Hassan II:s moské i Casablanca.

Hassan II:s moské i Casablanca är landets största religiösa byggnad och den femte största islamska bönehuset i världen.

Den ligger vackert mellan Atlanten och centrumet.

Totalt ryms 25.000 personer inne och ytterligare 80.000 kan be utanför.

Minareten är dock den högsta i världen med en höjd av 210 meter.

Från den "islamska fyren" riktas två laserljusstrålar mot Mecka.

Moskén är uppförd på återvunnen mark från havet.

Halva konstruktionen står bokstavligen i Atlanten.

En begäran från dess beställare Hassan II (1929-99).

Kungen ville att det religiösa templet skulle inspireras från en berömd koranvers, "Guds tron är byggd på vatten".

Hassan II konservativa styre saknade respekten för de mänskliga rättigheterna. Visserligen tilläts ett flerpartisystem, men konstitutionen gav kungen en allt för stor makt.

Tusentals dissidenter fängslades och avrättades.

När Spanien lämnade Västsahara ockuperade Marocko området.

Regentens relationer till grannländerna var mycket dåliga. Än idag är gränsen stängd till Algeriet och Mauretanien.

Han utsattes för åtskilliga mordförsök.

Marocko hade nära band till USA och Frankrike och betraktades länge som den mest västvänliga nationen i arabvärlden.

Ekonomin hackade rejält, trots höga tillväxtstal blev folket fattigare för varje år.

Fortfarande är jordbruket och turismen de viktigaste inkomstkällorna. Fosfatgruvorna och fisket håller på att ta slut.

Kungen ville lämna ett arv efter sig. Det skulle vara denna moské som döptes efter honom.

Klar 1993 efter flera års byggande, över 35.000 hantverkare anlitades i statschefens projekt.

Stilen är inspirerad av den moriska arkitekturen i Spanien.

Framför allt den praktfulla moskén i Cordoba.

En del moderniteter har emellertid lagts till, som t.ex. golvvärme och ett öppningsbart tak. Dessutom ska fastigheten kunna klara en större jordbävning.

Endast inhemskt material användes i konstruktionen.

Vi får hoppas att Hassan II lyckades köpa sig en plats i paradiset med denna donation, för despotens gärningar under sin levnad kommer nog knappast att räcka för att få komma in i himmelriket.

Inshallah Fredrik

www.ivan-herman.net/Photos/Morocco/htmls/DSC00816.html

Rotterdam försvann.

Ingen stad i Västeuropa är så märkt av andra världskrigets drabbningar som just Rotterdam.

När Nazityskland invaderar Nederländerna den 10 maj 1940, är målet att snabbt få landet att kapitulera.

Tyskarna vill avsluta konflikten fortast möjligast, så att deras trupper kan flyttas ner till den stora krigskådeplatsen i Frankrike.

Holländarnas styrkor är dubbelt så stora och välutrustade.

Regeringen har anslagit mycket pengar till upprustning av armén.

Man är skrämda av grannens framgångar året innan i Polen samt våroffensiven mot Danmark och Norge.

Tyska fallskärmsjägare släpps ner i centrala Rotterdam och säkrar strategiska broar i hamnen.

Under kvällen den 13 maj har tyska markförband nått förorterna. Fortfarande har man inte lyckats få kontakt med fallskärmstrupperna inne i centrumet.

Ett flygangrepp, följt av en stormning med stridsvagnar planeras den 14 maj.

Samtidigt öppnas förhandlingar mellan den holländska befälhavaren i staden, och ledaren för de tyska styrkorna om en eventuell kapitulation.

Flyganfallet var satt att inledas kl 15:00, såvida inte andra order gavs eller röda signalraketer avfyrades från marken.

Den tyska befälhavaren försökte få kontakt med Luftwaffe och beordra att bombningen skulle skjutas upp, eftersom man trodde att holländarna stod i begrepp att ge upp.

De 100 bombplanen med de vita dödskallarna målade på plåten var dock redan i luften, och meddelandet nådde aldrig fram.

I nosen på det ledande Heinkelplanet satt spanare med kartor och studerade målet nedanför.

Det var viktigt att bomberna föll rätt, annars skulle deras egna soldater träffas och piloterna svepte med blicken flera gånger för att försöka upptäcka röda signalraketer.

De tyska planen kom in över Rotterdam från två håll.

Katastrofen var ett faktum.

En bombmatta lades över de central distrikten. Resultatet blev fruktansvärt.

Stadens brandkår var maktlös.

Närmare 1.000 människor omkom och 78.000 blev hemlösa.

Samma natt skickar den holländska utrikesministern en kommuniké till britternas motsvarighet, där politikern meddelade att armén fått order och upphöra med allt militärt motstånd.

Dagen efter skrev Nederländerna under kapitulationsdokumenten. Klockan 11:00 den 15 maj la armén ned vapnen.

Flygattacken mot Rotterdam hade varit avsedd som en taktisk bombning av de lokala trupperna, som höll de belägrade tyska fallskärmstrupperna instängda.

Istället förvandlades insatsen till ett första rangens terrorbombning.

I dag domineras vyn av idel moderna byggnader.

Arkitektoniskt är staden spännande, man har experimenterat rejält och stilarna varierar från fastighet till fastighet.

Landets högsta skyskrapor finns även här.

Trots det överskuggar fortfarande de tråkiga betonghusen från 1950-talet innerstaden.

Ett distrikt som klarade sig från bombningarna är Delftshaven.

Där finns den berömda pilgrimskyrkan, se bild ovan.

År 1609 anlände en grupp religiösa flyktingar från England till Leiden i Nederländerna.

Ett tiotal år senare bestämmer de sig för att emigrera till USA.

I Delfshaven håller man sin sista gudstjänst innan avfärd. I den kyrkan som syns ovan.

Dessa män brukar betraktas som Amerikas grundfäder, t.ex. härstammar presidenterna Franklin D Roosevelt och Georg W Bush den yngre och äldre från dem.

Bedankt Fredrik

http://www.rotterdam.nl/

Djurmarknaden i Kanton.

Guangzhou i västvärlden känd som Kanton är huvudstad i den sydliga provinsen Guangdong. Landskapet gränsar till Hong Kong.

Flertalet av de kineser som bor i Sydostasien och USA har emigrerat från detta området.

Staden var länge den enda öppna hamnen för utlänningar som ville handla med Kina.

Svenska Ostindiska Companiet hade ett kontor i Kanton. Om detta företag tänker undertecknad dock återkomma till i ett annat inlägg.

Människorna i Guangdong har alltid varit självständiga och stolta över sin särart.

Befolkningen har gjort uppror mot förtryckare under århundradena.

En av de största resningarna under 1800-talet, Taipingrevolten, startade i provinsen och leddes av bönder därifrån.

Man talar en dialekt som skiljer sig markant från andra delar av Kina och har egna traditioner till exempel när det gäller matlagning.

Jag lärde mig att räkna på kantoneiska, vilket jag hade föga nytta av i Peking.

Kanton har en lång historia.

Dess läge vid Pärlfloden ger den en god hamn och i flera tusen år har metropolen varit en av Kinas viktigaste hamnstäder.

På 200-talet före vår tidsräkning kom romerska handelsmän hit och portugiserna besökte staden så tidigt som 1517.

Därefter kom holländare och spanjorer, följda av britter och fransmän.

Genom de båda opiumkrigen i mitten av 1800-talet tvingade engelsmännen till sig tillträde till Guangzhou. Till på köpet får de också Hong Kong.

Den inhemska ekonomin förstördes och befolkningen levde i stor fattigdom.

Det är en av förklaringarna till att orten under befrielsekampen på 1900-talet var ett revolutionärt centrum.

Här föddes Sun Yat-sen, republikens grundare, se bild nedan, här bildades nationalistpartiet och här undervisades Mao Zedong och Chou-En-Lai på Peasant Movement Institute, en av de första kommunistiska skolorna i nationen.

Under 1960-talet hade kulturrevolutionen många av sina varmaste anhängare i provinsen, och då var gränsen mot Hong Kong stängd.

I Kanton med omgivningar bor närmare 10 miljoner människor.

Provinshuvudstaden är en betydande industriort.

Klimatet är subtropiskt. Nederbörden är riklig och resulterar i vattenrika floder.

Kräftans vändkrets skär genom landskapet.

På höstarna finns alltid risken att drabbas av tyfoner.

Jag och Thomas, min bror besökte Kanton 1992 och 1993. Minns staden som skitig och väldigt rörig.

Efter att ha flugit inrikes från Shanghai och landat på den lokala flygplatsen, möts vi ganska omgående av en kines som har blivit knivskuren i ansiktet.

Kriminalitet var hög här. Vi uppmanades att ta en taxi till hotellet.

Incheckning skedde på ett billigt boende, där rumspriset var endast 80 kronor för ett dubbelrum.

Dagarna tillbringades mest i parker och på museer.

När vi kom året efter, tipsade några amerikaner oss att besöka den lokala djurmarknaden. Grabbarna hängde med och syns på bilden ovan med brorsan.

Det var nog den äckligaste upplevelse jag hittills har erfarit, i samma klass med att se 8.000 lik i Palermo.

En lokal handlare dränkte glatt sköldpaddor framför våra ögon, och sedan styckades köttet upp.

Runt omkring stod träburar fullproppade med levande ankor, eller olika pälsdjur som hade infångades med snaror, till priset att de förlorade en tass eller två.

Kommersen gick på högvarv, rätt som det var blev undertecknad nästan överkörd av en cyklande tant med en fastbunden katt på pakethållaren.

Kineserna äter vad som helst.

Burkar med grodor, insekter, allt som kryper verkade finnas till hands för de icke sparsmakade kunderna.

Det blev ingen mat för mig på kvällen.

Rekommenderar starkt att inte komma till djurmarknaden om du vistas i Kanton.

MvH Fredrik

www.wikitravel.org/en/Guangzhou

På jakt efter diktatorns hjärta i Vilnius.

Inlägget börjar uppe på Gediminas kullen, här finns en av Litauens nationalsymboler, nämligen borgtornet.

Där uppe hissades nationens flagga för första gången, när landet påbörjade sin andra period av självständighetssträvan.

Tidpunkten var 7 oktober 1988 kl 10:00, då den gul-röd-gröna trikoloren åter vajade över staden.

Men det skulle dröja ytterligare några år innan invånarna blev helt fria.

Platsen blev startpunkten för jakten på diktatorns hjärta.

Fadern till den polska republiken och mannen som vann befrielsekriget mot Sovjetunionen, marskalk Jozef Pilsudski föddes i Vilnius 1867.

På den tiden var orten ockuperad av Tsarryssland.

Redan som tonåring deltog polacken i antitsariska rörelser.

Han arresterades och skickades i exil till Sibirien. Efter fem år återvände ynglingen till Warszawa och gick med det nygrundade polska socialistpartiet.

Som aktivist fick Jozef Pilsudski sitta i åtskilliga fängelser. Efter en spektakulär rymning från en anstalt i Sankt Petersburg gick han i exil.

Marskalken slog sig ner i Krakow, som på den tiden tillhörde Österrike-Ungern.

I första världskriget frihetsberövas mannen återigen och fängslas av tyskarna sedan de intagit de polska områdena.

Efter Tysklands kollaps och den ryska revolutionen såg den blivande landsfadern polackernas chans att bli självständiga.

Det Polsk-sovjetiska kriget utbryter.

Med briljans och oerhört skickligt taktiskt genomförande, slår den underlägsna polska armén sin numerärt överlägsna fiende.

Nationen återupprättas och erkänns av sina forna ockupanter.

Det nya landet inbegriper stora minoriteter av judar, vitryssar, ukrainare och litauer.

I folkräkningar betraktas alla katoliker som polacker, trots att t.ex. litauerna har ett eget språk och kultur.

Födelsestaden tillfaller också Polen efter ett kort krig mot Litauen.

När freden kommer införs en demokratisk konstitution och Jozef Pilsudski drar sig tillbaka.

En militärkupp genomförs 1926 och marskalken erbjuds presidentposten, men avböjer. Han accepterar istället att bli försvarsminister.

Men i kulissen styr diktatorn Polen fram till sin död 1935.

Dessa år präglas av en sorts samförstånd på ytan.

Men parlamentet kommer ganska omgående på kollisonskurs med allt från kommunister till upproriska bönder, ukrainska separatister och polska nationalister.

Därför får militären en dominerande roll i de civila departementen.

Nya lagar begränsar även ledamöternas makt.

Jozef Pilsudski efterlämnar ett land med ett blomstrande kulturliv, men som är ekonomiskt eftersatt.

Chanserna att förbli självständiga är små, Polen är infekterat av konflikter mellan olika minoriteter.

Något som både Nazityskland och Sovjetunionen är väl medvetna om.

En statsbegravning genomförs i Krakow. Landsfadern får vila i samma utrymme som landets kungar.

Kondolenser från många statschefer inkommer.

Både Adolf Hitler och Josef Stalin beklagar sig över landets stora förlust av sin statschef.

Även påven stämmer in i hyllningskören och håller en mässa till Jozef Pilsudskis minne i Peterskyrkan.

Kroppen åker runt i riket i ett specialchartrat tåg och visas upp för sörjande landsmän.

Men diktatorns hjärta begravs i Vilnius.

Jag och kompisen vill besöka kyrkogården.

Litauens huvudstad blev som sagt ockuperad av sitt grannland under mellankrigstiden.

Nationaliteternas andel av stadens befolkning är fortfarande en hett potatis.

Litauen hävdar att de var i majoritet tillsammans med de judiska invånarna, medan så klart Polen påstår att det inte är så.

Ser man på antalet tidningar som gavs ut 1937 i Vilnius, så var 74 polska, 16 judiska, 12 vitryska, 9 litauiska och 3 ryska.

När Nazityskland och Sovjetunionen invaderar Polen, får Litauen tillbaka sin forna huvudstad, men ett halvår senare blir hela nationen inkorporerat i sitt östra grannland.

Efter en lång promenad över kullar, förbi slitna höghus och prydliga villakvarter kommer vi äntligen fram till Rasukyrkogården.

Den ligger någon kilometer bakom järnvägsstationen.

Ett staketomgärdat område vid huvudingången till begravningsplatsen, ligger polska soldater som stupade 1919-20 samt 1944.

I mitten finns ett stort svart marmorblock, dekorerat med blommor och kransar.

På stenen står en inskription på polska.

"Matka i serce syna - En mor med sin sons hjärta".

Jozef Pilsudskis hjärta vilar med modern Maria.

Kyrkogården är väldigt vacker.

Här finns många litauiska och polska kulturpersoner gravsatta, men även framstående politiker och militärer.

Landsfaderns hjärna skänktes förresten till universitetet i Vilnius.

Mvh Fredrik

www.heritage.lt/kpip/rasu-kapines.pdf

Forum Romanum i Rom.

Romarrikets mäktigaste plats har alltid varit Forum Romanum. Ända sedan Roms grundande år 753 f.Kr har torget spelat en central roll i undersåtarnas liv.

Från början styrdes folket av en kung, men efter hand blev staten en republik, för att senare bli ett kejsardöme.

När Augustus utropas som ledare år 31 f.Kr, inträder en ny glansperiod.

Den effektiva armén erövrar enorma områden.

Expansionen nådde sina naturliga gränser, floderna norr och öster och öknen i syd. Till slut kontrollerar nationen hela medelhavsområdet.

För de kuvade stammarna blev förkortningen SPQR lika med förtryck.

"Senatus PopulusQue Romanus - Senaten och folket för Rom."

Bokstäverna står fortfarande inristade på brunnslocken i Italiens huvudstad.

Under sin höjdpunkt regerar romarna över en fjärdedel av jordens befolkning, vilket innebär att Romarriket är det folkrikaste väldet, som hittills har existerat på jorden i förhållande till den totala populationen.

Epoken blomstrade också kulturellt.

Flera kända författare skriver böcker och prosa, som kom att prägla undervisningen hos Europas elit långt in på 1500-talet, t.ex. Tacitus, Plutarchos och Titus Livius.

Ständigt fanns konflikten mellan kejsaren och romerska senaten.

Genom att införa en offentlig sektor som stod fri från politikernas inflytande, minskade senatens makt.

Den kanske mest uppmärksammade episoden, var när Julius Ceasar mördades i en sammansvärjningen, där flera kända ledamöter i senaten högg honom med dolkar i ryggen.

Hurvida Julius Ceasar uttryckte de berömda orden "Et tu Brutus - Även du min Brutus", är omstritt.

Troligtvis ett påhittat av William Shakespeare, citatet används i engelsmannens pjäs om mordet.

Samlingsplatsen, Curian som parlamentet heter på latin finns kvar.

På 600-talet blev byggnaden en kyrka. Snett ovanför ligger stadens minsta kulle, Capitolium. Idag residensplats för Roms kommun.

Men det var först på slutet av 1800-talet som forskarna förstod att huset var identisk med den gamla Curian.

Inredningen avlägsnades och fastigheten frilades, när den intillliggande klosteranläggningen revs på order av diktatorn Benito Mussolini.

Dock finns en del fresker kvar i taket.

Ingången till byggnaden syns på en av bilderna nedan.

Medborgarplikten att göra militärtjänst avskaffades, istället betalade man soldaterna lön.

Så klart blev armén lojal mot kejsaren.

Romarriket var som störst under kejsare Marcus Aurelius tid 161-180 e.Kr.

Metropolen hade troligtvis 1.5 miljoner invånare, sedan minskade befolkningen stadigt fram till 1200-talet, då det bodde knappt 70.000 personer i Rom.

Allt tar slut 476 e.Kr. Goterna intar huvudstaden och avsätter den sista makthavaren Romulus Augustulus.

Länge sågs denna händelse som slutpunkten för antiken och början på medeltiden.

Östra halvan lever emellertid vidare och blir känt som det Bysantinska riket, men 1453 kollapsar även detta imperium, när turkarna ockuperar dagens Istanbul.

Torget var imperiets kommersiella, politiska och religiösa centrum i nästan 1.000 år och ligger nedanför två av stadens sju berömda kullar.

Från början ett sumpmarksträsk som dikades ut under den republikanska perioden.

Dagens ruiner härstammar från kejsartiden. Varje regent försökte sätta sin prägel på Forum Romanum.

Då goterna intog Rom på 400-talet upphörde torgets betydelse.

När vårt svenska helgon Birgitta besökte platsen på 1300-talet, betade kor här och ruinerna var täckta med sly och buskar.

Den forna prakten var helt borta.

Invånarna drogs sig för att vistas där, eftersom många fattiga och kriminella rörde sig runt fältet.

Det var varken barbarer eller jordbävningar som ödelade Forum Romanum, utan det var invånarna själva som förstörde byggnaderna.

Stenarna och marmorn nyttjades till andra projekt.

Man tog bit för bit och använde materialet till nya palatser och monument.

En del tempel blev dock konverterade till kyrkor.

Under renässansen blev konstnärer inspirerade av den historiska platsen. Nu börjar myndigheterna att försöka bevara området.

Korna kördes iväg tillsammans med tjuvarna och tiggarna.

På 1700-talet påbörjas arkeologiska utgrävningar.

Sevärdheterna är åtskilliga, liksom antalet turister.

Mitt bland ruinerna ståtar Titusbågen, en hyllning till kejsaren Titus, som intog Jerusalem år 70 e.Kr och krossar det judiska upproret.

Det är nu som den judiska förskingringen börjar, när israeliterna förbjuds att återvända till staden och provinsen.

En "ökenvandring" som når sitt slut först 1948 då dagens Israel bildas.

En del av krigsbytet från det förstörde templet i Jerusalem är avbildat i reliefen. Titus blir Romarrikets första soldatkejsare.

År 70 e.Kr påbörjas dessutom uppförandet av Colesseum som ligger i närheten.

Ruinen av det som en gång i tiden var Vestatemplet finns också kvar. Vesta var eldens gudinna och inne i byggnaden brann den eviga elden.

Men undertecknades favorit är Palatinen, kullen där kejsarfamiljen bodde. Förmodligen platsen för Rom grundades.

Här uppe jämte ruiner efter ståtliga palatser och en kapplöppningsbana, kan man även besöka en vacker trädgård med utsikt över Forum Romanum.

Den mest berömda tävlingsarenan ligger dock nedanför på andra sidan, Circus Maximus, där bland annat den fiktiva figuren Ben-Hur tävlade.

Kejsare Augustus andra hustru Livias hus är fint bevarat, men var tyvärr stängt för renovering, när undertecknad besökte kullen.

Frugan förgiftade troligtvis hela familjen för att kunna sätta sin son Tiberius, född i ett tidigare äktenskap på tronen.

Missa inte att komma hit om du är i Italiens huvudstad.

Mvh Fredrik

www.dlib.etc.ucla.edu/projects/Forum/