Ombytta roller i Sankt Petersburg.

Jag och min pappa åkte på en bussresa till Sankt Petersburg, denna fantastiska metropol som vi mötte på våren och fick då uppleva de berömda vita nätterna.

Trots att fenomenet finns hemma blir det av någon anledning mer speciellt här, kanske är det att stadsplanerarna har gjort området så infallande skönt med sin underbara arkitektur och enhetliga höjd på byggnaderna som skapar en illusion av en samlad stad, där det enda som tillåts att sticka upp är alla vackra kyrkor.

Grundad 1703 på det som var den svenska garnisonsfästningen Nyen, som vaktades av skånska soldater, då vi inte riktigt litade på dem ännu, eftersom männen nyligen hade varit danskar. Därför placerades manskapet här, så långt bort som möjligt från Danmark.

Själva erövringen var ganska odramatisk, när Sverige inte hade några större trupper att sätta emot den anstormande tsar Peter den store (1672-1725).

Enligt legenden las grundstenen i maj 1703 och ryska adeln tvingades att etablera sig i detta som det var då, ett blandat träsk och våtmarksområde som genomkorsades av floden Neva med sina bifloder.

Staden är inte uppkallad efter honom som många tror utan efter apostlen Petrus som bildade den katolska kyrkan och som även erkänns i den ortodoxa religonen som dess grundare. Kristendomen kom att delas i en västlig och en östlig gren på 300-talet e.Kr.

Sankt Petersburg var Rysslands huvudstad och medelpunkt från 1712-1918. Sedan tog det stopp när Lenin flyttade tillbaka regeringsmakten till Moskva och då började orten att föra en tynande tillvaro.

Projektet var tsar Peters livsdröm. Mannen ville bryta Rysslands isolering, spränga gränserna och flytta fram dem till havet. Det största hindret var Sverige, allt sedan freden i Stolbova 1617
när vi fick denna region, som då kallades Ingermanland ville slaverna revanschera sig.

Marken är helig, det största helgonet i nationen besegrade svenskarna här 1240, när Alexander Neviskij armé vann över Birger Jarls trupper.

Men förlorades när Gustav II Adolf slog ut de ryska soldaterna i det ingermanländska kriget 1610-17. Dessutom var det nära att brodern Karl Filip (1601-22) blev vald till tsar i den stora oredan som rådde, med flera självutnämnda tronpretendenter, men pojken blev febersjuk och dog i Narva.

Under tiden hann den nya ätten Romanov att etablera sig på makten.

När Nyen hade fallit, stod tsaren och blickade ut på Finska viken, drömmen hade förverkligas, och han blev den första regenten att begravas här, se bilden nedan.

Platsen blev ett centrum i Östersjön, och lockade till sig allt från begåvade konstnärer till berömda arkitekter som Bartolomeo Rastrelli (1700-71) som uppförde bland annat Vinterpalatset och Katarinapalatset i Tsarskoje Selo. Få städer har så många palatser som Sankt Petersburg.

Det var många italienska arkitekter verksamma här, därför fick bebyggelsen ett italienskt inspirerat utseende med alla sina barockbyggnader. Det ståtligaste är Vinterpalatset som idag hyser konstmuseet Eremitaget.

På museet kan man skåda verk av de flesta stora konstnärerna som t.ex. Leonardo da Vinci, Michelangelo, Rafael, Carravaggio. Här finns den största Rembrandt samling i världen. Sal efter sal fylls med det ena mästerverket efter det andra.

En underbar miljö att vistas i, trots den enorma trängslen.

Åter i historiens blickfång under andra världskriget när Sankt Petersburg belägrades och höll ut heroiskt i 900 dagar till priset av stort mänskligt lidande och många döda.

När Lenin dog 1924, döptes den om till Leningrad, en hyllning till mannen som paradoxalt reducerade ortens inflytande från att ha varit imperiets centrum till att bli en provinsstad i Rysslands västra utkant.

Idag är Sankt Petersburg förfallet, en del av de berömda kanalerna är igenvuxna och båttrafiken hindras. Palatser och kyrkor är i akut behov av renovering, men kommunen har inga pengar, utan bara sin stolthet och det räcker tyvärr inte.

Invånarna betraktas av övriga Ryssland som märkvärdiga, men de och andra sidan tycker att alla öster om metropolen är obildade.

Sankt Petersburgs stora hopp är Vladimir Putin som är född och uppvuxen här, liksom nuvarande presidenten Dimitri Medveded. Befolkningen hoppas att de ska prioritera staden i frågan om pengar och det har politikerna redan börjat att göra på bekostnad av andra orter som får stå tillbaka med sina behov.

Jag skulle kunna räkna upp många sevärdheter och platser som är värda att besökas, men nöjer mig med att konstatera att Sankt Petersburg måste besökas flera gånger för att hinna ta del av alla dess skatter.

Men ska undertecknad framhålla något, får det bli Vinterpalatset med Palatstorget som är magnifikt.

Slutligen det här med ombytta roller, när pappa har noll språkkunskaper, blev det jag som fick oroa mig om han kom bort. Vilket lyckligtvis inte hände. Undertecknad fick även påminna honom att hålla sig på hotellområdet, inte gå ut själv, samt se till att pappa hade hotellets visitkort i fickan.

Det blev som sagt ombytta roller.

Till sist en förundran över det kommunistiska systemet. Hotellet var byggt under den tiden, jättestort med många våningar, men endast tre hissar som tog max fem personer, vilket skapade stora problem när gästerna skulle ner till frukosten.

Hotellet heter Sovetskaya och kan rekommenderas om du vill uppleva lite sovjetarkitektur, se bilden ovan.

Mvh Fredrik

http://www.alexanderpalace.org/petersburg1900

En pubrunda i Åbo.

En pubrunda i Åbo är aldrig fel och staden är känd för sina lite annorlunda krogar som har namn efter de verksamheter som tidigare har varit i lokalerna.

Första puben som besöktes var Banken som har 130 ölsorter att välja på, så det var bara att smaka på. En rolig detalj med lokalen är att toaletten ligger en trappa ner, där det tidigare var bankvalv. Om man lättar på trycket kan det funderas på hur mycket pengar och annat värdefullt som en gång i tiden har funnits här.

På Banken vill jag minnas att man alltid har hört den vackra finlandssvenskan talas, vilket inte hörs så mycket annars i denna min favoritstad i Finland.

På andra sidan ån, en bit upp för backen ligger Apoteket som har kvar mycket av sin gamla inredning, men som i övrigt är en väldigt spartansk. Inte lika mycket att välja på, men det finns tillräckligt för att gästen ska bli rund under fötterna och rulla tillbaka ner för backen och hamna i ån.

Till sist min favoritställe, Toaletten, en gammal offentlig toalett uppe vid Trätorget, som är en ganska liten men naggande god funkisbyggnad. I taket finns massor med pottor och puben sägs ha Finlands största pottsamling och vills det kan man få dricka öl ur en.

Vill du bara avnjuta en öl, är det även intressant att besöka de finska mellanölskrogarna, men där bör man inte beställa på svenska, risken är stor att en finsk skalle utdelas.

Är det ebb i kassan, kan besökaren göra som studenterna, köpa dryck på Alko, Finlands systembolag och lägga sig i gräset vid ån och njuta av Åbo, se vattnet flyta stilla fram i Auraån som mynnar i Östersjön.

Men det är till att vara lite diskret när det är förbjudet att dricka alkohol runt vattendraget.

Sista lösningen är väl den tråkigaste och det är att sitta på rummet drickandes bärs som har köpts på båten. Men det sämsta alternativet är att vara kvar på fartyget med öl i en plastmugg och se Åbo passera bort när färjan vänder tillbaka mot Stockholm.

Men ingen är väl dum nog att avstå ett möte med Åbo, så det sista förslaget räknas inte.

Mvh Fredrik

www.oldbank.fi/
http://www.ussiapteeki.fi/
http://www.puutorinvessa.fi/

Största huset i Bukarest.

Detta enorma hus som hette Folkets hus under kommunisttiden är världens näst största byggnad, bara Pentagon är större.

Det är även ett monument över en mans storhetsvansinne, som går till ett av nutidshistoriens största misstag när kolossen byggdes.

Idag heter huset Parlamentspalatset och här sammanträder Rumäniens parlament, därav namnet.

Tanken var att Rumäniens diktator Nicolae Ceausescu (1918-89) ville samla all makt, parlamentet, presidentämbetet och högsta domstolen i en enda byggnad.

När projektet startades 1983, fick 70.000 invånare flytta. Det revs tusentals hus och 20 kyrkor för att bereda plats för detta gigantiska verk.

Man tror att konstruktionen har kostat över 30 miljarder kr och det är fortfarande inte färdigt. Rumänien väljer att färdigställa palatset, när det skulle kosta ännu mer att riva det samt återställa området.

Här jobbade som mest 20.000 arbetare i skift dygnet runt och 700 arkitekter var inblandade i projektet. Huset är tolv våningar högt och har 3.100 möblerade rum. Det underjordiska garaget rymmer 20.000 bilar.

Ytan upptar en tredjedel av innerstadsområdet och är krönt med en stor boulevard som är 3.2 km lång med 41 fontäner. Dessa ska representera varje län i Rumänien.

Torget framför rymmer 300.000 människor. Det är där jag står på en av bilderna nedan.

Det är många turister som vill se det och man släpper in så mycket som det bara går på kortast möjligaste tid. Detta ger Rumänien en liten chans att ta in några extra lei, för att täcka de enorma kostnaderna man har lagt ut.

Salen ovan, unionssalen är byggnadens största på 3.000 kvm och där finns en matta som väger 14 ton. Det behövs 20 man för att kunna rulla ut den.

Man har använt över 3.500 ton kristall till lampor och övrig utsmyckning.

Allt är gigantiskt.

Tyvärr tappades det lite fokus på inredningen då jag och övriga manliga deltagare i gruppen tyckte att den kvinnliga guiden var så fruktansvärt snygg.

I slutet av 1980-talet tändes belysningen i huset och den konsumerar lika mycket ström på ett dygn som hela övriga staden. Bukarests styrande fick snabbt tänka om och släckte ner stora delar av byggnaden.

Hur gick det för diktatorn? Nicole Ceausescu fick aldrig se huset fullbordat, i december 1989 reste sig folket och han flydde hals över huvud från Bukarest med helikopter, några dagar senare blev mannen avrättad.

Mvh Fredrik

http://www.bucuresti.ro/

Att bo vid en bargata i Phuket.

Jag en kompis hade åkt non-stop från Malaysia upp till Phuket och dess huvudort Pattong Beach.

Vi kom fram tidigt på morgonen och möttes av de fullaste turisterna, som var i stadiet där drickandet har övergått från att ha en pigg effekt till att istället vara sövande.

Här bland alla halvsovande turister och prostituerade, som var på hemgång efter att ha serverat västerlänningar hela natten, dök vi upp.

I ressällskapet ingick två japaner som skulle göra Sydostasien på 10 dagar, när de ville kunna ge tips till sina resenärer som checkade in på Kobe flygplats där killarna arbetade. Japaner är som alltid artiga och sällskapet tog kvällen ihop och drack lite öl.

De blir som oftast väldigt lätt fulla samt sentimentala.

Dagen efter var japanerna på väg igen upp till Bangkok för hemfärd till sitt Kobe, för att börja praktisera sin nyfunna kunskap.

Vi hade föreställt oss en idyllisk badort men kom till det värsta turistgettot undertecknad hittills har varit på, där droppen var den överfulla och dåliga stranden.

Vi reste på en ganska ansträngd budget, så man gick runt på morgonen och letade billigt boende. Till sist fann vi ett rum som var i rimlig prisnivå, men det fanns en hake.

Den märktes på kvällen, utanför låg barerna som på ett pärlband efter varandra och när eftermiddagen övergick till tidig kväll, började de spela musik och varje ställe verkade ha som mål att överträffa sin grannbar i ljudnivå.

Undertecknad pratade med en svensk som ägde en av alla dessa barer längs gatan och undrade hur han stod ut, men det gjorde mannen inte. Ägaren var tvungen att vakta på sina anställda så att de inte tog pengar från honom.

Enligt thailändsk lag får utlänningar äga barer, men inte jobba i dem och absolut inte befinna sig bakom bardisken, vilket gör att barägaren får sitta på en stol bredvid och iaktta och vakta.

Jag minns inte hur många dagar vi var här, men man var väldigt trött när jag lämnade Phuket efter att ha sovit dåligt alla dygnen som tillbringades där.

Atmosfären i övrigt hade inte mycket att önska, det var tingel-tangel av värsta sorten, där gatuförsäljare försökte lura på oss massa piratkopierade kläder, klockor eller kassetband.

För att i nästa stund bli erbjuden en kvinna.

Sexhandeln pågår helt öppet och ingen verkar bry sig. På gatorna syns åldrade armar runt midjorna på lika slanka som unga tjejer. Trots att prostituton är olagligt i Thailand råder det ingen tvekan om att de flesta kvinnor på huvudstråket är till salu.

Polisen blundar för sexhandeln, utan den skulle Pattong Beach tappa de flesta av sina besökare. En bieffekt är HiV-smittan. Majoriteten av svenska män som smittas utomlands får viruset just i Thailand.

Maten präglades av att man hade byggt upp restauranger som i huvudsak serverade västerländsk mat med lite inslag av thaikäk, som även den var turistanpassad. Räddningen blev de goda men inte så nyttiga bananpannkakorna som åts för en billig penning på gatan.

Idag är Phuket den rikaste delen av Thailand och det är enbart p.g.a. turismen, hela ön präglas av massturism.

Annat var det 1973 när man spela in bondfilmen, "Mannen med den gyllene pistolen" här, då fanns ingenting. Efter den filmen började ön att bli ett populärt turistmål.

Jag förundras över varför det är så attraktivt bland oss svenskar att åka hit, det verkar vara varje svensks våta dröm att fara till detta turistgetto, undertecknad kommer aldrig att fatta det.

Men jag tänker i alla fall inte sätta min fot på den här holmen igen.

Nog borde det finnas en och annan av Phukets fasta boende som har muttrat Povel Ramels ramsa och knutit näven i fickan.

"Icke tycka om turist, tycka turist trist"

Mvh Fredrik

www.phuketgazette.net/

Judiska Riga.

Rigas historia har alltid fascinerat mig och har säkert varit en stor anledning till att metropolen är en av mina absoluta favoritstäder, om inte den mest omtyckta i min värld.

Judiska befolkningen som uppgick till 40.000 innan andra världskriget, blev utplånad under kriget och endast 150 rigajudar överlevde.

Nazisterna flyttade ihop dem till södra delen och inrättade där ett getto. Från platsen skickades människorna till olika koncentrationsläger, bland annat Salaspils som ligger ännu längre söderut.

Området där gettot låg heter Moskvaförorten och är Rigas mest eftersatta del.

Mycket av den gamla bebyggelsen står kvar, men ingen vågar renovera när de flesta husen har haft en judisk ägare och man är rädd att någon överlevande, eller släkting ska kräva dem åter.

Dessutom är fastigheterna K-märkta och får inte rivas.

Det är väldigt intressant att gå här och titta på alla nerslitna hus. Det är ingen plats man bör vistas i när det börjar bli mörkt. På ett ställe finns ett minnesmärke bevarat över gettot och det är källaren/grunden till Rigas Stora synagoga, se bild nedan, som nazisterna brände ner.

I detta tempel dog hundratals människor samt stora delar av en svensk känd finansfamiljs släkt. Jag kan på rak fot rekommendera boken, En handelsresande i liv av Lena Einhorn som handlar Giles Storch (1902-83) och dennes familjs öde.

Sonen Marcus Storch (1942- ) är mannen bakom Tobiasregistret, som ska underlätta benmärgs- och stamcellstransplantation, döpt efter sitt barn som dog i cancer.

Idag är han ordförande i Nobelstiftelsen.

Tre dagar efter att de tyska trupperna intagit Riga, på fredagskvällen den 4 juli 1941, när judarna samlats för sabbatsbön, spärrades portarna till templet av Einsatzgruppe A, en falang inom SS som verkade bakom fronten, och vars främsta mål var att utrota judar och andra avvikande människor som t.ex. romer.

Byggnaden eldades upp.

Brandkåren fick order att hindra att lågorna spreds sig till närliggande fastigheter. Man tror att över 300 människor mördades den kvällen. Handlingen skedde helt öppet och avsikten var att visa befolkningen, att det nu fanns nya härskare.

Över hela staden brändes bönehus ner.

Det var en fin sommarkväll, en sådan som gör Riga till den vackra och underbara plats som undertecknad tycker att huvudstaden är. Dock inte denna dag, sotet och röken skymde småningom himlen. Invånarna tog till sig nazisternas budskap och isolerade sig i bostäderna.

Alla hoppades att de själva inte skulle behöva att frukta samma öde.

Området intill Stora synagogan, bildade gettot, ett par kvarter bortom Lacplesa iela, mellan Maskvas iela och Kalna iela spärrades av i oktober samma år med dubbla staket.

Hit fördes judar från andra stadsdelar.

Den 30 november tvingades 15.000 av gettots invånare att marschera längs Maskvas iela och gå ut en mil i skogen. I kylan tvingas människorna att klä av sig nakna och köa i timmar, innan de kom fram till grävda diken, där de stuvades skavfötters och sköts med maskingevär.

Sen la man på ett lager med jord i hålet och upprepade proceduren.

Gettot blev efter detta en mellanstation för järnvägslaster med judar från Mellaneuropa, innan de gick samma död till mötes.

Där Stora synagogan låg i korsningen mellan Gogola iela och Dzirnavu var det länge bara en öppen plats.

Men 1988 frilades murresterna och en minnesplats anlades.

Den enda kvarvarande synagogan ligger i Rigas gamla stad och är ett jugendinspirerat helgedom byggd 1906. Fastigheten fick stå kvar för att nazisterna var rädda att om de brände ner den så var risken stor att elden skulle sprida sig till övriga byggnader.

Här som i alla gamla stadsdelar står husen tätt ihop med varandra, vilket är förödande om det utbryter en eldsvåda.

Nazisterna använde templet som förrådslokal och tack var att byggnaden smälte in i sin omgivning, d.v.s. inte såg så judisk ut, tyckte nazisterna att det inte var värt att förstöra huset av den anledningen heller.

Jag sprang på den av en tillfällighet och gick förbi polisen i gamla husvagnen som stod utanför, de trodde nog att undertecknad tillhörde församlingen, så jag gick in.

Templet har utsatts för ett flertal sabotage, främst på 1990-talet, därav att det finns poliser som vaktar den dygnet runt.

Där inne stod några äldre män som jag frågade om det var okej att titta på synagogan och det gick bra. Männen såg ut att vara i 75-80 års åldern, de var nog överlevande från förintelsen, tänk om jag hade fått höra deras historia.

Vi pratade tyska, för ryska och lettiska kan jag inte och de kunde inte engelska. Sen fick undertecknad ta på sig en kippa och var välkommen in i lokalen som de visade mig runt i.

Den ligger på Peitavasgatan 6/8 i södra delen av gamla staden, gå hit och titta om ni har möjlighet. Men sist jag var här höll man på att renovera byggnaden och då var den stängd.

Det finns även ett judisk museum värt att besöka som berättar om stadens judiska liv innan förintelsen, The Jews in Latvia Museum på Skolas 6.

Idag bor 4.000 judar i staden som åter har börjat få en judisk identitet igen med skola, synagoga och judisk restaurang.

Bilden högst upp visar Rigas synagoga på Pietavasgatan 6/8.

Mvh fredrik

www.shtetlinks.jewishgen.org/riga/JewishMuseumofRiga.htm