Lindos på Rhodos.

Jag besökte Rhodos vackra tempelområde, Lindos. Det ligger 55 kilometer söder om huvudstaden. Undertecknad köpte en heldagstur hit med båt.

Med facit i hand, ingick ingenting, mer än själva båtturen. Det tar två timmar att åka om havet visar sig från sin bästa sida, vilket det gjorde på hitvägen.

Strax nedanför klippan ligger staden med samma namn och omges av en vik där alla båtar lägger sig för ankar.

Sedan var det bara att börja vandra, för upp till klippan fick man ta sig till fots, eller rida på en åsna, men det hade jag ingen lust att göra.

Lindos var en av de tre ursprungliga städerna på ön, som 407 f.Kr gick ihop och grundade Rhodos stad. Men området har alltid haft en stor religiös betydelse.

Idag är Lindos det största tempelområdet i Grekland utanför Aten

Johanniterriddarna styrde ön 1309-1522 och befäste klippan. Den var en viktig stödjepunkt för att hålla turkarna kvar på andra sidan havet, vilket inte är långt bort.

Efter besöket, gick jag samma långa väg tillbaka ner till staden.

Nere, omgiven av de vitkalkade husen hittade jag lite mat.

Det fick bli en gyros, grekernas kebab. Att börja jämföra den med turkarnas vinner inga vänner. Ordet kebab är helt främmande för dem, här finns bara gyros och inget annat.

Undertecknad hade nöjet att lyssna på en naiv turist som skulle diskutera denna sak med en lokal kock medans jag åt min gyros.

Det var ett härligt skådespel, som slutade med att bara mer missförstånd uppstod. Men gästerna fick gratis underhållning.

De smala kullerstensgatorna fylls snabbt upp av oss besökare.

All motortrafik är förbjuden, vilket gör att atmosfären blir ganska behaglig trots allt folk.

I Lindos spelades delar av filmen Kanonerna på Navarrone in 1960. Staden och tempelområdet fick agera kuliss i ett spännande möte mellan Gregory Peck och hans män som skulle möta upp den grekiska motståndsrörelsen.

Filmen tillhör mina favoriter.

På den tiden var ön otroligt eftersatt, infrastrukturen befann sig på en väldigt låg nivå. Riddarna från Johanniterordern hade lätt kunnat anpassat sig till öns standard. Rhodos hade stått orört och förfallit under århundradena. Allt som behövdes till filminspelningen fick flygas in.

Anthony Quinn fick ett hus på ön av militärjuntan som styrde Grekland. Men det återtogs, när juntan föll på 1970-talet.

När man åkte hem, fick jag se den andra sidan av havet, full blåst och höga vågor. Resan tog dubbelt så lång tid tillbaka.

Mvh Fredrik

http://www.rodos.gr/

FN-huset i New York.

Förenta nationerna grundades 1945, strax innan andra världskrigets slut av 51 medlemsländer. Idag ingår 191 nationer i FN.

Dess syfte är att bevara världsfreden, främja självbestämmande och förbättra de ekonomiska och sociala villkoren världen över.

Förenta nationernas målsättning verkställs av tre råd och en generalförsamling som omfattar samtliga medlemsländer. Råden är säkerhetsrådet, förvaltarskapsrådet samt ekonomiska och sociala rådet.

Organisationen leds av en generalsekreterare.

New York valdes till FN:s högkvarter och John D. Rockefeller jr donerade pengar till inköpet av tomten. Det 7 hektar stora området är en internationell zon med egen frimärksutgivning samt postkontor.

Svenske Dag Hammarskjöld (1905-61) var generalsekreterare under åren 1953-61. Han kom från en högborglig miljö. Fadern var under en längre tid landshövding i Uppsala. Där växte Dag Hammarskjöld upp på slottet.

Hans far blev senare statsminister. Dag Hammarskjöld gjorde själv en karriär inom politiken och främst i utrikesdepartementet

Det som kom att förändra mannens liv, blev när FN:s dåvarande generalsekreterare Trygge Lie inte fick förnyat förtroende. Generalförsamlingen skulle utse en efterträdare. När Sovjet hade vägrat att godkänna de tidigare föreslagna kandidaterna blev Dag Hammarskjöld det femte alternativet

Sverige som var ett neutralt land ansågs ha goda grunder att kunna hålla ihop församlingen som präglades av det kalla kriget.

Sovjet godkände hans kandidatur och Dag Hammarskjöld blev världskänd över en natt. Arbetet fick en god start när svensken lyckades få Kina att släppa amerikanska krigsfångar, men sen blev det allt svårare för honom.

Kongokrisen blev generalsekreterarens öde. Under en av alla medlingsresor dit, kraschade hans plan och Dag Hammarskjöld dog.

Ovan syns jag i säkerhetsrådet som är FN:s mäktigaste organ. Rådet är det enda organ vars beslut medlemsländerna måste följa.

Deras mål är att lösa internationella kriser och medla i konflikter.

Man har fem permanenta medlemmar, Kina, Ryssland, Frankrike, Storbritannien och USA. De övriga medlemsländerna väljs av generalförsamlingen för perioder om två år.

Militär intervention är rådets sista utväg.

FN-styrkor får användas och fredsbevarande soldater kan placeras ut.

Vi fick även besöka generalförsamlingen som är det styrande organet i FN. De sammanträder varje år från mitten av september till slutet av december och då är detta utrymme ej tillgängligt för oss turister.

Generalförsamlingen diskuterar internationella problem som tas upp av medlemmarna eller från något annat FN-organ. Församlingen kan inte stifta lagar, men dess resolutioner påverkar ofta världsopinionen

Något som förvånade mig, var att byggnaden såg väldigt sliten ut. Allt känns så 1950-talsaktigt.

Det har diskuteras länge att huset måste stängas och totalrenoveras, men inte när. För det kommer kosta enorma belopp att få FN-skrapan i gott skick igen.

På Uppsala gamla kyrkogård finns Dag Hammarskjöld grav, åk hit och besök den, för området huserar även många andra kända svenskars sista viloplats.

Mats Svegfors har skrivit en bra bok om Dag Hammarskjöld, där man även får en inblick i hans privata sfär. Många hävdar att mannen hade en inre konflikt med sig själv.

Att Dag Hammarskjöld ska ha varit homosexuell, vilket var otänkbart att vara på hans tid, om man ville göra en karriär. Svaret på frågan kommer vi aldrig att få veta, men han gifte sig aldrig utan levde ensam hela sitt liv.

Det man bör minnas Dag Hammarskjöld för, är att han var en av två svenska statsmän som gav sina liv för freden, den andre var Folke Bernadotte som mördades i Jerusalem 1948.

Mvh Fredrik

www.un.org/

Järndrycken från Skottland.

Nu ska jag berätta om Skottlands populäraste dryck, som är Storbritanniens tredje mest sålda efter Coca-Cola och Pepsi. Läsken heter Irn-Bru.

Den började tillverkas 1901 under namnet Iron-Brew. Drycken påstods vara gjord på skotska järnbalkar. Tittar man på innerhållet är järn ungefär 0.002% av innerhållet.

Vätskans färg är dock orange som järnrost.

Efter andra världskriget kom en lag i Storbritannien som förbjöd vilseledande reklam, då blev bolaget tvunget att byta läskens namn till dagens.

A.G Barr heter bryggeriet som fortfarande är fristående och motstått att bli uppköpta.

Receptet är hemligt. Numera finns även godis med Irn-Bru smak.

Läsken fanns inte med när MacDonald's öppnade sin första restaurang i Glasgow.

Skottarna kände sig förolämpade och drog igång en kampanj för att få matstället att saluföra den, och det lyckades.

MacDonald's är ett affärsdrivande företag.

Det går inte att få hela befolkningen mot sig om man ska göra bra affärer, så de ändrade snabbt strategi.

Irn-Bru är populär som lindring av baksmälla i Skottland.

Den har lanserats utomlands, främst i Ryssland, men det har inte gått bra. Bryggeriet hävdar tvärtom, men börskursen kanske säger sanningen och den har sjunkit som en sten.

När jag var på Fuerteventura hittades drycken i en affär. Eftersom jag gillar dess säregna smak köpte undertecknad den och ställde mig i skuggan av en palm.

Mot mig kommer en glad i hågen snubbe som börjar prata hur mycket som helst med mig. Jag fattade ingenting. Mannen var skotte och deras dialekt är väldigt svår att förstå.

Skotten trodde så klart att jag var från samma land, när han såg undertecknad dricka läsken. Vad mannen ville vet jag inte, kanske kände han sig utsatt i ett främmande land och sökte tryggheten hos en landsman?

Jag hoppas att han fick tag i en Irn-Bru.

Mvh fredrik

http://www.irn-bru.co.uk/

Makarska rivieran i Kroatien.

Kroatiska kusten är enligt mig den vackraste i hela medelhavsområdet. Vattnet är kristallklart och stränderna perfekta, småsten istället för all klibbig sand som har för vana att vilja följa med badgästen hem.

Den del jag besökte, var Makarska Rivieran som sträcker sig söder om Split ner till Dubrovnik.

Huvudorten har samma namn. Hela kustområdet har starka italienska influenser och tillhörde under många århundraden republiken Venedig.

Makarska stad är navet längs denna kust. Här bor de flesta turisterna och där finns naturligtvis de mesta restaurangerna samt det största nöjesutbudet.

Vi tog lokalbussen hit från vår stad som ligger lite söderut. Själv var undertecknad nöjd med ett besök. Makarska är pittoresk och på sina håll vacker. Men det är alldeles för mycket turister här och vi spädde tyvärr på den statistiken.

I en av parkerna står en staty över Kroatiens förre president, som kom att frigöra landet från dåvarande Jugoslavien. Mannen var Franjo Tudman (1922-99). Han föddes i norra Kroatien, slogs med Tito under andra världskriget och blev Jugoslaviens yngsta general.

När landet bröt sig loss, blev gubben Kroatiens första president. Franjo Tudman ses som en landsfader, men är starkt ifrågasatt utanför landets gränser.

Framför allt när mannen drev ut de flesta serberna från Kroatien, i slutskedet av det jugoslaviska inbördeskriget 1991-95.

Resegänget bodde i den lilla staden Podgora, som likt föregående stad även kretsar runt oss turister. Men det känns inte lika uppenbart, sen var det betydligt lugnare här.

Trots att jag och min kusin Jonas la till extra för havsutsikt, vilket de andra inte gjorde, hamnade vi långt ner med en stekhet sol som låg på hela dagen.

Kompisarna hamnade högt upp i lä med fin utsikt över havet. Att förklara för mannen i lobbyn om detta tillägg var bortkastad tid.

En stor betongpelare fångar allas uppmärksamhet på orten.

Vi undrade också över den?

Pelaren är ett minnesmärke över socialistiska folkrepublikens Jugoslaviens flotta som grundades i staden 1943.

Hela forna Jugoslavien är fullt med minnesmärken över detta krig.

Bara i Bosnien och Hercegovina ska det finns över 5.000 monument, som minns olika tappra insatser/offer gjorda under andra världskriget.

Tiden här nere var perfekt. Jag kan inte klaga på något. Hotellet vi bodde på, var ett lätt bedagat kommunisthotell, bättre kan det inte bli i min värld.

På kvällarna tränade stadens ungdomar vattenpolo längs kajen. Sporten räknas som en av Kroatiens populäraste.

Mvh Fredrik

www.makarska-rivijera.com/hr/info.htm

Albertgatan i Riga.

Här står jag utanför mitt hotell och ska visa er den vackraste gatan i Riga. Den heter Albertgatan och är döpt efter stadens grundare.

Riga är kanske den staden i världen med flest jugendhus. Konstformen kom till på 1890-talet och var i ropet fram till första världskriget.

Stilen kom att dominera allt från konst, design till arkitektur.

Vi kallar den jugend, men den är även känd under namnen Liberty style på engelska, samt Art Nouveau på franska.

Jugendstilen var inte enhetlig utan ett samlingsnamn för en rad olika begrepp som kom fram samtidigt.

Konstformen ville bryta det då gällande strama uttryckssättet, genom att blanda stilar friskt med mycket slingrande linjer. Utsmyckningen hämtade inspiration från blommor och växter.

I Riga dominerar dessa byggnader nya delen av staden, området som kom att växa fram utanför den medeltida stadskärnan.

Det finns över tusen arkitektritade hus byggda i jugendstil i Riga, en kulturskatt om något enligt mig. Det som gör huvudstadens jugendhus speciella är den ohejdade fantasirikedomen i den skulpturala utsmyckningen, man kan ägna dagar åt att jaga fotomotiv längs fasaderna.

Många behöver renoveras, men de flesta ståtar i sin forna glans och den gata som är vackrast i Riga, är Albertgatan, som har fantastiska byggnader där de flesta är nyputsade.

Albertgatan är en ganska kort gata, kanske 200 meter lång, men varenda hus går i jugendstil. De som flyttade in, var den tysktalande överklassen som ville komma ifrån den mörka och trånga medeltida stadskärnan.

Nästan varje fastighet hade en balttysk ägare. Efter alla krig under 1900-talet flydde de Lettland och våningarna stod utan ägare och förföll.

En del byggnader fick husera militärer men de flesta gjordes om till kollektivboenden. Lägenheterna är stora och har upp till 10 rum, men det finns bara ett kök.

Lösningen var enkel, en familj per rum och alla fick dela på köket.

Bostadsbristen var enorm efter andra världskriget. När en familj fick tak över huvudet här, blev de överlyckliga.

På denna gata föddes den stora sovjetiska filmskaparen Sergej Eisenstein (1898-1948), fadern Mikhail Eisenstein var arkitekt och har ritat flera hus runt Albertgatan. På sidogatan Strelnieku iela 4A ligger min favorit, som idag disponeras av Stockholms handelshögskola i Riga.

Men jag tänkte berätta lite mer om Sergej, som är mest känd för att ha regisserat Pansarkryssaren Potemkin. Den betraktas som en av världens bästa filmer.

Handlingen utspelas på ett krigsskepp, där sjömännen gör myteri. Berättelsen bygger på en verklig händelse. Det som blev början till den lilla revolutionen i Ryssland 1905.

Den är otroligt bra och varje sekvens är noga genomarbetad.

Flera filmregissörer har inspirerats av verket och kopierat scener som de har använt i sina egna produktioner.

I Sverige var filmen totalförbjuden när den kom ut 1925. Vi led av kommunistskräck.

Sergej Eisenstein belönades med det nyinstiftade Stalinpriset, som var en statlig utmärkelse i Sovjetunionen och tilldelades medborgare för prestationer inom konst, litteratur, musik samt vetenskap.

Vi lär väl aldrig få reda på om Sergej Eisenstein uppskattade utmärkelsen.

Men det sägs att Stalin älskade att titta på film, och helst amerikanska Vilda västern filmer.

Mvh Fredrik

www.nytimes.com/learning/general/onthisday/bday/0123.html/