan var på intågande och folkets tålamod började tryta.

Till slut, efter alla omtagningar blev mästerfilmaren nöjd och sällskapet fortsatte vidare till London där resten av rullen spelades in.

Filmen är klart sevärd.

Mvh Fredrik

www.marrakech.uk.com/

Heliga gravens kyrka i Jerusalem.

Heliga gravens kyrka i Jerusalem är kristendomens viktigaste plats. Första basilikan uppfördes av den romerska kejsaren Konstantin på 300-talet. Det var modern Helena som övertalade sonen att helga gud.

Först blev den förstörd av perserna på 600-talet, men det var när kalifen Hakim rev kyrkan 1009, som det blev en våldsam reaktion.

Med en viss fördröjning därimellan.

Påven Urban II tog händelsen som förevändning i ett tal år 1095, att mana alla rättrogna att ta till vapen och försvara de kristna platserna. Episoden blev upprinnelsen till korstågen.

Riddarna intog Jerusalem 1099 och slaktade alla muslimska invånare. Med donationer från Europa byggdes den sakrala byggnaden upp, men även ut.

Tanken var att basilikan skulle bli den största helgedomen i världen. Mycket av pengarna som samlades in förskingrades tyvärr.

Detta kristendomens tempel blev sedan förstört i en eldsvåda 1808 och en jordbävning 1927 skadade byggnaden svårt.

Efter omfattande reparationer har den fått sitt nuvarande utseende och har klarat sig från alla krig som har svept över regionen under 1900-talet.

Den blev aldrig världens största kyrka, men den är Jerusalems största.

Alltid något.

Denna sammansatta kyrka, byggd runt den förmodade platsen för Jesus korsfästelse, begravning och återuppståndelse är som sagt tidigare kristendomens viktigaste plats.

Det märks när man är inne här, nästan alla besökare såg tagna ut.

De sista fem av de fjorton anhalterna på via Dolorosa inträffade i byggnaden. Namnet betyder smärtornas väg på latin och är sträckan Jesus gick med sitt kors till Golgata.

Kullen som profeten korsfästes på. Golgata är det grekiska ordet för dödskalle. Bergsknallens utformning sägs ha liknat ett kranie.

Nedan listan på de fem sista stationerna på via Dolorosa.

X - Jesus berövas sina kläder.

XI - Jesus spikas fast på korset.

XII- Jesus dör på korset.

XIII - Jesus kropp tas ner från korset.

XIV - Jesus gravläggning.

På grund av tvister gällande äganderätten bland alla kristna samfund, finns ett dekret utfärdat 1852 av osmanerna.

Avtalet är ett status quo, ett oförändrat tillstånd.

Turkarna tänkte först spela ut de olika församlingarna mot varandra, men kom till insikt att det är bättre med lugn och ro.

Man delar lika på förvaltarskapet mellan de armeniska, grekiska, koptiska, romersk-katolska samt den syrianska kyrkan.

Vi protestanter glömdes bort.

Varje dag låser en muslimsk nyckelförvaltare upp kyrkan, i egenskap av neutral medlare.

Denna uppgift har gått i arv i samma familj under generationer.

Undertecknad hade turen att komma in i graven. Det är alltid långa köer och när folk väl träder in, så är det svårt att få ut dem. Bilderna ovan visar kapellet.

Flera munkar står och övervakar det hela och kör ut besökarna om de är inne för länge i vilostaden.

Jag och en polack blev kvar ofrivilligt en lång stund, när oljelampan slocknade och behövdes fyllas på med nytt bränsle. I det skymande rummet satt vi, och en munk höll nogsamt sin blick på oss.

Jag betrakade platsen ur ett historisk perspektiv, medan polacken var alldeles salig och rabblade olika religiösa ramsor. Men visst blev även jag tagen av ställets betydelse.

Men undertecknad höll ihop sig och var framför allt tyst.

Utanför växte raden med människor som ville se sin frälsares sista viloplats. Folk ville också bikta sig och söka förlåtelse och tröst inne i kyrkan.

Författaren Heinrich Heine satte aldrig sin fot här och när man läser mannens citat nedan förstår vi varför.

"Naturligtvis kommer gud att förlåta mig. Det är hans yrke"

När lampan lös igen, kastade den sura munken ut oss.

Idag är graven klädd i marmor, eftersom kalifen också beordrade soldaterna att hugga bort all sten. Hela klippan skulle bort.

Nedan syns en bild av heliga Birgitta (1303-73), Sveriges enda katolska helgon som är erkänd av påvarna i Rom.

Hon gjorde en pilgrimsfärd hit via Cypern 1372.

Redan vid färdens början, omkom en av sönerna i södra Italien.

Sällskapet led två skeppsbrott innan de slutligen kom fram till kyrkan, den 12 maj 1372. Detta var Birgittas största upplevelse och en son blev symboliskt dubbad till riddare av den heliga graven.

Hon fick även flera religiösa uppenbarelser här. Med på resan var två döttrar och en son. Palestina plågades av en hemsk värmebölja som tog hårt på det blivande helgonets hälsa. Trots hög feber genomförde hon vandringen längs via Dolorosa. Kvinnan köpte som alla andra pilgrimer mängder med religiösa souvenirer

Besöket i det heliga landet varade i 6 månader. Året efter dör Birgitta i Rom och hennes ben förs till Vadstena.

Den avsatte kungen, Gustav IV Adolf ville bilda en religiös och fredlig riddarorder, men fick avslag av turkarna att komma till Jerusalem.

Sultanen ville inte låta dem besöka den heliga staden.

Deras fartyg kryssade ett tag i den grekiska övärlden. Men efter ett tag tröttnade hans medlemmar och de övergav kungen.

Gustav IV Adolf for tillbaka till sitt nya hemland, Schweiz.

Säkert låg Sveriges nya regim bakom beslutet.

Kung Sigismund tog med sig relikerna av helgonet till Krakow när han flydde Sverige i all hast 1599. Birgittas ben återbördades till Vadstena av Karl X Gustav, när den gamla polska huvudstaden intogs i oktober 1655.

Relikskrinet staplades tillsammans med annat krigsbyte. Totalt fyllde godset hundra vagnar.

Allt fördes upp till Sverige.

Amen Fredrik

www.sacred-destinations.com/israel/jerusalem-church-of-holy-sepulchre/

Smaka på Calvados i Calvados.

Ett av landskapen i Normandie heter Calvados.

Där framställs den goda spritdrycken med samma namn. Basen i tillverkningen är regionens alla äpplen.

I en riktig välsmakande Calvados kan man finna spår av över 40 olika äppelsorter.

Fransmännen dricker den gärna till kaffet med en isbit i glaset.

Med en alkoholstyrka på över 50 % tar drycken udden av den hårda vintern här. Det är i alla fall en av folkets förevändningar för att få chansen att dricka den med gott samvete.

Oftast avslutar man måltiden med en Calvados, eller så tas spriten under den normandiska pausen.

Traditionellt består en middag av fyra rätter och förr bröt man av efter den andra serveringen och tog en sup, för att bättra på matsmältningen så att mer kunde fås ner i magen.

Calvados tillverkas genom destillation av cider och lagras i tunnor innan den buteljeras.

Först förvaras vätskan i nya ekfat i ett år, sedan i äldre fat, som ger drycken sin karaktäristiska smak.

Står det Vielle Reserve eller VSOP på etiketten, så har spriten lagrats i fem år.

Blandas Calvados med cider så får man aperitifdrycken Pommeau.

Min pappa och jag befann oss i Normandie. Fälten är verkligen fyllda med äppelträd. Överallt ses dessa frukter blomma.

När man besöker detta landskap så brukar turisten för eller senare hamnar på någon spritfabrik eller ciderié.

Vi hamnade på båda.

Nu över till regionens andra storsäljare, nämligen den goda och torra cidern.

En jäst alkohol dryck som även den är gjord på äpplen. Engelsmännen dricker mest cider per capita. Men deras dryck är den söta varianten, samma som vi tillverkar i Sverige.

I Frankrike är kvalitén högre och cidern tappas på glasflaska med kork.

Ett flertal buteljer köptes hem av undertecknad. Här nere kan du gå in på en bensinmack, och ha hur många sorter som helst att välja på.

Idag kan man inhandla den franska varianten på de flesta systembolagen.

Vi smakade ofta på Normandies goda drycker, och jag rekommenderar mina läsare att göra detsamma.

Hej svejs Fredrik

http://www.calvadosbook.com/

Knäfallet i Warszawa.

Vid andra världskrigets utbrott bodde ungefär 350.000 judar i Warszawa. Endast New York hade fler judiska invånare. När kriget var över fanns bara ett par tusen kvar i livet.

I mars 1940 inrättade nazisterna det ökända gettot, som inrymdes på 73 av stadens 1.800 gator. Tilldelningen av mat var minimal, och redan efter ett år hade 100.000 människor dött av svält.

Men folket dog inte i tillräcklig snabb takt, och tyskarna började därför att deportera judarna till förintelseläger österut.

I detta kaos, reser sig många av de kvarvarnade invånarna och gör uppror. I april 1943 bryter det ut och de dåligt utrustade kämparna håller de tyska elitstyrkorna med sina ukrainska hantlangare stången i över en månads tid.

Rent objektivt var upproret ett fiasko, då över 56.000 judar dog och endast 18 SS-soldater fick plikta med sina liv.

Men moraliskt är denna händelse av stor betydelse, när man valde att offra sina liv i kampen mot ondskan. Att välja sitt eget öde, om ens det "bara" gäller hur man avslutar sitt liv, är av oändlig betydelse.

Ledaren Mordechaj Anielewicz (1919-43) tog sitt liv hellre än att överlämna sig till fienden.

Det forna gettot är idag ett modernt område fullt med tråkiga bostadslängor. Alla byggnader raserades, eller förstördes senare i slutskede av kriget. Här och var finns några minnesmärken över människorna som levde där.

Är besökaren medveten om kvarterens sorgliga öden, så inser man hur mycket historia som dessa gator bär. Inte bara folkets tragedier utan även de framgångar som minoriteten uppnådde. Det har fötts en och annan nobelpristagare här.

Idag har Warszawa en liten judisk spillra på 2.000 individer.

Bilderna ovan visar det monument som är rest till att ära gettohjältarna. Skulptören var själv av judisk börd och född i staden, men överlevde tack vare att han flydde över till den sovjetiska zonen 1939.

Konstnären fick i uppdrag att skapa ett minnesmärke över händelsen, och på årsdagen den 19 april 1948 invigdes det.

Stenen var svensk granit, inköpt på order av Adolf Hitler, för att användas till att bygga ett nazistiskt segermonument i Warszawa.

Men historien ville annat.

Skönt för oss svenskar också, att den kom till nytta och hedrade rätt sak.

Den 7 december 1970 kom Willy Brandt(1913-92) till platsen. Som tysk förbundskansler och ledare för det socialdemokratiska partiet, hade han drivit igenom ett bekräftande av Polens gränser, ett närmande till DDR, och att inte förglömma erkännandet av Sovjetunionen.

Avtalet skulle skrivas under i Warszawa. Fördraget bar stadens namn.

Framförallt skulle handel främjas och östtyskarna skulle få krediter. Genom att öka välståndet i polisstaten DDR, trodde förbundskanslern att människorna skulle kräva reformer.

Politiken var omstridd på hemmaplan, även USA var irriterade. Få i allmänheten förstod förbundskanslerns agerande.

I Warzsawafördraget som undertecknades i det polska presidentpalatset den här dagen på förmiddagen, gjorde Tyskland slutligen avsteg från sin internationella rätt till sina forna områden i öster.

Territorier som tillföll Polen och Sovjetunionen.

Därmed förlorade över 15 miljoner tyskar sin lagliga grund till egendomar som de fick lämna i all hast i slutskedet av andra världskriget.

Många var rasande och besvikna.

Willy Brandt skulle också som en god gest lägga ner en krans vid gettomonumentet.

Han hade själv flytt kriget och levt som flykting i Norge och Sverige. Som oäkta son till en städerska i Lübeck fick han tidigt kämpa, och blev en övertygad socialist. Därmed en fiende till Nazistpartiet. Förbundskanslern visste sitt öde om han hade stannat kvar i landet.

Ingen skugga kunde falla över hans insatser i kriget.

Vid foten av detta granitminnesmärke, faller mannen spontant på knä och den berömda bilden ovan tas.

Enligt förbundskanslern skedde det bara, eller som han svarade på frågan från journalisterna.

"Unter det Last der jüngsten Geschichte tat ich, was Menschen tun, wenn die Worte versagen. So gedachte ich Millionen Ermordter"

Fritt översatt på svenska blir det som följer:

"Under tyngden av den närliggande historien, gjorde jag vad varje människa skulle ha gjort när man inte finner orden. På detta sätt hedrade jag miljoner mördade människor"

Willy Brandt fick Nobels fredspris 1971 för sin avspänningspolitik. Några år senare fick han avgå.

På andra ändan av området finns en plats som bär politikerns namn. Se nedan.

I Björkhagen i Stockholm finns en park som är uppkallad efter Willy Brandt. Där i närheten bodde mannen under sin exil från Tyskland.

Den ligger i närheten av Hammarbyhöjdens tunnelbanestation.

Här finns även en staty av förbundskanslern, en gåva från det Socialdemokratiska partiet i Stockholm.

Invigningen skedde 2007 och närvarande var förre statsministern Ingvar Carlsson.

Mvh Fredrik

www.nobelprize.org/nobel_prizes/peace/laureates/1971/brandt-cv.html/