lördag 1 januari 2011

Ruinstaden Butrinti i Albanien.


Butrinti är en arkeologisk fyndplats i södra Albanien.
Staden har varit bebodd i nästan 3.000 år, men övergavs under medeltiden. Butrinti var ursprungligen en grekisk bosättning.
Rom tog kontrollen över territoriet 167 f.Kr.
Ceasar ville göra staden till en soldatkoloni, men senaten stoppade planerna.
På 200-talet förstördes samhället i en jordbävning.
Kristendomen kom på 500-talet och Butrinti blev ett biskopssäte.
Efter århundraden av strider köpte Venedig landskapet 1386. När riket kollapsade fyllde turkarna maktvakumet tills Albanien blev självständigt 1912.
Det finns en mängd olika byggnader, de äldsta är från 800-talet f.Kr.
På platsen finns en välbevarad teater, flera badhus, en stadsmur från 400-talet f.Kr samt en bysantinsk basilika med ett nästan intakt mosaikgolv.
Bilden nedan syns undertecknad sittandes på teatern, som kunde rymma 2.500 åskådare.

De första utgrävningarna gjordes av ett team från Italien, som skickades hit av Mussolini.
Då Albanien var ockuperat av samma land under andra världskriget, fick arkelogerna än större prioritet.
Allt handlade om att befästa Italiens historiska rätt till området.
Envar Hoxha (1908-85) förbjöd allt grävande när kommunisterna tog makten.
Innan Nikita Chrusjtjov (1894-1971) kom på statsbesök 1959 hade sträckan som går från Saranda asfalterats och breddats.
Vägstumpen var Albaniens bästa trafikled.
Den sovjetiska ledaren föreslog att trakten borde förvandlas till en ubåtsbas, men erbjudandet avslogs.


Undertecknad kom med färja från Korfu till hamnstaden Saranda, där bussar stod och väntade på oss.
Sällan gör sig den forna diktatorn mer påmind än på slättlandet på vägen tillbaka till Saranda. Här är fältet närmast pepprade med rader av små enmansbunkrar.
När hela världen utanför var ond och sågs som ett hot mot Albanien, tvingades folket bygga minst 300.000 små bunkrar för landets försvar.
Ett enormt resursslöseri som förvandlades till en turistattraktion eller i bästa fall till förrådsbodar.
Efter besöket i Butrinti fick sällskapet äta på samma restaurang som Envar Hoxha och Nikita Chrusjtjov hade gjort.
Om det ska jag berätta en annan gång.
Det var en ganska märklig upplevelse.
Mvh Fredrik
www.butrinti.com/

James Bonds ö i Thailand.


Ett besök till James Bonds ö stod på agendan.
Holmen ligger i en nationalpark och kan endast nås med båt.
Det smaragdgröna Andamanhavet leder oss till Khao Phing Kan, som är dess thailändska namn.
De flesta kalkstensöarna är obebodda.
En del reser sig närmare 300 meter lodrätt upp ur havet. Täckta med buskar och på vissa ställen har vattnet eroderat tunnlar genom klipporna.
På de öar som har samhällen lever en muslimsk minoritet. Folket har på senare år kommit på kant med buddiska Thailand.
Lunch ingick i resans pris och åts i en av deras byar.
Byggnationen står på pålar och ursprungligen var man nomadfiskare.
Bland plankorna och det pittoreska livet sticker TV-antenner upp från skjulen, ett tecken på det välstånd turismen ändå har skapat.
I början av 2000-talet utbröt oroligheter, och utlänningar fick inte vistas i nationalparken. Men nuförtiden ska det vara lugnt igen.
Alla vill ju tjäna pengar på oss turister.


I och med att filmen Mannen med den gyllene pistolen spelades in här, kom lyftet för regionen.
Från att ha varit en avkrok, blir Phuket en av landets rikaste provinser. Teamet bakom James Bond filmerna brukar försöka att hitta exotiska miljöer till sina filmer.
Inspelningen blev dock en mardröm, när infrastrukturen var kass och de flesta blev magsjuka. Hela produktionen var inhyst i en nerlagd bordell.
Ön används som skurken Scaramangas högkvarter och rullen avslutas med en duell mellan dem, där så klart James Bond går vinnande ur striden.
En av skurkens hantlangare är en dvärg som heter Nick Nack. I verkligheten sextrakaserade skådespelaren alla kvinnor och söp som en häst, trots sin litenhet.
Två som blev utsatta var svenskorna Maud Adams och Britt Ekland.
Mannen tog några år senare sitt liv.
Regissören och kameramännen flög ut med helikopter, medan alla andra, däribland Roger Moore fick åka båt till inspelningsplatsen.
Som stort Bondfan, rekommenderas filmen, kanske inte en av de bättre i serien, men helt klart sevärd.
Det är så klart extra roligt att se den, när man faktiskt har varit på platsen där mycket av handlingen utspelas.


Dessvärre präglas ön av alla souvenirförsäljare och massturism.
Det är många fartyg som anlöper, därför fylls holmen snabbt med besökare.
Myndigheterna tar ut en avgift från samtliga gäster som vill beträda området.
Vägrar du att betala, så får man vackert sitta kvar i båten.
Det bästa med utflykten var att uppleva det vackra landskapet med klipporna som sticker upp ur det gröna havet.
Mvh Fredrik
www.jamesbond.aj007.co.uk/james-bond-island-thailand

Zlatan dominerar som vanligt i Milano.


Inter är en av Italiens största fotbollsklubbar med 18 Serie A-ligatitlar, endast Juventus är bättre med 27 vinster.
Dock är Inter den enda klubben som alltid har spelat i förstadivisionen något de delade länge med just Juventus.
Men den föreningen blev tvångsnedflyttad till Serie B 2006, när det framkom att styrelsen hade mutat flera domare.
Förra året vann Inter sin första Champions League buckla.
Tyvärr är korruptionen ganska utbredd i italiensk fotboll.
De stora lagen får alltid fördelaktiga straffar och det är inte ovanligt med mycket tilläggstid om man ligger under på hemmaplan.
Länge var Serie A den största och populäraste ligan i Europa.
Hit kom stjärnorna och fotbollen var större än religionen. Men idag är det glest på stjärnor och arenorna gapar tomma på utebliven publik.
Pengarna är helt enkelt slut och intresset har svalnat.
Klubben bildades 1908 av schweiziska och italienska killar som lämnade AC Milan i protest, eftersom ledningen endast skulle tillåta inhemska spelare i fortsättningen.
Inters grundidé var att alla oavsett ras, religion eller ursprung skulle få delta.
Redan 1910 vann man sitt första mästerskap.
Sen har det bara rullat på.



Resans höjdpunkt var given på förhand.
Det var att åka ut till Giuseppe Meazza stadion och se Inter mot Bologna.
Biljetterna införskaffades via hotellet. Väldigt smidigt, bortsett från tidpunkten för leveransen av plåtarna.
Men det löste sig.
Lagets stora stjärna var Zlatan Ibrahimovic. Efter genombrottet i Malmö FF och några år i Ajax i Holland värvades han till Juventus sommaren 2004.
När klubben blev nerflyttad köpte Inter loss honom 2006.
Redan säsongen 2006/2007 vann laget ligan. Första gången sedan 1989.
Under sina tre år blev det lika många totalsegrar i Serie A.
Zlatan dominerade som sagt fotbollsarenan i Milano.stan var det hans tröjnummer som de flesta fansen bar.
Resan ut var lite krånglig, tunnelbana, spårvagn och en lång promenad gjorde att gänget slutligen nådde rymdskeppet.
För så ser stadion ut där den ståtar ute på en slätt i nordvästra förorten. Utanför stod hundratals med vagnar och bilar som sålde mat och dryck.
Atmosfären var inbjudande.
Kompisen Lennart hade som vanligt köpt en flagga.
Inne på arenan satt vi högst upp på ena långsidan.
Underhållet är rejält eftersatt, värst var toaletterna som stod i en klass för sig. Till och med de kommunala inrättningarna i Östeuropa håller högre klass. Märkligt att det var så nergånget.
På vår läktare satt mest turister.
Vi svenskar verkade vara den största gruppen tillsammans med japanerna.
Stämningen var rätt tam, Lennart stod för det mesta av livet på sektionen, när han troget viftade med sin flagga och skrek.
Hur gick det då?
Zlatan gjorde ett drömmål och var planens gigant.
Inter vann med 2-1.
Efter en kort sejour i FC Barcelona blev det återkomst till Milano hösten 2010, men nu spelar han för värsta rivalen AC Milan istället.



Största svenska stjärnan i Inter brukar de flesta betrakta att Lennart "Nacka" Skoglund (1929-75) var.
Han spelade nio år i klubben och vann två titlar med dem.
Som glad hammarbyare går jag förbi mannens staty ibland och hälsar på den vajande majskolven, som italienarna kallade honom.
Tyvärr dog Nacka ensam och pank i sin lägenhet på Katarina Bangatan 42 på Södermalm. Det var alkoholen som tog legendens liv.
I närheten står monumentet över framgångarna.
Zlatan dominerar som vanligt i Milano.
Det blir säkert en staty till honom också, men den lär nog resas i Malmö.
Mvh Fredrik
http://www.inter.it/

Lilla Kotor var en österrikisk flottbas.


Kotor ligger längst in i Europas sydligaste fjord och var i allians med Venedig mellan åren 1420 till 1797.
Innan dess hade man styrts av Kroatiska, Ungerska, Bosniska samt serbiska kungar.
Stadsstaten erbjöd sig att skydda invånarna från det Ottomanska riket, i gengäld fick Vendig fri tillgång till hamnen.
Tillsammans med Cetinje som undertecknad har berättat om tidigare, blev Kotor aldrig erövrad av turkarna, trots åtskilliga försök. Ett tag var man helt innerslutna när sultanens soldater hade ockuperat hela fjorden.
Beläggringarna avlöste varandra men staden höll alltid ut.
Kotor var Montenegros enda andningshål mot övriga världen och nyttjades som export- och importhamn.
Varorna lastades på åsnor som klättrade upp för de branta stigarna i berget. Frakten var tuff och tidskrävande.
Ett av alla dessa ting som togs den vägen var ett biljardbord som hade inköpts av Montenegros kung.
I gamla huvudstaden såg jag schabracket och minns guidens berättelse om transporten.
När undertecknad senare befann sig Kotor, kunde jag inte låta bli att titta upp på bergen och fantisera om de mödor biljardbordet måste ha skapat för de stackars djuren.
Det fanns också en stor flotta på över 300 fartyg.
Under fredstid seglade de över Medelhavet och sålde samt köpte varor med stor profit. Handelshus från staden var etablerade över hela Europa och Mellanöstern.
När krig uppstod ställde armadan om sig och blev en fruktad krigsmaskin.
Det sägs att det var dessa sjömän som räddade Venedigs flotta från undergång vid det stora sjöslaget i Lepanto 1571.
Drabbning då de europeiska länderna gemensamt slog ut de turkiska sjökrigskrafterna.
Efter slaget var Ottomanska riket storhet på haven över. Något som fick stora konsekvenser för Balkan.
Nu la turkarna alla sina resurser på att istället erövra landområden.
Österrike tog området och gjorde staden till sin egen flottstation.
Marinbasen blev imperiets sydligaste hamn. Totalt hade de tre örlogshamnar i Medelhavet.
Under hela 1800-talet involverades man i krig.
Ofta bröt regelrätta bataljer ut med Italien längs kroatiska kusten, eller så deltog Österrike indirekt i andra konflikter, där man understödde Grekland och andra kristna staters kamp för oberoende mot turkarna.
En stor framgång var skyddandet av Kreta 1897.
År 1901 seglade delar av flottan till Kina för att hjälpa sina allierade i Boxarupproret.
När första världskriget kom, fick slagskeppen order att ta sig till italienska kust och bombadera städerna. Något som fortgick hela kriget.
Men 1918 gjorde sjömännen myteri i Kotor. Det var den ryska revolutionen som skapade oroligheterna tillsammans med de usla förhållande ombord.
De slaviska soldaterna ville göra gemensam sak med sina bröder österut.
Den kommande diktatorn i Ungern admiral Miklos Horthy (1868-1957) slog ner upproret. Österrike skickade ner lojala styrkor som tillsammans med kustartilleriet tvingade männen att ge upp.
Över 800 skickades i fängelse och ett fåtal ledande personer avrättades.
När freden kom sänktes de kvarvarande skeppen i fjorden.
Österrike hade förlorat stort.
En konsekvens var att landet blev av med all sin kust och då behövdes inget sjövapen längre.

Efter första världskriget ingick man i den nybildade staten Jugoslavien. Nu fick staden sitt nuvarande namn från att ha tidigare hetat Cattaro.
Mellankrigstiden var en behaglig period för invånarna. Orten blev ett populärt semestermål för serber, kroater och montenegriner.
Man njöt av de sköna klimatet, ljumma vattnet och det goda lokala vinet.
När andra världskriget utbröt blev Kotor ockuperat av italienska trupper.
Marskalk Tito befriade området 21 juni 1944, datumet syns ovanför stadsporten, se bild ovan. Där finns även ett citat från den blivande diktatorn inristat.
"Man kan inte ta något från ett folk som tillhör folket"
Detta något kryptiska citat är väldigt svårtolkat enligt undertecknad och jag fattar inte poängen, det låter för mig som typisk kvasikommunism.
Den lokala guiden kunde inte heller förklara meningen.
Ska man vara riktigt cynisk verkar det som att staten kan ta vad som helst från den enskilda medborgare, med förevändning att tillgångarna tillhör alla.
En stor jordbävning 1979 förstörde delar av Kotor, men mycket har återställts.
Miljön är häftig.
Den stora muren som omgärdar samhället är mäktig. Tjockleken varierar från 3 till 15 meter och försvarsverket är upp till 20 meter högt.
Innanför ligger en fin medeltidskärnna som är full med vackra palatser och kyrkor.
Befolkningsmässigt är det ungefär 40 % montenegriner, 30 % serber och 7 % kroater. Totalt bor det lite över 5.000 människor här.
Kotor är uppsatt på UNESCO:s världsarvslista.


Staden har alltid hamnat i skuggan av Dubrovnik i Kroatien som ligger 80 km längre upp.
När den kroatiska metropolen är knökfull med turister, så är Kotor oftast ganska glest besökt.
Det är främst en och annan kryssningsbåt som hittar hit.
Mitt förslag är att se båda platserna, för de kompletterar varandra bra, dels turistmässigt men även historiskt.
Mvh Fredrik
www.opstinakotor.com/

Ett dopp i Blå lagunen på Island.

I närheten av Blå lagunen ligger Islands största flygplats Keflavik.
Det nationella luftbolaget brukar krydda sina transfers mellan Europa och Nordamerika med att erbjuda ett bad här under väntetiden.
Själva Keflavik är porten till ön och i princip alla resenärer kommer via den.
Det finns några båtlinjer mellan Island och Norge samt Färöarna, men det är både dyrt och tar tidsmässigt betydligt längre tid.
Flyghamnen grundades under andra världskriget, när amerikanarna ockuperade ön i överenskommelse med danskarna.
Men priset blev att islänningarna förklarade sig självständiga 17 juni 1944.
Datumet är nationell helgdag och ett populärt sätt att fira dagen är att ha picknick på Thingvellir, platsen för det första parlamentet.
Danmark som haft territoriet sedan Kalmarunionens bildande 1397 fick vackert ge efter för USA:s påtryckningar.
Egentligen blev Island självständigt 1918, men löd fortfarande formellt under danska kronan. Men detta medförde ett större eget ansvar för sin säkerhet, vilket staten knappast kunde upprätthålla.
Därav att först engelsmännen och sedan amerikanarna tog över öns försvar.
Tack vare militärbasen, kunde USA skydda de livsviktiga transporterna med krigsmaterial till Sovjetunionen, som gick över Ishavet till Murmansk.
Dessutom kunde man pressa tillbaka tyskarnas ubåtar och därmed underlätta för konvojtrafiken till Storbritannien.
När freden kom rådde det stiltje här, planer fanns att lägga ner den överdimensionerade flygplatsen.
Men Keflavik räddades av kalla kriget, som återigen gav Island en unik position i att övervaka de tidigare allierade ryssarna, som nu hade ersatt Nazityskland i rollen som fiende.
Ekonomiskt blev det även ett lyft för den isländska ekonomin, då man blev landets största arbetsgivare.
Problem uppstod när de civila resenärena skulle byta plan, de befann sig i praktiken på ett militärt område, därför blev säkerheten extra hög och invecklad.
Åtskilliga islänningar protesterade och ville avveckla basen, genom att varje år arrangera en marsch från huvudstaden, som ligger 45 kilometer bort.
Idag är den militära verksamheten nerlagd, NATO-basen stängdes 2006.
Islands väpnade styrkor består av endast några bemannade kustbevakningsfartyg samt den nationella polisstyrkan.
Arvet efter amerikanarna är alla strippklubbar och hamburgerbarer som finns i Reykjavik. Samt soldaternas bilar som såldes till lokalbefolkningen.
Här och var i stadsmiljön syns feta Hummerfordon.
Påfundet att smaksätta pommes friten med socker och grillkrydda är säkert också något som har kommit från det stora landet västerut. Men traditionen att äta rutten haj kan vi nog inte lasta amerikanarna för att ha infört.
Den som serverar mig rutten fisk, får en smäll. Bara lukten gör att undertecknad nästan spyr.
En udda sak är att en av de två landningsbanorna är extra bred och lång. Orsaken är att man ska kunna ta emot NASA:s rymdfärjor.
Keflavik har ett väldigt bra flygnät till Nordamerika.
Med buss tar det endast 20 minuter att nå de varma källorna och ytterligare 30 minuter att komma till huvudstaden.


Blå lagunen räknas som landets största turistmål.
Det blekblå vattnet kommer egentligen från ett närbeläget kraftverk, där havsvatten upphettas och sedan filtreras i lavan som vätskan passerar.
Vattnet är rikt på mineraler och har en temperatur på 70 grader, men i det speciellt avgränsade badområdet hålls en mer behaglig temperatur på omkring 40 grader.
Alger trivs i det heta vattnet men dör när vattnet kyls ner och nu skapas den vita leran, som fyller sjöns botten.
Leran består av kiseldioxid, ett ämne som bland annat finns i de flesta tandkrämer. Ett annat användningsområde är som tillsats i livsmedel.
Hälsoeffekterna är stora.
Personer som lider av psoriasis, eksem eller andra hudsjukdomar påstås få sina problem lindrade med ett dopp här.
Geotermisk energi som utvinns av kraftverket är lagrad kapacitet i jordskorpan och har sitt ursprung i den energi som bildades vid jordens formation.
Metoden har använts för uppvärmning och bad sedan Romarrikets dagar, men nyttjas numera mest för att genera elektricitet.
Den totala produktionen av geotermisk elkraft motsvarar endast 0.3 % av världens energiframställning.
Island står för huvuddelen av utvinningen.
Geotermisk energi är kostnadseffektiv, tillförlitlig samt miljövänlig. Utsläppen av växthusgaser är betydligt mindre än från fossila bränslen.
På detta sätt har landet säkerställt sin energiförbrukning och frångått sitt tidigare beroende av olja.
Dessutom är produktionen billig och håller elpriset på en låg nivå.

Jag och Sten var här en halvdag och skvalpade i vattnet. Vi bröt av med lite ölpauser.
Undertecknad var en hårsmån från att förstöra sitt silverhalsband. Alla smycken och metaller blir förorenade av vattnet, silvret blir t.ex. svart. Tack vare en uppmärksam badvakt tog jag av mig det.
De stora temperaturskillnaderna mellan vattnet och luften, gjorde att man hölls sig i lagunen så mycket som möjligt.
Vi var här i marsmånad.
Island har för övrigt Europas kortaste sommar. Den infaller i juli och redan i augusti är allt över.
Besöket i Blå lagunen var underbart.
När vi kom tillbaka till hotellet sov man som ett litet barn.
Kroppen var mör och len med en svag lukt av svavel. Ett doft som satt kvar i några dagar.
Runt anläggningen finns ett oändligt lavastensområde, som är ogästvänligt och ödsligt. Det växer endast lite mossa på stenarna.
Att klampa runt på dem är både jobbigt samt tidskrävande. Något jag och Sten sysselsatte oss med i väntan på den försenade transferbussen.
Nästan 20 % av Islands yta täcks av lavasten.
Med ångan som stiger överallt och det hypermoderna kraftverket och lavafälten i bakgrunden blir inramningen väldigt häftig.
Kontrasten mellan himlen och Blå lagunen spär på intrycken av att man vistas i ett väldigt annorlunda landskap.
Åk hit, för det verkar alla turister som besöker ön göra.
Mvh Fredrik
www.bluelagoon.com/