Siauliai är en stad i Litauen.

Ibland kommer man till vissa platser och städer bara för att de ligger på vägen till de egentliga resmålen och denna stad är en sådan plats. Jag och kompisen Enrico skulle till Korsberget som ligger strax norr om detta resmål. När man ändå var i närheten, tänkte undertecknad att vi gör ett snabbt besök.

Namnet på orten är omöjligt för mig att uttala, eller ens att komma ihåg, därför använder jag dess tyska namn, Schaulen i forsättningen. På litauiska betyder ordet skytten.

Staden har sin uppkomst på 1200-talet som de flesta andra städerna i Baltikum och grundades som en utpost av Tyska ordern. Här stod ett stort slag 1236, som det lokala folket vann, genom att lura de tungt beväpnade tyska riddarna ut i ett kärr. Där blev deras riddarrustningar soldaternas likkistor.

Germanerna återkom vid ett flertal tillfällen, men området blev aldrig intaget. Det kom istället att införlivas med Polsk-litauiska samväldet.

Sedan flöt allt på och platsen blev till en stad. Svenskarna plundrade orten tre gånger mellan 1652 och 1701, Napoleons armé gjorde likadant 1812. Schaulen levde länge en tynade tillvaro på historiens bakgård och växte till sig ganska sent.

Det var först i slutet av 1800-talet, när det drogs en järnväg hit och samhället blev en mötesplats, där många vägar och järnvägar korsades som Schaulen blev en av Litauens större städer.

Den har alltid haft en stor befolkning av judar och 1909 var de 56 % av befolkningen. Sviterna efter första världskriget blev hårda, när 65 % av byggnadsbeståndet förstördes. De flesta av judarna blev mördade under andra världskriget, då även det mesta av Schaulen blev förstört igen.

Idag bor de mest litauer här, med små minoriteter av främst ryssar, letter och polacker. Staden ligger i gränstrakten till Lettland, bara ett par mil söder om gränsen.

I Schaulen bor 125.000 människor och bilden nedan visar största sevärdheten, katedralen. Dess praktfulla utseende tillkom på 1800-talet.

I Litauen är det väldigt billigt och kompisen Enrico som hade kastat ett öga i min guidebok, såg att det fanns två museum som han vill besöka, televisionsmuseet samt cykelmuseet. Det kostar nästan ingenting att besöka museum i Litauen, priserna ligger oftast på 15-25 kr i entréavgift.

Båda var för mig helt ointressanta, men jag fick böja mig för honom och istället välja matställe. På det första museet med TV-apparaterna satt en ensam stackars dam som blev överlycklig när man kom, och stormförtjust att vi var utländska turister.

Hon satte igång alla apparaterna och förevisade oss dem, till kompisens stora glädje och min stora sorg, undertecknad hade bara Korsberget i tankarna samt att få äta. Vårt besök verkade vara det största som hade hänt denna kvinna, hon vinkade oss farväl och hoppades att vi skulle komma åter någongång, vilket jag inte kommer göra, men bergis gör min teknikintresserade vän Enrico det.

Sedan gick vi tvärs över staden till cykelmuseet som också bara var skit i mina ögon, med undantaget att de hade en svensk millitärcykel där. Man undrar hur den har lyckats hamna här.

På museet verkade alla stadens skolbarn vara, det var fullt hus, så besöket påskyndades av en hungrig och irriterad undertecknad. Bilderna nedan visar de "intressanta" museerna.

Mitt lunchval blev en pizzeria, efter att ha ätit den stabbiga baltiska husmanskosten i över en veckas tid som är väldigt god, ville jag ha lite andrum och äta västerländskt.

Som lök på laxen räckte pengarna knappt till lunchen, ibland vore det bra om alla länder hade samma valuta, men det har inte Litauen och Lettland ännu. Båda nationerna har ansökt om att få införa Euro. Men till dess är det litas och lat som gäller.

Vi fick mat i alla fall och efter att ha besök den offentliga toaletten på stora torget, som de inte verkar ha städat sedan kommunismens fall åkte vi vidare. På toaletten, fanns den så karakteristiska rosa tvålen, som man finner på alla herrrum i de f.d. östländerna.

Jag tror ingen av oss kommer sakna orten. Om den ska sammanfattas, så får det bli som rubriken, Siauliai är en stad i Litauen, mer än så är den inte.

Mvh Fredrik

www.siauliai.lt

Gudarnas tempel i Rom.

I Rom finns denna mäktiga byggnad. Pantheon är namnet, som på grekiska betyder, alla gudars tempel. Kyrkan är den äldsta sakrala byggnaden i Rom. Första templet på platsen uppfördes av kejsar Augstus nära vän, Marcus Agrippa år 27 f.Kr. Han var rikets främste officer och största arkitekt.

Augustus var så häpen över byggnadens skönhet att han som belöning lät Marcus Agrippa gifta sig med dottern Julia. I efterhand var det ett misstag, när det uppstod en maktkamp efter regentens död med flera starka falanger, där denna var en. Tiberius vann kampen, som var son till Livia, Augustus andra hustru. Livia tros ha giftmördat kejsaren för att sätta sin egen son på tronen, vilket i så fall lyckades.

Från början användes byggnaden som ett tempel där man tillbad alla de romerska gudarna, därav namnet. Den gud som stod högst i rang var Jupiter, motsvarigheten i grekiska mytologin är Zeus.

Jupiter var stadens och den romerska statens beskyddare. Han var dagljuset och himlens gud. Det finns många likheter mellan Jupiter och Zeus. Det beror på att romarna lånade myter från grekerna och införlivade dem i sin egen religion.

Den romerska religionen byggde på kulter och gudar som erkändes av Romarriket. Religionen saknade en helig skrift och det finns väldigt lite källfakta bevarad, det som finns är målningar i gravar, tempel samt skrifter från historiska författare.

Kultens kärna är det fördrag som råder mellan gudomen och människorna. Prästerna offrade till gudarna som igengäld gav välgärningar tillbaka. De stora festspelen som anordnades varje år, var riter för att vinna gudarnas gunst.

För att stärka Romarrikets makt och inflytande, tog de in andra religioners gudar i sin kult.

Pantheon kom att renoveras och byggas om på 120-talet e.Kr. Sedan dess har den haft samma utseende.

På 600-talet blev templet en kyrka när kejsaren skänkte den till påven Bonifatius IV. Namnet på kyrkan blev, Santa Maria-martyrernas kyrka.

Pantheon har de sista århundradena fungerat som en gravkyrka.

Kyrkans enda ljuskälla är den nio meter stora öppningen i kupolen. Öppningen kallas för oculus, som betyder öga på latin.

På medeltiden trodde folk att det spökade här, att onda demonerna besökte byggnaden genom att använda hålet i taket. Många var rädda och undvek helt att röra sig i närheten av den.

När diggerdöden var som mest hemsk på 1300-talet, var människorna som mest vidskepliga. Präster tillkallades med jämna mellanrum för att driva ut demonerna. Denna roll som demonfördrivare passade kyrkan utmärkt, när de såg att religionen stärktes bland Roms invånare.

Flertal historiker anser att påven spelade på befolkningens vidskeplighet för att stärka sin makt.

Här finns några av Italiens kungars gravar, men den person som kanske är mest intressant och begraven där, är Rafael (1483-1520). Han är en av renässansens stora konstnärer. Rafael lät sig inspireras av de stora mästare, som Leonardo Da Vinci och Michelangelo.

Rafael studerade och utvecklade sin konstnärliga ådra i Florens. Sedan tog karriären fart, när målaren anlitades flitigt av Påvendömet. Han har bland annat dekorerat deras privatvåningar.

Rafael var chefarkitekten bakom tillkomsten av den nuvarande Peterskyrkan i Vatikanen, ett arbete som Michelangelo (1475-1564) slutförde och dennes beundran för Pantheon gjorde att Peterskyrkan basilika blev mindre än denna byggnad.

Michelangelo ville inte att någon konstruktion i Rom skulle överglänsa Pantheon. Detta gjorde påven rasande, så det var länge en officiell hemlighet att valvet i Pantheon var störst.

Det är först i nutiden man har mätt kupolerna och det visar sig att Pantheons basilika är 86 cm bredare.

Rafael är annars mest känd för sina målningar med religiösa inslag, nedan ett självporträtt av honom. Tavlan är försvunnen sedan andra världskriget.

Verken kännetecknades av symmetri, harmoni och balans. Han sägs var den konstnär som bäst har fångat jungfru Marias gudomlighet. Hon var favoritobjektet att avbilda.

Rafael dog i feber 1520 och begravdes i Pantheon.

Idag är byggnaden ett av Roms stora turistmål, men det är ändå ganska lätt att komma in. Mitt intryck är att de flesta tittar in mest för att ha besökt den.

Men då missas den stora poängen med att inte stanna upp och beundra templet. Pantheon räknas som banbrytande inom arkitekturen och har inspirerat många arkitekter genom århundraden när de i sin tur har ritat nya anläggningar. De finns många bibliotek, universitet och stadshus över världen vars formspråk bär tydliga drag från denna byggnad.

Att göra som vi gör på bilden ovan, titta upp mot kassettaket och se ljuset komma in genom kupolen är värt att lägga många minuter på, dock till priset av nackspärr och en eventuell förlorad plånbok, för här kryllar det av ficktjuvar. Men är vaksamheten stor så är det inga problem.

Undertecknad vet själv, att jag ibland stressar på för att hinna se så mycket som möjligt, och Pantheon har besökts två gånger, men jag känner fortfarande att den behöver mer tid till att utforskas.

Det ska göras vid nästa besök till den eviga staden.

Framför Pantheon finns en vacker piazza med en fin obelisk. Någonstans vid torget, ska Italiens bästa glassbar finnas.

Främsta målet, när jag återkommer till Rom, är att hitta den.

På kvällen kunde jag smälta mina intryck av Pantheon och andra stora sevärdheter, med god mat, vin, eller som bilden visar öl, i goda vänners lag.

Mvh Fredrik

www.italyguides.it/us/roma/pantheon.htm

Fel badbyxa i Kuala Lumpur.

Kuala Lumpur, den federala huvudstaden i Malaysia, är huvudsakligen inkörsporten till landet. Namnet betyder, "lerig flodmynning" och återspeglar dess blygsamma början som ett malaria angripet tenngruvsamhälle vid det leriga inloppet av floden Klang.

Historiker brukar ange 1857 som året när staden grundades.

På 1800-talet plågades Kuala Lumpur av inbördeskrig mellan de kinesiska handelsmännen och de malayiska bönderna. Britterna tog den labila situationen som förevändning att inta området.

Malaysia blev med tiden en brittisk koloni och staden dess förvaltningscenter. Det har alltid varit spänningar mellan befolkningsgrupperna, fortfarande är malayerna i stor majoritet, men kineserna styr ekonomin, därför har det med jämna mellanrum blossat upp våldsamma upplopp på Kuala Lumpurs gator.

Men det var ett tag sen sist, nu har det runnit mycket vatten under stadens broar och idag är huvudstaden en modern metropol.

Men fortfarande drabbas den av översvämningar från floden och plågas även av de stora skogsbränderna på Sumatra, vars rökpartiklar når hit.

Undertecknad har besökt staden vid två tillfällen, första gången med brorsan och andra gången med en kompis, och det är om detta besök berättelsen ska handla om.

Jag och polaren hade inte badat sedan Bali och på vägen upp till Kuala Lumpur, hade vi åkt igenom hela Java, Singapore, samt södra Malaysia, utan att få tillfälle att simma. Vi hade osedvanlig otur med att inte få hoppa i plurret.

Boendet var på Jalan Petaling som ligger i stadens Chinatown och är det populäraste turiststråket.

Det är här man hittar alla budgethotell och det var sådana det alltid boddes på, eftersom man ville vara borta så länge som möjligt.

Vem vill inte slippa den svenska vintern?

Vi gjorde som alla turister, åt, shoppade och besökte sevärdheter. Men en dag kom någon av oss på att Kuala Lumpur borde ha något stort utomhusbad som kunde besökas och mycket riktigt så hittades ett.

Bilden nedan visar bassängen.

Glada och uppsluppna att äntligen få simma åkte vi dit. Det betalades inträde och man promenerade in på bassängområdet. Där började en badvakt att ropa till oss. Jag sa till kompisen, att strunta i honom, d.v.s. allt var ju betalat därför borde det vara i sin ordning.

Men icke, vakten stormade fram och stoppar oss, när det precis ska hoppas i poolen och vi blir utkörda, för att man har fel badbyxa. Iklädda vanliga badshorts, men här var det den gubbiga varianten som gällde, så det fick inte badas.

Lite stolthet har man, sådana drar jag inte på mig och inte polaren heller.

Men undertecknad blev så jävla arg och gick till kassören för att kräva tillbaka pengarna, mannen ville först inte betala, men till slut gav han med sig.

Oturen höll i sig och det skulle dröja ytterligare någon vecka innan vi fick simma, då nästa etapp på resan var att besöka höglandet i Malaysia.

Men jag minns när vi hoppade i havet på Langkawi som blev första gången sen Bali, att det kändes extra underbart och resten av resan blev det faktiskt mest sånt.

Det kanske var omedvetet att badandet prioriterades, för det var inget som vi hade planerat.

Mvh fredrik

www.kualalumpur.gov.my/

Fördraget i Borgå.

Borgå grundades år 1346 av Magnus Eriksson (1316-1372), han är för övrigt den kung i Sverige som har regerat längst, hela 45 år. Borgå är en av Finlands sex medeltida städer och landets näst äldsta efter Åbo.

På 1500-talet kom ryssen hit tre gånger och förstörde orten samt ytterligare en gång 1708. När Sverige fick avträda Viborg 1743, upphöjdes Borgå till biskopssäte och samtidigt öppnades ett gymnasium här.

Området bombades hårt av sovjetiska flygvapnet under andra världskriget.

Idag är Borgå ett välmående samhälle, som bara ligger 50 km från Helsingfors. Tack vare sin närhet dit stiger bostadspriserna kraftigt.

Språkligt ligger man i gränslandet. Många talar svenska, men officiellt är de flesta finsktalande. Ungefär 30 % har svenska som modersmål.

I Borgå 1809 bröts Finlands sexhundraåriga förbindelse med Sverige, när tsar Alexander I (1777-1825) i lantdagen införlivade Finland som en självständig stat, Storfurstedömet Finland inom Ryssland. Eller som tsaren uttryckte det,

"Upphöjd för framtiden bland nationernas antal, under sina lagars skydd".

Det betydde att Finland fick behålla sin religion, lagar och språk från sin svenska tid. Lantdagen hölls i domkyrkan och händelsen kallas i allmänhet, fördraget i Borgå.

Ovan en tavla som föreställer denna historiska händelse, där tsaren talar till det finska folket samt bilder på domkyrkan.

Här står jag framför det första huset som Johan Ludvig Runberg (1804-1877) bodde i, sedan flyttade han in en större fastighet, se bilden nedan. Det är idag ett museum över honom, hans liv och gärningar.

Johan Ludvig Runeberg levde i Borgå i 40 års tid, från 1837 fram till sin död 1877.

Stadens andra berömda man, Albert Edelfelt (1854-1905) var konstnär och målade många tavlor med motiv från orten. Men honom får jag återkomma till, han är värd ett eget inlägg i min blogg.

Under besöket verkade det största intresset vara att se sångaren i The Hurricanes nerbrända hus som hade brunnit ner några dagar innan jag och min kompis Peter F kom på visit.

Vid påhälsningen i Borgå bodde vi på stadens f.d. barnsjukhus som nu är ett vandrarhem. Tyvärr var man lite medtagna av kvällen innan festande på Hangö vissfestival samt den otrevliga finska bilisten i Helsingfors som pekade finger åt oss, när vi ägnade oss åt okontrollerade filbyten. Något som får skyllas på huvudstadens spårvagnar.

Mannen blev väl extra arg när han såg att bilen var svenskregistrerad.

Men här blev vi varmt mottagna och trevligt bemöta. På en av gatorna hängde en stor banderoll, med reklam för det svenska dansbandet Vikingarna som skulle uppträda i närheten. Det kändes tryggt.

Avslutningsvis, är Borgå en fin och trevlig pärla som undertecknad gärna återkommer till, men då skulle jag vilja åka ångbåten hit från Helsingfors och passa på att njuta av finska skärgården som lär vara lika fin som vår.

På finska heter förresten staden Porvoo.

Mvh fredrik

www.bbl.fi/

Solsting i Torgau.

Jag, min kusin Jonas samt Björn, Mats och Hasses äventyr denna sommar i forna DDR gick vidare. Nu kom vi till staden Torgau och anledningen till det får jag återkomma till vid ett annat tillfälle, men det har så klart kopplingar till historien och i det här fallet andra världskriget.

Denna stad som ligger längs floden Elbe har 20.000 invånare och tillhör delstaten Sachsen.

Torgau är en underbar vacker liten pärla och har en intakt innerstadskärna, som har klarat sig från att berikas med något kommunistbygge.

Vi hittade en ganska mysig krog där det intogs lunch och dracks det lokala goda ölet, med samma namn som orten. Dock inte stackars kusin Jonas som körde bil, han fick hålla sig till godo med läskeblask.

Helt plötsligt började Hasse att svamla om den kvinnliga servitrisen som i övriga gruppens ögon var en gammal och oattraktiv tant. Gänget tänkte nog att Hasse skojade med oss. Men han återkom till denna kvinna hela tiden och tyckte hon var så vacker.

Till slut verkade det som att han menade allvar.

Hon går att skymta bakom mig på en av bilderna nedan och syns bättre om man klickar upp bilden. Hasse är förresten mannen som stirrar misstänksamt in i kameran.

Vi tänkte, grabben har vätskebrist och fått solsting, så Hasse uppmuntrades att beställa in mer öl för att få honom i balans och det gick han med på utan vidare.

Under hela vistelsen här pratade han om denna servitris. Ska han hoppa av? Bli östtysk? Nej, mannen tog sitt förnuft till fånga och följde med oss till nästa destination som var Leipzig.

En rolig koppling är att Martin Luthers fru ligger begravd i Torgau, Katharina von Bora som var en nunna. Hon blev omvänd av Martin Luther.

Tänk om den gamla kvinnliga servitrisen hade omvänt Hasse, då kanske han hade slutat sina dagar i Torgau som Luthers fru gjorde och blivit begravd här.

Mvh Fredrik

www.torgau.de/